KRÖNIKA: B-sidan - den evigt glömda låten!

Adolphson & Falk kanske summerar den generella åsikten om det här ämnet bäst i den här texten:
"Vem vill satsa pengar på en B-sida,
som ändå bara följer med?
Vem vill betala för en B-sida,
som ändå ingen lyssnar på?"
Texten kommer från låten med det passande namnet "B-sida", en just baksida på singeln "Vänd dig om" från 1990. Det är kanske en av dom intelligentaste sätten att hitta något att fylla ut en singel på, att till sin singel göra en B-sida som helt ironiserar över detta idag i Spotify-erans tid bortglömda fenomen, baksidorna (som med CD-singelns intåg blev "Andra spåret"). B-sidan av en singel är verkligen inte var mans kunskap. Det är inte så ofta man kan gå fram till en person och fråga vad B-sidan till en viss singel heter eller om vederbörande ens har hört den när och om man köpte singeln.
     Jag förstår varför B-sidor har det rykte dom har, men jag tycker ändå att dom är gravt underskattade. Det kanske inte är det jag främst köper en singel för, det erkänner jag, och självklart är det inte att förvänta sig att en baksida ska vara lika bra som huvudlåten. Men när jag köper en singel så har jag ändå i huvudet att den här miniskivan har trots allt TVÅ sidor och på andra sidan finns en till låt. Det är ju då trots allt min förbannade plikt att i alla fall höra något även på den. Den kan ju vara riktigt bra också, vilket har förekommit flera gånger. Ändå har B-sidan fått stämpeln som Adolphson & Falk beskrev ovan, låten som ingen bryr sig om, annat än i väldigt speciella tillfällen. Det är till och med så att det finns en del fall där artisten har struntat att lägga in något på den andra sidan eftersom ingen ändå är intresserad av den utan köper singeln för låten som är spelad i radion. Den generelle musiklyssnaren hör en låt på radion och vill höra sin hit, ingenting annat. Sorgligt, men sant. Och då digitaliseringen av musik och streamingtjänsternas intåg nästan har raderat B-sidans existens så känner jag att det vore på sin plats att lyfta upp den igen lite.

Det finns olika typer av B-sidor som artisterna la ut och jag hade tänkt att lite kort nämna dom vanligaste av dessa. Här talar jag då i stort sätt bara om kommersiella skivor i popfacket. Jazzmusikerna förr brukade ha lite annan approach till detta, där både A- och B-sida allt som oftast var lika mycket värda, men så var dessa gjord i en helt annan tid också. 

Albumspåret

Detta var ett bra sätt förr att lansera både singeln och plattan, att bjuda på två låtar från sin skiva, med den starkaste som huvudspår. Däremot var kanske dom som redan hade införskaffat plattan inte så intresserade att få samma låtar igen, om man inte var väldigt fanatiskt fan av artisten. Men man fick en rejäl inblick i hur plattan skulle kunna låta!

Instrumentalversionen

Detta var ett fenomen som kanske främst användes av dansgenren, att slänga in en instrumental version av huvudlåten. För nördar och andra musiker var det säkert kul att få höra hur melodin och soundet egentligen var gjord innan sång lades på. Och var det en riktigt snygg produktion eller dancebeat så var en instrumentalversion inte helt fel egentligen, också var det bra att ha till vissa radio- eller TV-program, som Tracks. Men egentligen, hur många kände en enorm lust att säga:
"Ska vi sätta på grammofonen och lyssna lite på instrumentalversionen av den där sköna låten jag köpte på singel?"?
Allt som oftast är intrumentalversionen lite av skolboksexemplet till varför B-sidor har blivit så undanskuffade. Den finns bara där.

Remixen

Även detta är förstås främst kopplat musik för dansgolvet och för mig den allra tristaste formen av B-sida, men helt perfekt förstås för discjockeys. Men för mig som gillar bra melodier i låtar så är det helt ointressant att lyssna på en förvrängd, eventuellt sönderstympad och sämre gjord och omstylad variant av låten man gillade och köpte singeln för. 

Den gamla låten

Det här kanske verkar lite slött, att ta en låt från den förra eller förrförra plattan och slänga in. Det finns vissa fåtal fall där man även har lagt in en av sina gamla stora hits som B-sida för att klämma ut det som ännu går ur den. Men samtidigt är det också ett sätt att påminna skivköparna om en artists gamla verk så att man inte glömmer dom och är det då ett albumspår från en äldre platta så fyller den nästan samma funktion som den första kategorin, "Albumspåret". Men den kan också kryddas till något klart mer intressant, om man som Level 42 brukade göra, lade in liveversioner av gamla låtar som baksidor.

Den dubbla A-sidan

Jag har aldrig riktigt sett vitsen med detta, mer än att då sälja. Men det finns förstås dessa singlar där båda singelsidorna är tänkt som riktiga singellåtar. Och givetvis är det jättebra att man får två låtar där båda är starka singellåtar. Men i dom allra flesta fall väljer radion ändå att främst spela bara en av låtarna och den andra glöms  i värsta fall bort och man tror att till slut att det var en ordinär A- och B-singel, förrän samlingsplattan kommer och man upptäcker att det finns en låt där man inte känner lika mycket till om. Men två kanonstarka låtar på en och samma singel, som dessutom pushas som huvudlåtar, det är klart att det skapar intresse, i alla fall på papperet.

Den nya låten

Detta är förstås det man hoppas på av ett singelköp, att man gör en helt ny och unik låt som inte finns på plattan. Många gånger är förstås den nya låten inte alls lika bra som huvudlåten och det hörs kanske lite på många att man inte har lagt ner samma energi på den här låten som huvudspåret, eller ens dom andra låtarna på plattan. Men är det en artist man gillar så brukar det oftast gå att svälja också, och vissa artister gör även låten på B-sidan lika bra och stark som ett bättre albumspår på plattan. Det händer också i sällsynta fall att baksideslåten till och med kan vara bättre än A-sidan! Men givetvis är detta ett bra sätt att visa på en artists förmåga totalt sätt, samtidigt som singeln pushar plattan. Också är det bra service mot fans och skivköpare!

Dom bästa exemplen på den sistnämnda kategorin är förstås namn som Depeche Mode, Oasis, Kent och Pet Shop Boys. Pet Shops B-sidor är oftast nygjorda och så snyggt gjorda att dom skulle kunna platsa på vilken som helst av deras plattor och i Oasis, Kent och Pet Shops fall så har deras baksidor varit så bra och populära att dom fått göra speciella samlingsalbum med bara deras B-sidor. Vilka som är mina favoritbaksidor hade jag tänkt att göra en speciell artikel om så småningom.
     Men jag tycker likväl att man inte ska glömma bort när man köper en vinylsingel (eller CD-singel med för den delen) att en skiva har två sidor och det finns ännu en låt att upptäcka på andra sidan. Den kanske inte är lika bra och stark som låten man köpte singeln för, men det vet man ju faktiskt inte förrän man har vänt och lagt ner pickupen på skivan...