I november blir det ingen "Nytt i samlingen", eftersom jag inte har införskaffat tillräckligt för att göra en vettig sån. Istället kommer nästa månads del av det vara för både November och December. Under förutsättning att jag har köpt tillräckligt då för göra en. Det är ju trots allt jultider.
Som en kompensation så bjuder jag istället på en ny Singeltipset Deluxe, med tre under året köpta singlar gjorda av artister som jag inte hade någon koll på tidigare.
Karin Green - Så vacker du är
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Caprice Records
B-sida: Ny gryning
Betyg: 3/5
Karin Green har skrivit låtarna själv och det är väl tänkt att det här ska vara i samma fålla som Monica Törnell eller Gina Jacobi, fast dom har klart bättre produktioner i ryggen. Soundet låter lite tamt och Karins röst kanske inte är den allra bästa just här, men samtidigt är det en bra låt och fin text. Det finns en skön och avkopplande stämning i den här låten som jag gillar så även om det finns starkare saker i genren så är detta en helt OK singel med klar mysfaktor. Singeln blir kvar i samlingen!
Susan Fassbender - Twillight café
Utgivningsår: 1980
Skivbolag: CBS
B-sida: (We'll) get around it
Betyg: 3/5
Det är dags för den tragiska historien om brittiska Susan Fassbender, en artist som började starkt, men föll fort i karriärstegen och fick ett sorgligt slut. Hon slog sig ihop med låtskrivarpartnern Kay Russell och dom skrev den här låten som fick en hygglig plats på engelska hitlistan (nr 21). Dom två efterföljande singlarna floppade dock och redan där gav CBS upp på henne och släppte Susan från kontraktet. Därefter pensionerade sig både Fassbender och Russell från branschen för att koncentrera sig på ett familjeliv. Fast 1991 så begick Susan Fassbender självmord, endast 31 år gammal.
"Twillight café" är en new wave-aktig sång med ett bra sound och flöde. Melodin kunde väl ha varit lite bättre, kanske främst refrängen, men det är ändå en helt OK liten new wave-låt med tidiga drag av vad det tidiga brittiska 80-talet skulle komma med. Singeln blir kvar i samlingen.
Santa Esmeralda - Don't let me be misunderstood
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Casablanca
B-sida: You're my everything
Betyg: 4/5
Nu kanske en del ser förvånade ut. Dels på att omslaget är så pass dåligt som det är, vilket det var vid köpet också. Dels kanske några undrar hur jag inte kan ha hört den här förut. Nej, jag har aldrig hört vare sig låten eller bandet förr. Eller, jag känner förstås igen The Animals version, men inte denna discovariant.
Santa Esmeralda var en fransk-amerikansk discogrupp led av Leroy Goméz som hade en enda riktig hit, denna. Men det var inte enda gången dom gav sig på The Animals, för redan med uppföljaren så gjorde dom en cover på bandets klassiker "House of the rising sun".
Jag köpte denna i tron att detta skulle vara något för Kultstämplat, men fel fick jag. Det var ju bra på riktigt istället! Jag är inte ett stort fan av The Animals mer kända version, men den här flamenco-discoversionen är faktiskt riktigt bra och tar fram något helt nytt och snyggt i låten. Soundet är skönt och melankoliskt och det är bra drag i låten. Singeln blir klart kvar i samlingen, fast kanske med en mer skyddande plastficka då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar