Krönika: Räds inte ny musik från gamla artister!

Nyligen så var det en medlem på Vinyl Communityn som i en video talade lite irriterat om att många idag är undvikande till äldre artisters nya låtar och plattor och alltid säger:
"Det är ju inte som förut!"
Hans exempel var då Rolling Stones senaste platta från 2023, "Hackney diamonds" och lyssnar man på folks åsikter så är det oftast så som man säger om äldre musiker, inte minst om deras 80-talsalster, men och andra sidan är dessa personer som inte gillar 80-talets musik oavsett. 

När jag var yngre så förstod jag mig tidigt hur det funkade i musikbranschen. När en favoritartists

senaste låt inte kom in på Trackslistan så kanske det inte skulle höras så mycket mer av den artisten mer sen, i alla fall inte i Tracks, som ju under många år ändå var en av väldigt få vägar till ny popmusik. Japp, detta var LÅNGT innan internet! Och ju längre tiden gick, ju fler floppar en artist fick, ju mer okänd blev denne artists öde. Det där gjorde mig väldigt irriterad, eftersom det kändes som om media kontrollerade vad jag skulle gilla. Alltså var det många av mina favoritartister från 80-talet som jag under 90-talet inte hade en susning om huruvida de levde, gjorde musik än eller hade lagt av. Fick man reda på något så var det oftast genom en kort sågning i Aftonbladet där Per Bjurman skrev kort:
"Det här låter 80-tal. Köp inte skiten!"
Självklart ville jag att det skulle låta till exempel 80-tal om det fortfarande, men vad var oddsen när radion främst spelade grunge, pojkband, eurodance och britpop att något gammalt band skulle frivilligt fortsätta spela in musik med 80-talssound och tro att man skulle komma tillbaka till toppen igen. Innan internet var ett faktum så hade ju svensk etermedia lite av monopol på vad som skulle spelas och hur det skulle låta och följaktligen så fick artister på ett helt annat sätt anpassa sig till de aktuella trenderna för att få någon form av karriär, på gott och på ont.
     Numera så är det hur lätt som helst att leta upp en artists nya alster och kunna bedöma det. Jag ska verkligen inte tacka streamingtjänster allt för mycket för det, mer än möjligen Youtube, men det är ändå skönt att få lyssna på det jag vill höra på och inte bara det som P3, Aftonbladet och random reklamradiokanal vill promota. All utveckling är inte inveckling.

För precis som att det finns många duktiga artister bland dom aktuella artisterna så finns det många band och sångare från "forntiden" som ännu gör bra musik och har gjort det under lång tid och därför är den här Vinyl Community-medlemmens irritation på folks lite avoga inställning på äldre artisters nya verk befogad. Betänk då också att idag är hitlistor och så mer eller mindre död, vilket gör att många artister har letat upp sin gamla musikstil och fortsätter med dom, eftersom man vet att dom trogna fansen vill det och det är dom man då vill nå främst. Man vet numera att listor inte spelar in och att chansen att nå tillbaka till den absoluta toppen igen när mediealternativen är så ofantligt många är astronomiskt små.
     Men mängder av gamla favoriter från 80-talet, eller annat decennium, gör idag musik som låter som sin stil i grunden, fast med en lite mer polerad och nyanserad ljudbild. Pet Shop Boys är på gång med en ny platta, Depeche Mode släppte en förra året, Iggy Pop visade 2023 att han gjorde sin bästa musik än någonsin, Johnny Marr från The Smiths och Electronic har under flera år nu gjort galanta poppärlor, varav senaste låten "The answer" är en riktig indierockknock, OMDs senaste platta "Bauhaus staircase" har släppt ifrån sig riktigt bra låtar, för att inte tala om både Lustans Lakejers, Simple Minds och The

Alarms comebacker i fjol! Den idag helt bortglömda brittiska sångerskan Judie Tzuke kom tillbaka med ett nytt album 2023, med låtar som var bland det bästa jag har hört med henne på evigheter. Mitt ibland all strömlinjeformade och slätstrukna Rix FM-pop så finns det mycket bra att utforska bland dom artister som aldrig någonsin kommer att hamna på digilistans första plats. Det kanske inte är som förut. Melodierna kanske inte är hitlåtar i samma klass som under "the golden days". Men det finns en hel del riktigt bra låtar där som ändå är väl värd sitt öra och när nu vinylen är het igen och CDn är på gång åter så går dom att köpa i affär igen, i fysisk format, för dom flesta av dom gamla artisterna vet trots allt vilken målgrupp som lär köpa musiken. Med andra ord, räds inte ny musik från de klassiska artisterna från förr. Det kanske inte låter Taylor Swift eller Drake om det, men det är så mycket mer spännande att upptäcka! Den stora karriären kanske är i många fall död, men musiken är det inte. Och kanske viktigast av allt, numera kan man få reda på att musiken och artisten finns till trots allt!