Utgivningsår: 1999
Skivbolag: Circle Records
Betyg: 4/5
Två skivor till priset av en, som det brukar heta. En gång tidigare har namnet Jan Garber figurerat här på bloggen, 2020 i ett Nytt I Samlingen, men jag tyckte att han förtjänade en egen plats här också. För Jan Garber är en av de mer okända namnen inom jazzen. Egentligen var han ju en mer dansmusiker som spelade 20- och tidiga 30-talets hot och sweet dansmusik med stråkar, eftersom han själv spelade fiol. Men det blev snart svårt med den typen av musik så för omgivningen då lite överraskande så stylade han om sig till riktig storbandsledare under andra världskriget. Det var väl inte världens bästa tid för satsning av det. Dels fanns det redan en hel uppsjö av swingband, som redan dom började få problem i och med att den moderna bebop-jazzen allt mer fick mark. Dels så var det dessutom inspelnings restriktioner under kriget. Han fick några få succéer innan han tappade pengar på jazzen allt mer och gick snart tillbaka till sin normala stil för eventuella nostalgiker, något han höll fast vid ända fram till 1971.
Dock är det från hans korta period som storbandsledare man främst hittar plattor med honom som, i den mån man hittar några alls. Jag har dock, förutom mini-LPn jag skrev om 2020, hittat några plattor och dom här två CD-utgåvorna från det lilla bolaget Circle Records är riktigt bra, med inspelningar gjorda mellan 1941-44. Vad är det jag har sagt om små bolag och chansen att hitta det där lilla extra in jazzen? Jag hittade dom här två på Video Drome utanför stan för en femma styck för inte allt för länge sen.
Jag ska inte säga att Jan Garber är något unikum i sin stil och skapar något eget och nytt, som till exempel Ellington, Basie eller Goodman, och av musikerna i bandet känner jag väl typ inte igen någon, men han var en riktigt bra yrkesman som ledde ett riktigt bra och svängigt storband, här då med sånginsatser av Bob Davis, Carol Kay och Liz Tilton, yngre syster till Benny Goodmans mer kända sångerska Martha Tilton. En del av inspelningarna på dessa inspelningar är dessutom radioinspelningar, vilket alltid är trevligt! Hur han lät under sina tidiga (och senare) år vet jag inte, men som storbandsledare är han underskattad och klart värt både ett och två öron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar