Utgivningsår: 1978
Skivbolag: A & M Records
B-sida: Night nurse
Squeeze är ett band som jag har försökt att gilla och fått för mig att det borde vara ett band som jag skulle vara intresserad av. Men det har gått lite trögt så här långt och det jag har hört har inte känts som något jättespännande utan mer "jaha, ok...". Med ett undantag, förstås. Och, ja, vi kommer till skivomslaget snart.
Men när jag för 10 år sen skulle lära mig mer om 70-talets musikvärld genom plöja igenom alla det årets Poporama-sändningar så hörde jag den här låten och den blev en tidigt favorit för mig. Och vi snackar då om den ENGELSKA varianten av Squeeze. För jag lärde mig samma år, som en del trogna läsare kanske minns, att det finns två Squeeze när jag i Stockholm köpte det jag trodde var bandets debutplatta och det visade sig att det fanns ett amerikanskt punkband med samma namn.
Den här låten är då Squeeze debutlåt och något av bandets synthhit. Bandets sångare Glen Tilbrook har beskrivit låten som att dom låtsades vara Kraftwerk i den och det är verkligen en riktig new wave-aura om den. Givetvis var det just detta som fick mig på fall för låtens kanonhäftiga sound och dess marscherande driv. Och det lyckades ju, för denna debut blev en riktigt stor hit då. Detta är dock en grym 70-talslåt som idag tyvärr, som så mycket annat bra, känns väldigt bortglömd. Inte bortglömd hos mig dock alltså utan på min lista över 1978 års låtar landade den på plats 12.
Men så var det ju detta med kvaliteten på skivan och att försöka hitta singeln. Som synes så ser omslaget inte så jätteroligt ut. Den är förstås köpt i samband med Återbrukets nerstängning och jag tvekade in i det sista om jag skulle köpa den eller inte. "Chris" har verkligen gott all in här med att klottra på omslaget. Men jag har aldrig heller sett singeln någonstans, även om jag numera är ägare av hela plattan. Och till sist beslöt jag mig att köpa den när det nu var utförsäljning och jag har letat efter den, i alla fall till dess att jag får tag på en version med snyggare omslag. Som en kanadensare på Vinyl Communityn sa:
"Man spelar ju inte omslaget..."
Jag är lycklig över att äntligen ha singeln av denna grymma hit i alla fall, fodral eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar