Utgivningsår: 1991
Skivbolag: WEA
B-sida: Big in Japan (The Mix)
Det har gått tre och ett halvt år sen jag skrev om Alphavilles "Big in Japan", som en del av Sommarplågor nr 22 (en av tre stycken låtar den midsommaraftonen) och när nu Alphaville plötsligt ligger på listorna igen, tack vare att David Guetta och Ava Max återanvänt "Forever young", så känns det rätt passande att damma av den första stora hiten från albumklassikern "Forever young" igen. Jag ska inte säga att den nya versionen av balladen är usel och Guetta och Ava Max har gjort en hel del bra saker, men det här känns som en basic återanvändning/sampling som man försöker rida på och som blir en axelryckning. Jag hade föredragit om Alphaville hade gjort en egen ny vända på listorna med en ny låt. Men detta är väl bättre än inget, antar jag...
Men nu är det inte "Forever young" det ska handla om utan den förra gången som Alphaville tog en gammal låt, stuvade om den och det blev en oväntad listcomeback. Året var 1992 och man skulle släppa sin första samlingsplatta, var vid tyskarna tog sin klassiska "Big in Japan"-låt och satte den i en sorts techno-land med tillägget "1992 A.D". Självklart var det en sorts medvetenhet att dansmusiken var på stor frammarsch på dom europeiska listorna det året och det var lämpligt att göra låten i den stilen. Fast ändå är låten en väldigt udda fågel vad gäller hitlistor. Låten är en sorts technodriv som går genom hela låten och Marion Gold som hörs mumla fram något då och då och den klassiska refrängen kommer med endast valda fragment av sången. Det låter med andra ord väldigt mycket som den där 12"-mixen som endast spelas på dansgolven, men som i regel aldrig hörs i radion, än möjligen i Rakt Över Disc. Och normalt brukar jag inte vara så förtjust i det, vilket är en av anledningarna till att jag inte köper så mycket maxisinglar.
Men här är det så otroligt rätt och låter kanonhäftigt! Det pulserar skönt och har en grymt trancetechnostämning, men ändå i en sorts lättare melodisk form. Sen kanske det hade varit roligt med lite mer sång i låten, än bara de fragment av "Big in Japan" man nu får. Men totalt är detta en riktigt häftig dansexplosion som kanske inte låter så mycket Alphaville, men det behövs inte när det är så här bra. Och den är i mina öron klart bättre än David Guettas nuvarande "Forever young"-cover.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar