Anne Linnet - Jeg er ju lige her Utgivningsår: 1988 Skivbolag: Pladecompagniet Betyg: 1/5
Nu ska det tyvärr sågas, vilket dock jag inte gör så jätteofta. Ofta har jag tur med mina inköp. Och det var ju inte så länge sen heller jag öste positiva ord om den danska invasionen på listorna sommaren 1989 med Sanne Salemonsen och Lis Sørensen. I den skaran av populära danskor fanns också Anne Linnet som året innan sålt stort av plattan "Jeg er ju lige her", skriven under en kaotisk tid i hennes liv då hon både var gravid, skiljde sig och flyttade ihop med en annan kvinna. Dock har jag lite svårt att förstå storheten i den här plattan, eller snarare varför den sålde så bra. Här i Sverige är den känd för en enda sak, den innehåller låten "Tusind stykker" som ett år senare skulle bli en svensk klassiker med Björn Afzelius under titeln "Tusen bitar". Dock är Afzelius version, hur sönderspelad den än är, ljusår bättre för Linnets version är, liksom hela plattan, väldigt tam och ointressant. Produktionen på plattan låter väldigt trist, tamt och amatörmässigt och ibland nästan mer likt något okänt dansband på landsbygden. Det här är långt ifrån Sannes klös eller Lis Sørensens spännande pop och Anne Linnets röst tillhör väl inte heller den bästa jag har hört heller. Detta var tyvärr en grav besvikelse och den enda låten som kommer undan med ett någorlunda godkänt är "Du drømmer".
Jan Garber And His Orchestra - Jan Garber And His Orchestra plays Utgivningsår: 1954 Skivbolag: Royale Betyg: 3/5
Som många har förstått så gillar jag att botanisera i dom där mindre kända storbanden som spelade i divisionen under de stora namnen, Ellington, Basie, Goodman och så vidare. Ett sånt namn är definitivt Jan Garber. Garber var något så ovanligt som en fiolspelande bandledare, men av fiolen hörs inte alls mycket utan här är han mer storbandsledare. Hans hade storband redan på 20-talet även om hans största framgångar kom i slutet av 50-talet. Däremellan hade han till och med hunnit lägga musiken på hyllan några år efter att bandet på 40-talet gått med ekonomisk back. Troligen var fiol inte det hippaste instrumentet hos swingtörstande ungdomar då. Att hitta Garber-skivor är inte lätt i Sverige. Jag har en CD och det är allt, så självklart blev jag väldigt glad och överraskad när jag hittade denna skiva, som dessutom är något så ovanligt i min samling som en 10-tumsskiva. Inspelningarna är troligast från 40-talet, det står tyvärr inte på omslaget men det låter så, och rabbla musiker vore slöseri med tid eftersom inga kända namn finns i sektionen. Men detta är en riktigt bra och fin utgåva med musik från ett band som i kvalitet inte riktigt når upp i den största eliten eller hade något eget sound, det ska erkännas, men som ändå är spännande att upptäcka och lyssna på. Åtta trevliga spår med en av storbandens mer bortglömda namn!
70-talet var Monica Zetterlunds stora filmdecennium och 1972 hade hon just kommit från både inspelningar av "Äppelkriget" och "Utvandrarna" och spelade just in "Nybyggarna". Däremellan klämde hon in en skivinspelning tillsammans med Sveriges Radios Jazz Grupp. Det blev denna skiva "Chicken feathers" och bland namnen i denna jazzgrupp finns den svenska jazzeliten, som Arne Domnérus, Jan Allan, Bosse Broberg, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg och George Riedel. Detta är alltså den nyutgåva på CD som kom ut 1995 och inte originalet från 1972, men för mig gör inte det nåt för musiken är fantastiskt bra! "Chicken feathers" ligger främst förstås i jazzfållan, men med tentakler ut mot andra genrer med både folkmusik och ibland till och med nästan pop. Men mitt i allt finns förstås Monicas fantastiska svala röst och professionella musiker som gör allt otroligt spännande och oförutsägbart där man inte vet åt vilket håll musiken ska gå, men där man alltid hittar hem till något vackert, jazzigt och snyggt! Jag ska inte säga att 70-talet alltid var Monicas bästa period vad gäller låtkvalitet, men det här är riktigt bra och snyggt gjort! Vintage Monca Z!
The Four Tops - Main street people Utgivningsår: 1973 Skivbolag: Dunhill Records Betyg: 4/5
Four Tops tolfte album och min första i skivsamlingen med en av soulvärldens allra största band. Men efter att ha hört den här så kommer det absolut bli mer, i alla fall vad gäller deras 70-talsmaterial. 70-talet var dock inte Topsarnas mest framgångsrika decennium och den här blev en besvikelse försäljningsmässigt. Man hade lämnat Motown för det något mindre Dunnhill Records. Dock är den gravt underskattad för detta är en kanonbra platta. Four Tops står här med en fot i det sound från 60-talet som gjorde dom stora, men har moderniserat det en hel del så det också står med andra foten i ett lite mer glansigt 70-tal. Det finns mycket bra här, titelspåret, "Am i my brothers keeper", "Sweet understanding love" och "One woman man". Four Tops har rent kvalitetsmässigt lyckats med beröm lyckats träda in i 70-talet och dess mer sofistikerade soulvärld!
Temper Temper - It's all out of loving you Utgivningsår: 1991 Skivbolag: 10 Records B-sida: Bitter love
Under mitt stockholmsbesök 2014 så hamnade jag mitt i en utförsäljning av en affär som lades ner, Slussens Film & Musik vid Blå Bodarna. Detta skrev jag lite om i Stockholmsskildringen då. Jag skrev också då om att butiken hade ställt ett gäng CD-skivor utanför affären som man fick plocka gratis och jag då plockade på mig en hel hög. Gratis är ju gott, oftast i alla fall. Tyvärr är det inte så många av dessa kvar i samlingen utan många har sen dess strukit med i den årliga gallringen. Men en skiva som finns kvar och som jag redan direkt när jag hade kommit hem hade lyssnat på och insett att det var hur bra som helst var med den engelska duon Temper Temper, Eric Gooden och Melanie Williams. Temper Temper hade en väldigt kort och inte så framgångsrik karriär i början av 90-talet, trots att man satsade på den då väldigt gångbara engelska housesoulmusiken. För deras enda platta var en väldigt positiv överraskning med kanonbra och skön produktion av engelska tidig 90-talshouse.
Temper Temper floppade alltså grovt och släppte tre singlar från plattan vara endast en lyckades masa sig upp på engelska hitlistans nedersta regioner. Och det var inte den här låten, men den är inte sämre för det. Jag kan erkänna att refrängen inte är den starkaste i genren, men det vägs upp av att produktion och stämningen i låten är ljuvlig och skönt gungande! Jag kan tycka att Temper Temper blev lite styvmoderligt behandlade av de engelska skivköparna, men troligen så fanns det en mättnadseffekt i genren och man drunknade bland alla andra redan aktuella och populärare akter. Men lyssna här på ett stycke underskattad engelsk dansmusik från dess kanske skönaste period.
Four Tops tolfte album och min första i skivsamlingen med en av soulvärldens allra största band. Men efter att ha hört den här så kommer det absolut bli mer, i alla fall vad gäller deras 70-talsmaterial. 70-talet var dock inte Topsarnas mest framgångsrika decennium och den här blev en besvikelse försäljningsmässigt. Man hade lämnat Motown för det något mindre Dunnhill Records. Dock är den gravt underskattad för detta är en kanonbra platta. Four Tops står här med en fot i det sound från 60-talet som gjorde dom stora, men har moderniserat det en hel del så det också står med andra foten i ett lite mer glansigt 70-tal. Det finns mycket bra här, titelspåret, "Am i my brothers keeper", "Sweet understanding love" och "One woman man". Four Tops har rent kvalitetsmässigt lyckats med beröm lyckats träda in i 70-talet och dess mer sofistikerade soulvärld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar