Nytt i samlingen - April 2025

Rick James - Wonderful
Utgivningsår: 1988
Skivbolag: Reprise
Betyg: 2/5

Här har vi en artist som kämpar desperat för sin överlevnad som framgångsrik artist. 1988 har Rick James blivit släppt av Motown och signad till Reprise, vilket skulle bli ett en enda album långt samarbete. Det här albumet skulle nå en blygsam plats 148 på albumlistan i USA. 

Och att Rick James och Prince inte var några såta vänner är allom känt. Men som det heter, if you can't beat them join them. Så när Prince skördade framgångar med "Lovesexy" så passade Rick James på att göra en platta som till stor del försöker låta som Prince i funkstil, fast gravt sämre. Melodierna är mycket tamare och låtarna känns stundtals mer som loopar som vevas på repeat med någon sorts melodi till. Rick James sjunger verkligen inte bra här heller utan har en rejäl darr på rösten som gör att han låter drygt 20 år äldre. Mot slutet av plattan låter han dock i sound mer som sitt gamla jag, men det känns kanske inte direkt passande ljudmässigt på en funkplatta inspelad 1988. Rick James svanesång har verkligen börjat här. Men det är ändå några OK slutlåtar med låten "Hypnotize" som överlägset bästa låt som gör att plattan kravlar sig över det betyg det får. Men i övrigt en väldigt tam och intetsägande platta! Det räcker näppeligen till att jag ska behålla den. 



Fia Nyström - Glittrande ljus
Utgivningsår: 1983
Skivbolag: Polar
Betyg: 4/5

För en hel eon år sen så köpte jag en skiva med en sångerska vid namn Fia Nyström. Vem Fia Nyström är finns det otroligt lite information om och efter fyra plattor försvann hon helt från musikscenen, så därför så lämnar vi det därhän. Plattan ifråga hette "Nyx" och hade bland annat en ung Robert Wells bland musikerna och vid första lyssningen så tyckte jag att skivan var bedövande tråkig. Jag var beredd att skippa iväg skivan till nya jaktmarker något år senare, men beslöt att ge den en ny chans och tyckte då att skivan inte var så katastrofal ändå. Den recenserades till Retrogalaxen och fick ett rätt snällt betyg. Skivan är åter aktuell för gallring nu så jag är inte säker att recensionen från då kommer att dyka upp i min pågående serie om gamla recensioner från Retrogalaxen. "Nyx" var ändå en rätt blek platta, som hade sina stunder, men var lättglömd.

Men någonting fick mig att satsa på Fia Nyström en tredje gång, fast med en annan platta, en tidigare. Den här gången går det mycket bättre. Jag ska förvisso inte säga att texterna direkt är några unikum eller att melodierna är några som har stor hitpotential precis, men allt funkar bra ändå och Tomas Blanks produktion är ett stycke riktigt bra och mysig svensk pop modell tidigt 80-tal. Dessutom har jag fått en gåta besvarad. För flera år sen köpte jag ett kassettband med låtklipp från Eldorado Max och Poporama och låten "Stanna kvar hos mej" var med, fast avan saknades och jag hade noll info om vem som sjöng och nu är det mysteriet löst. Och det är ju en bra låt, plattan är helt OK och har bra sound och stämning, så trots att betyget lite är på gränsen så blir skivan klart kvar. 



Mike Post featuring Larry Carlton - The theme from Hills Street Blues
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Elektra
B-sida: Aaron's tune

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag är en sucker för gamla TV-signaturer. Det är väldigt speciellt att kunna skapa en musiksnutt som speglar en TV-series karaktär. I forntida dagar så stämde det oftast väldigt bra. Var det en deckare så var det ett tufft rockigt tema, var det en brittisk serie i Agatha Christie-stil så var det stillsamt och melodiskt och var det en såpa så skulle det vara pampigt och stort. Sen är det väl förstås också en nostalgisk sak också. Däremot var det inte så ofta som dom gavs ut på singel och nådde försäljningslistorna. Det största exemplet är förstås "Arkiv X"-temat med Mark Snow, som toppade trackslistan 1996. Men 1981 så nådde temat till den legendariska polisserien "Spanarna på Hill Street" (Hill Street Blues) topp tio på den amerikanska hitlistan, samt att den vann en grammis för bästa instrumentala skivsläpp. Temat är skapat av Mike Post, en veteran av TV-kompositörer som också skapat teman till 80-talsserier som A-Team, Hunter, Magnum P.I och The Commish (i Sverige "Scali"). Här är temat gjort tillsammans med forna Crusaders-medlemmen Larry Carlton. 

För dom som inte har sett eller hört talas om den här serien så kom den 1981 och handlade om vardagen på en polisstation där man förstås också fick följa brottsutredningar och gripanden, men också polisernas karaktärer och personliga problem på ett mer drama-aktigt sätt. Då blev signaturens stil också mer av den stillsamma stilen för att mejsla in att det är mer drama i seriens stil, en pianomelodi som går och ett stillsamt komp i bakgrunden. Tidstypisk och väldigt vacker komponerad! Däremot visste jag inte att den fanns utgiven och blev förstås riktigt glad när jag hittade den här singeln för en femma. En första kandidat till "Årets fynd" i december. 



Dan Tillberg - Kärlek är kärlek
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Alpha Records
B-sida: Eunice (Jag vet)

Dan Tillberg har haft en riktig berg- och dalbana i karriären. Han började med att sjunga progg i gruppen "Änglabarn" på 70-talet, fortsatte med att sjunga Rolling Stones och Bob Dylan på svenska, blev en kommersiell popsångare med väldigt djupa kärlekstexter på skånska, har sen haft diverse företag som har konkat samt jobbat i köksbranschen. Men om vi ska fokusera på hans musikaliska verk så är det väldigt upp och ner. Han har gjort många riktigt bra låtar, främst runt åren 1983-85, men han har också gjort många riktiga märkliga låtar. Cover-låtarna ovan är inte jättebra och vad han håller på med i "Telefon" från 1985 vete gudarna. 

"Kärlek är kärlek" har lite historia i sig eftersom den hamnade på den första Svensktoppslistan efter återkomsten 1985. Svante Persson från Visitors har som vanligt när det gäller Tillbergs låtar från 80-talet varit med och proddat och det är en glad och bra popschlager, om man bortser från den lite komiskt krystade textuttalet i refrängen:
"Kärlek är kärléck!!!"
Men en riktigt bra svensk 80-talsschlager i popdräkt från 1985! Också är det guldfärgad singel, bara det...



The Brothers Johnson - Welcome to the club
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: A & M Records
B-sida: Echoes of an era

1982 var det dags för Johnson-brorsorna att samla sina låtar i ett första samlingsalbum, "Blast!: The latest and the greatest" och det brukar vara normalt att man gör ett par nya låtar för att locka köpare, så även Brothers Johnson. Vid det här laget så är dock Quincy Jones ute ur bilden. Han var upptagen med någon sorts thriller-platta med en som heter Micke Jackson. 

Men även om det inte är Quincys-sound så svänger det grymt med skönt blås och en bra melodi! Jag tycker detta är grymt funkigt och häftigt och passar perfekt in i samlingsplattans övriga material. 

     Efter detta så var det tänkt att bröderna skulle upplösa bandet för att göra egna grejer, men det varade bara i två år innan man släppte nytt igen.