Utgivningsår: 1983
Skivbolag: Mercury
Betyg: 4/5
För flera år sen hörde jag delar av ett avsnitt av Poporama på kassett där en för mig då helt okänd rockmusiker vid namn Martin Briley spelades. Låten hette "Just a mile away" och jag föll direkt för den. Den var förvisso inte något speciellt egentligen. Den hade ingen refräng som satt som ett knytnävsslag, soundet lät väldigt amerikanskt och kunde ha varit med vilken amerikansk radiorockartist som helst och sångaren hade ingen röst som stack ut nåt nämnvärt. Men ändå så tyckte jag att låten var kanonbra! Jag letade efter låt eller album länge och sök och du skola finna, på Sundsvalls skivmässa fanns den.
Martin Briley är för den stora massan känd för en annan låt på denna platta, "Salt in my tears", som är en helt OK låt, men varför just den blev en hit och "Just a mile away" passerade obemärkt förbi har jag lite svårt att förstå. Uppföljarplattan "Dangerous moments" floppade och därefter tog det nästan 20 år innan något nytt med Briley kom ut, där han istället ägnade sig åt att jobba med andra artister.
Den här andra plattan med honom är producerad av Peter Coleman, som har jobbat med många andra radiorocksartister och new wave-rockband och bakom trummorna sitter Mr Misters Pat Mastelotto. Så långt sträcker sig kändisnärvaron på plattan. Men detta är faktiskt ett riktigt bra album! Sån här amerikanskdoftande radiorock brukar ofta vara OK, men inget som jag noterar något nämnvärt. Men det här är riktigt bra gjort, jag gillar Brileys gitarriff som dyker upp ofta och det finns en sorts lätt melankolisk stämning i låtarna som jag gillar, kanske framför allt i "Just a mile away" eller låten "Maybe i've waited too long". Singeln "Put your hands on the screen" floppade grovt, vilket är lite synd. Den kanske inte har en jättehitpotential men är väldigt snyggt gjord och har vissa drag av Phil Collins i sig. Totalt är detta en starkt rekommenderbar höjdarplatta med rockkänsla som är snygg och väldigt välgjord och känns väldigt speciell i jämförelse med annat i samma genre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar