Nytt i samlingen - November 2023 (70-talssingel SPECIAL)

I Nytt I Samlingen för september månad så skrev jag om second hand-butiken Återbruket här i Sundsvall som började förbereda sig på att stänga igen sin portar för gott och recenserade då ett antal alster från det köpet. Det tog nu förvisso ett par månader till innan butiken la igen permanent för november månad har dominerats av singlar och CD-skivor som jag har köpt när den butiken under hela månaden haft 75 % utförsäljning. Det har hittats några andra CD-skivor också och en enstaka fullängdsvinyl, men bland singlarna fanns det mycket intressanta saker så den här månaden blir det en speciell form av Nytt I Samlingen med hela sju 70-talssinglar som jag har hittat där för mellan 2-15 kronor. Dom andra skivorna kommer att dyka upp förr eller senare. Jag ska försöka hålla mig hyfsat kort om singlarna också så artikeln inte blir en hel evighet lång. Dessa är alltså singlar från denne DJ Chris som jag talade om i artikeln i länken ovan så därför blir jag tvungen att skrämma upp er med diverse klotter på singlarna och endast tre har originalomslag, men när singlarna är så här pass billiga, musiken är topp och är riktigt bra spelbara så känns det dumt att vara knusslig. 

Jigsaw - Sky high
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Splash
B-sida: Brand new love affair

Och vi börjar med några one-hit-wonders, eller i alla fall artister med begränsad framgång före och efter sin största hit. 1975 kom en Hong Kong-film som hette "The Man from Hong Kong", med George "ex-James Bond" Lazenby som skurk. Och, ja, det är han som är den mustaschprydde herrn på skivomslaget. Filmen blev väl ingen jättesuccé precis, om man bortser från temat till filmen, som gjordes av engelska bandet Jigsaw, ett band med eget skivbolag vid namn Splash. 

Nu hade bandet en viss push av att Radio Luxemburg var väldigt het på låten och genom dess spelningar så blev "Sky high" en stor hit i hemlandet England och så småningom trea i USA. Lite kul är att det inte var filmen som gav låten push i Asien, utan det faktum att den mexikanske wrestlingstjärnan Mil Máscaras, som var stor i Japan, hade låten som sin entrélåt till matcherna. Det kanske säger lite om filmens storhet. Men låten är trots allt en riktigt bra, trevlig och snygg popdänga som sitter som ett smäck i huvudet. En kalassingel i 70-talssamlingen!



City Boy - Surgery hours (doctor doctor)
Utgivningsår: 1976
Skivbolag: Vertigo
B-sida: Deadly delicious

Om jag skulle nominera några artister som har fått sitt definitiva genombrott i samlingen det här året så lär engelska City Boy ligga bra till. Jag skrev om deras platta "Book early"  i somras och bli inte förvånade om det dyker upp fler album med dom här i framtiden. Men till dess blir det även en singel, min första med dom. 

Den här låten är bandets tredje i karriären och ett spår från bandets självbetitlade debutalbum. Hur mycket det tar emot så är det dock bara att erkänna att City Boy är farligt nära one-hit-wonder-stämpeln för dom första tre åren var det knappast någon framgång att tala om, fram till singeln "5.7.0.5" från just "Book early", och efter dog karriären lite också. Ändå fick man under sin första turné vara förband till Thin Lizzy. Den här låten är förstås ingen "5.7.0.5", men klart skön med sin gitarrslinga och sitt rockgung. Jag ser fram emot att hitta debutplattan en dag och hör klart hellre på denna än någon av Thin Lizzys låtar. 



Dee D Jackson - Automatic lover
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: Mercury
B-sida: Didn't think you'd do it

Nästa engelska artist med endast en känd låt på sin repertoar (vad jag vet i alla fall) är Deirdre Elaine Cozier, eller Dee D Jackson. När jag var liten (och då snackar vi 7-8 år) så hörde jag den här låten ibland och jag minns att jag blev lite rädd för robot-rösten i refrängen, vilket det idag känns lite pinsamt att erkänna när man hör inspelningstekniken. Men för Dee D Jackson blev denna robotröst en karriärsräddning. För idag är detta en discoklassiker deluxe med sin refräng:
"See me, feel me, hear me, love me, touch me"
Åtföljt av robotens überstela trånanden:
"I-am-your-åtomatic-lover! Your-åtomatic-lover!"

Låten låter som om den skulle kunna vara proddad av Giorgio Moroder, men här är låten rattad av tyske Gary Unwin, som också skapade sound åt många discohits på 70-talet. Normalt är jag inte heller ett jättefan av den europeiska 70-talsdiscon, men den här låten är ett klart undantag. Den är en lätt kultstämplad discopärla som samtidigt har en mystisk och lite dramatisk aura omkring sig. Och är något kult så är det videon där Dee D svansar längtande runt en superlångsam klumpig plåtgubbe med en gungande antenn på huvudet. Vi har alla våra udda fantasier tydligen...



Alan Parsons Project - I wouldn't want to be like you
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Arista
B-sida: Nucleus

Jag fortsätter med robotar, fast kanske med en lite mer seriös underton. Alan Parsons Project model 70-tal på vinylsingel ser man inte så ofta. Ser jag några Parsons-singlar ute så är det antingen "Eye in the sky" eller "Old and wise". Här är det 1977 och Parsons har skapat en platta som är baserat på Isaac Asimovs science fiction-bok "Jag robot". Asimov ska ha varit väldigt entusiastisk över albumidén på "I robot" när Parsons bandkollega Eric Woolfson pratade med författaren. 

Plattan och boken är väl mer aktuell idag och framseende än man kunde tro då, eftersom den tar upp detta med Artificiell Intelligens, AI. Och första singeln till den plattan är då den här låten. Parsons är ju en av mina favoritproducenter så soundet är mysigt, snyggt och slikt med lite ruffiga kanter och låten har Lenny Zakatek vid micken. Låten kanske inte har den starkaste melodin, men det är likväl en höjdarlåt och ett singelfynd jag är grymt nöjd att införliva i singelsamlingen!



David Bowie - Young american
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: RCA
B-sida: Suffragette city

Detta var en singel jag var glad över att få tag på, även om det inte är min absolut största Bowie-favorit. Likväl är det en riktigt bra klassiker från en riktigt bra platta med samma titel. David Bowies text om en engelsmans bild av 70-talets USA med olika karaktärer och event och referenser till Watergate, våld, Afro-Sheen, Barbie, Ford och Chrystler. Och den avslappnande och coola saxofonen som går igenom hela låten. Låten lämnar hans gamla glamrock-del bakom sig och omfamnar soul och philly soulen och till det har en ung framtida stjärna vid namn Luther Vandross hittat till körmikrofonen. 

Det är möjligt att låten är lite för cool och glad egentligen för en Bowie-låt, men samtidigt så är det det som gör låten också. För det är ju ändå en ikonisk Bowie-låt som är svår att inte gilla och i en tid då Bowie-musik från hans 70-talsperiod är väldigt dyr att hitta så är detta ett klart fynd för mig. 



Isaac Hayes - Theme from Shaft
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Stax
B-sida: Cafe Regio's

Till sist ett par singlar som jag tvekade mycket m jag skulle köpa dom, inte för musiken utan för hur omslagen såg ut. Visst, som jag sa i inledningen, för det låga priset dom kostade så var det egentligen inget att tveka om, men det finns trots allt "grader i helvetet" och här har vår kära DJ verkligen gått all in med pennan på skivomslagen. Men som en vis man sa på vinyl community't, "det är inte omslagen man spelar" och själva skivorna är ju av klart bra kvalitet. Kort sagt så gick det inte att stå emot. 

Nå, "Shaft" är alltså en klassisk blaxploitation-film från 1975. Kan man en film i genren så brukar det vara denna och Isaac Hayes accepterade att göra temat om han fick vara med och provfilma för filmen. Just det sistnämnda blev det inte så mycket av, men Hayes höll ändå sin del av avtalet och gjorde denna ikoniska filmlåt med sin legendariska text:
"Who's the black private dick that's a sex machine to all the chicks?
(Shaft)
You're damn right"
Också blåstemat mot slutet som SVT lånade till Sportextra i många år. En grymt skön låtklassiker var album jag hoppas hitta någon dag!



Squeeze - Take me i'm yours
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: A & M Records
B-sida: Night nurse

Liksom med Isaac Hayes så tvekade jag inför köpet av denna singel med tanke på hur den såg ut. Ja, ni kanske förstår varför när ni ser bilden. Men samtidigt var det en singel jag har letat efter (OK, jag har ju plattan också, men ändå...) och som jag föll direkt för när jag hörde den första gången för snart 10 år sen. När jag 2014 återförälskad i 70-talsmusiken och peppad att börja samla skivor från den eran igen satte mig för att plöja igenom alla program från Poporama av årgång 1978 och debutlåten från engelska Squeeze spelades och blev en direkt hit åp Heat Högen. Jösses, vilken grymt häftig låt! Tyvärr är resten av Squeeze material därefter rätt ojämn och även om jag har försökt så har jag haft svårt att omfamna dom riktigt, vilket märks på B-sidan som plötsligt går i nån sorts 50-talsrock-stil.

Men den här låten har alltid varit med mig sen dess, för "Take me i'm yours" är till skillnad mot B-sidans "Night nurse" en nästan new wave-liknande skapelse i snabb och bestämd marschtakt och med tidiga synthar. Jo, detta är nog helt klart Squeeze bästa låt någonsin! Detta blir svårslaget som jag har hört hittills.