expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

torsdag 3 februari 2022

Janet Jackson - Unbreakable

Janet Jackson - Unbreakable
Utgivningsår: 2015
Skivbolag: Rhythm Nation
Betyg: 3/5
Plattor så pass nya som 2015 får inte mycket utrymme här, jag vet, men ibland händer det. Och hittar jag en så ny skiva med Janet Jackson så är det kul att utforska den, även om jag kände när jag köpte den att jag tog en väldig risk. Janet är en av mina soulfavoriter från 90-talet och hennes "Rhythm nation" är en av mina favoritplattor inom soulgenren. På denna platta så är hon tillbaka hos producentikonerna Jimmy Jam & Terry Lewis, som proddade hennes mest framgångsrika plattor. Dessutom är det hennes första platta under sitt egna nya märke Rhythm Nation, som hon skapade efter uppbrottet med Island Records efter att hon ansåg att hennes platta före denna, "Discipline", fick för lite promotion och floppade. Denna har det dock gått mycket bättre för och "Unbreakable" blev etta på amerikanska albumlistan och flera recensenter såg den som en av 2015 års bästa plattor. 

Som sagt så kunde detta gå åt vilket håll som helst. Hennes plattor efter 2001 års "Damita Jo" har inte varit något jag känt en längtan efter direkt, kanske främst för att soulgenren förändrats för mycket sen hennes glansdagar. Och detta är inte i närheten av vare sig "Rhythm nation" eller "Janet", för även Jam & Lewis har ju förändrats med tiden. Men det är inte alls dåligt för det. Min tro att hon vandrat mer åt hiphopinfluerad  soul eller blivit ett sömnpiller som Billie Eilish eller Adele var ogrundad. Plattan är lite uppdelad i två delar, vilket är anledningen till att den lite kul nostalgiskt är kallad "Side 1" och "Side 2". Sida 1 är mer danssoul medan Sida 2 är mer experimentellt och trampande i lite olika musikaliska spår. Och båda delarna är helt OK. Sida 1 är inte perfekt på något vis, men mysigt gjord och har flera riktigt bra spår. Sida 2 har både flirt med latinamerikansk musik, country och mer rockigare stil. Allt passar inte och hennes trummande och tyngre stil i "Well traveled"
 är inte någon av hennes bättre stunder, medan "2 b loved" är riktigt bra! Men det finns för den sakens skull inga totalkalkoner utan det är totalt sett ett ändå riktigt mysigt och bra album. Jag kan nog ändå tänka mig att spela denna flera gånger och skivan blir kvar i samlingen.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar