Singeltipset Deluxe XII

Jag har sagt att det finns chans till fler Singeltipset Deluxe inom nära framtid och extremt billiga singlar jag inte har haft en susning om vad det är för något vid köptillfället och det är dags att leverera. Här kommer en sextett singlar till, alla rangordnade i betygsskala från bästa till sämsta. Den här gången var det en helt OK omgång med flera intressanta låtar, inklusive en femma! Men även förstås ett par riktiga bottennapp.

Jerome - If you walk out of that door
Utgivningsår: 1980
Skivbolag: DJM Records
B-sida: Token
Betyg: 5/5

Steve Jerome är en musiker, mixare och producent som jobbat med många andra artister i soulfacket, som Cameo, BT Express och Bobby Orlando samt också var den som rattade i studion när Sugarhill Gang spelade in "Raper's delight".
     Men han har också haft en egen liten karriär, även om den inte genererade i några massiva succéer direkt. Tyvärr vad gäller det sista ska jag säga, för det här var riktigt riktigt bra! Ett fantastiskt snyggt sound med bra melodi och groove och ett blås som för lite tankarna till Earth, Wind & Fire. Och Jerome själv sjunger helt OK. Den här ger helt klart mersmak och singeln blir solklart kvar i samlingen! Bland det bästa blind-buys jag har gjort på länge!



Uropa - Turn me off-turn me on
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: CBS
B-sida: I never lie
Betyg: 4/5

Om Uropa hittar jag inte mycket information, mer än att italienska La Bionda har producerat. Huruvida dom ingår i bandet framgår inte heller. 
     Duon La Bionda räknas som något av pionjärer inom italo discon och har bland annat varit med och skrivit klassikern "Vamos a la playa" tillsammans med Righeira. Ser man på någon av Bud Spencer och Terrence Hills filmer så är det inte omöjligt att man hör La Biondas musik där, för dom har gjort mängder av soundtracks också i Italien. 

Nå, 70-tal och europeisk disco brukar inte vara något som jag går i gång på direkt, men här får jag erkänna att detta var helt OK faktiskt. Soundet är snyggt och det är bra studs i låten. Sångaren har förvisso en alldeles för raspig röst för låtens och genrens bästa, men melodin fastnar och låten lyckas att inte låta för ostig. Singeln blir kvar i 70-talssamlingen. Ja, Göran Rydh gjort låten på svenska under den intressanta titeln "Stäng av och sätt på" också.

  

Linda Fletcher - Angel of love
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: The Rocket Record Company
B-sida: Star
Betyg: 4/5

Linda Fletcher var en av många många som försökte få en karriär genom att delta i TV-tävlingar om musik, vilket ju inte är helt ovanligt idag heller som bekant. Här hette tävlingen "New faces" och gick 1976, en tävling som hon vann. En som uppenbarligen var särskilt imponerad var Elton John, som signade henne till sitt och Bernie Taupins bolag The Rocket Record Companyoch hon spelade in en sådär version av "Hush", alltså låten som Deep Purple lyckades bättre med.
     Men även den här klart bättre popdiscopärlan kom ut. "Angel of love" är en riktigt bra låt med ett spännande och skönt sound. Melodin känns ibland kanske lite släpande och precis som fallet med sångaren i Uropa så har även Linda en något för raspig röst för genrens bästa, men det gör inte låten mer än marginellt sämre totalt i det här fallet. Det här är helt OK och singeln blir kvar i samlingen!
     
Hur gick det för Linda då? Nej, karriären tog aldrig fart efter dessa singlar och hon sadlade om till TV-programledare för musikprogrammet "Get it together" och är idag röstcoach.



Rachel Sweet - Shadows of the night
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: CBS
B-sida: Party girl
Betyg: 3/5

Och här ännu en tjej var karriär aldrig tog fart, även om Rachel Sweet ändå hann spela in hela fyra plattor innan hon sadlade om till skådespelare och producent av TV-serier. 

Det här är alltså låten som Pat Benatar skulle göra större ett år senare, men som egentligen var först utgiven av Helen Schneider bara månader innan den här versionen. Rachel Sweet ändrade marginellt på texten och gav ut den... och inget hände. Därmed inte sagt att den här versionen är dålig. Den hade helt klart tjänat av att vara tyngre i sitt sound, men då hade den förmodligen satt käppar i hjulen för Pat Benatars version. Men den är bättre än Helen Schneiders stelbenta original. Rachel Sweets variant doftar lite lätt Bruce Springsteen, inte minst i refrängen, och det är inte fel alls. Den är inte originell direkt och Benatars låt är trots allt klart starkare. Men den här låten är ändå helt OK och blir kvar i samlingen. 



Gonzales - Just let it lay
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: EMI
B-sida: Just let it lay (Instrumental)
Betyg: 2/5

Gruppen Gonzales är mest känd för låten "Haven't stop dancing yet". Japp, det är låten som TV-presentatörerna Pat & Mick skulle göra med Stock, Aitken & Waterman ett decennium senare. I sitt original inte världens originellaste discolåt, men nog hör jag klart hellre på den än den här trista saken. "Just let it lay" ska alltså vara uppföljaren till den discoklassikern och den följer man upp med ett tämligen stelt funksound med en relativt obefintlig melodi och med en sångare som svammelsjunger som om han druckit kopiösa mängder alkohol innan inspelningen. Jag vet inte varför jag ändå är snäll nog att ge en tvåa till den, men den kunde väl ha haft något som kunde ha blivit något med en bättre melodi och framförande. Och blåset är OK också. Men just nu så följer jag låttiteln och låter singeln ligga. 



Bob-a-rela - Money
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: Chart Records
B-sida: Tobacco road
Betyg: 2/5

Bob-a-rela är en kanadensisk produktionsduo som tyckte det var en bra idé för karriären att ge sitt band ett sånt krystat namn som möjligt, med två bindestreck mitt i. Spoiler: Det fick inte alls! Dom släppte en platta med fem låtar som inte alls sålde. Kanske var det också för att man fick för sig att göra märkliga discocovers av kända och uppskattade låtar som bluesstandarden "Tobacco road" och Pink Floyds "Money". OK, jag är verkligen inte den som ska vara snäll mot Pink Floyd. Originalet är inget jag vill se i min samling och det är möjligt att den här versionen är ett litet snäpp bättre än Floyds, vilket dock inte säger ett dugg. Soundet är likväl i enormt stel funk-reggae-stil och sången är väldigt skrikig av en random kör. Tack, men nej tack, aldrig att detta blir kvar i samlingen! Och självklart finns bara en längre maxisingel-version på Tuben.