Utgivningsår: 1979
Skivbolag: Atlantic
Betyg: 4/5
70-talet var väl inte Aretha Franklins allra starkaste period på listorna, men precis som med The Supremes så är det likväl grymt underskattad och väl värd att upptäckas. I ett försök att vid tiden nå ut till discopubliken så skapades ett samarbete med Van McCoy, som jag av någon anledning har fått ett tveksamt öga till. Jag får lite känsla av lågbudgetdisco av hans egna plattor, även om han förstås har gjort bra jobb med flera av dom stora namnen inom soulvärlden.
"La diva" blev liksom plattorna innan den här en flopp och har med åren fått en liten stämpel av Aretha Franklins lågvattenperiod med många onödiga soulcovers av Gladys Knight, The Emotions och Zulema, vilket jag tycker är lite orättvist. OK, försäljningsmässigt kanske, men kvalitetsmässigt finns det mycket som svänger bra här! Jag erkänner, vid första låten och singeln, den lite väl överdiscofierade "Ladies only", så funderade även jag på vad The Queen Of Soul hade gett sig in på. Men med spår tre, den grandiosa Gladys Knight-balladen "What if i ever need you", så börjar plattan och soundet att kännas riktigt snyggt och välgjort, inte minst i sällskap med Arethas starka röst. Det är inga starka hits av modellen "Respect", "Think" eller "(You make me feel like) A natural woman" här, men för en mellanplatta är detta riktigt bra och välgjort där både blås och stråkar sitter där dom ska! Van McCoy har faktiskt gjort en av sina klart bättre produktioner här. Detta blev för övrigt McCoys sista produktion innan hans död på sommaren detta år.
Plattan har alltså blivit något av Aretha Franklins stora misslyckande, men jag är i vanlig ordning mannen mot strömmen och tycker den är riktigt bra och gravt underskattad med många höjdarspår och snygga ballader kombinerat med ett starkt och snyggt amerikanskt discosound. Plattan blir klart kvar i samlingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar