Nytt i samlingen - April 2024 (Singel SPECIAL)

April var en rätt udda månad vad gäller fynd. Det var den ultimata singelmånaden där Vinylstallet hade utförsäljning av en stor mängd singlar, pop som jazz. Så eftersom jag hittat bara två fullängdare men en väldigt stor mängd singlar så blir det en speciell singelversion av Nytt i samlingen med bara sju-tummare! Räkna med att dom som jag inte fått med här kommer att skrivas om senare.

Love & Money - Hallelujah man
Utgivningsår: 1988
Skivbolag: Fontana
B-sida: Love is million miles away

Skotska Love & Money var ett sånt band som engelsmännen på 80-talet visste hyggligt vilka dom var,  australiensarna sådär, men övriga världen inte alls. Dom släppte en näve singlar och hade sådär framgångar på englandslistan. Och jag hade garanterat tillhört den där delen som inte hade en susning om vilka dom
var om jag inte hade hört deras låt "Hallelujah man" en gång i Metropol, tyckt den lät riktigt cool och spelat in den. Därefter har jag knappt hört låten i något medium en enda gång, MTV som svenska medier. 

Men likväl är jag riktigt glad att äntligen kunna hitta singeln, för "Hallelujah man" är en riktigt bra låt som för tankarna till liknande 80-talsband som Curiosity Killed The Cat eller Hall & Oates. Cool funkig pop med en lätt aura av jazz snackar vi med Steely Dans producent Gary Katz som proddat och Totos Jeff Procaro på trummor. Och så här 36 år senare tycker jag fortfarande att det svänger skönt om låten, sångaren James Grant har en skön röst och låten har en tuff melodi. 



Keats - Turn your heart around
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: EMI
B-sida: Ask no questions

Mer brittiskt 80-tal, men nu något man kan kalla för ett sidoprojekt inom ett stor projekt. Namnet Keats kanske inte ringer jättemånga klockor hos folk, men allt är centrerat kring Alan Parsons Project. Tre av medlemmarna kommer från just det projektet och en medlem är sångaren från Alan Parsons adepter Pilot. Självklart är Alan Parsons själv producent också. Bandet släppte bara en platta, som förstås mer lär låta som ännu en Alan Parsons Project-platta än något eget.

Men jag är jätteglad att jag har hittat denna och hittar mer än gärna Keats enda fullängdare i framtiden eftersom jag gillar Parsons skarpt. Vid denna tid så var Parson-projektets aktuella platta "Vulture culture", som jag ännu tycker är en av deras allra bästa och i jämförelse med den är den här låten kanske inte riktigt lika stark, men visst är det ett mysigt och skönt dramatiskt sound och riktigt snyggt gjort, som det ska vara. Tumme upp för en riktigt bra singel!



Suzanne Vega - Tom's diner
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: A & M
B-sida: Left of center

Hur följer en egensinnig och speciell artist upp en jättehit som sommarhiten "Luka"? Är man då Suzanne Vega så gör man det med en två minuters-låt helt utan musikackompanjemang och bara a cappella. Texten är om en person som sitter på Tom's Restaurant i New York och tittar på livet om kring sig. Och självklart blev det en jättehit, även om "Luka" var den enda riktiga jättehiten just här i Sverige. Och, ja, "Luka" lär så småningom dyka upp i kategorin "Sommarplågor". 

När jag växte upp så gillade jag "Luka", men förstod inte alls den här utan tyckte den var urtråkig. Och den är helt klart mindre kommersiell och mer vuxen än "Luka" kanske var. Men då kan man, som jag, först digga in mig på DNA's dansmix som kom 1990 och blev en mindre hit och därigenom vänja mig och så småningom även börja gilla originalets enkelhet och charm, trots bristen på komp och instrument. För visst är "Tom's diner" en helt OK och udda låt som bryter mot det mesta som var på singel under 80-talet. 
     Om man ändå tvekar så kan man vända på singeln för B-sidans "Left of center" från filmen "Pretty in pink" 1986 är också en riktigt bra låt med ett skönt och luftigt popsound!



The Modern Jazz Sextet (EP)
Utgivningsår: 1956
Skivbolag: Jazz At The Philharmonic/Karusell
Låtar: Mean to me/Old folks/How deep is the ocean

The Modern Jazz Quartet är ju allom känt inom jazzen, men hur är det med The Modern Jazz Sextet? Med största sannolikhet så är det ingen tillfällighet att bandet heter det dom heter eftersom halva MJQ, pianisten John Lewis och basisten Percy Heath är med även i det här bandet.

Dock slutar likheterna där, för om MJQ brukar ha ett enorm samspel så är detta mer eller mindre Dizzy Gillespie/Sonny Stitt-show. Inte för att det gör inspelningen nåt nämnvärt sämre, med Gillespie och Stitt längst fram så kan det inte bli fel och skulle jag hitta fullängdaren som finns med denna grupp så köper jag den givetvis bums. Däremot så kanske jag hade önskat att man tagit en annan sorts blandning på EPn. Två ballader och en mellansnabb lätt lunkande låt är det här, när, av det jag har hört från plattan, finns spår som det är oändligt mycket mer klös i och som skulle ha gjort sig bättre på den här EPn. Plattan är garanterat en höjdare, även om den här EPn kändes lite lam efter ett tag. Men med musiker som Gillespie, Stitt och Lewis så är det förstås välspelat deluxe och ändå en klart godkänd och bra EP.



Jimmy Cleveland And His Orchestra - Cleveland style (EP)
Utgivningsår: 1958
Skivbolag: EmArcy
Låtar: Goodbye ebbets field/All this and heaven too

Det är kul när man efter 38 år som jazzfan ännu kan stöta på jazzmusiker man inte vet knappt något om, men som man borde ha hört en del om. Jimmy Cleveland är ett sånt exempel och det verkar inte finnas jättemycket information om honom heller mer än att han var amerikansk trombonist, gift med jazzsångerskan Janet Thurow till sin död och kontrakterad till skivbolaget EmArcy. 

Några plattor som bandledare finns, men han verkade mestadels som sidomusiker i andras band. Här är då en av dom egna utgåvorna och det finns riktigt starka namn i i denna oktett som trumpetaren Art Farmer, tenorsaxofonisten Benny Golson, Billy Butterfield på tuba och pianisten Wynton Kelly. Musikerna tar ut svängarna ibland i musiken, men håller sig alltid på bebop-sidan ändå. Eller vad sägs om den galanta tuba inledningen i "Goodbye ebbet field", som sen fylls på av Golsons sax och alla musikerna successivt. Det här är en riktigt bra singel som får mig att se fram emot mer med Cleveland och hela albumet "Cleveland style".



Louis Bellson - The Exciting Louis Bellson (and his big band) (EP)
Utgivningsår: 1954
Skivbolag: Norgran Records
Låtar: For europeans only/Phalanges/Loris/Caxton Hall Swing

Louis Bellson är ett sånt där namn som man har lärt sig och hört många gånger i olika inspelningar som komptrummis med olika band. En solid och duktig yrkesman, varken mer eller mindre. Däremot så har i alla fall jag aldrig sett honom som ledare av ett eget band, än mindre ett storband. Så därför känns den här EP'n väldigt intressant och spännande. Vilka som ingår i bandet framgår inte, men lite research ger vid handen att namn som Benny Carter, Barney Kessel, Wardell Gray, Harry "Sweets" Edison, Maynard Fearguson och Jimmy Rowles finns med i orkestern. 

Det är helt klart inte heller dom vanliga standardlåtarna som är valda här och "Phalanges" har Bellson själv gjort, tillsammans med Clark Terry. Men detta är en riktigt bra EP med ett kanonbra ös och galanta solon. Framför allt just "Palanges" är en riktig höjdare som stundtals lutar åt en sorts storbandsbop. Åter igen en platta jag mer än gärna hittar fullängdaren till för detta är ett riktig kanonband som borde ha fått mer uppmärksamhet!