fredag 10 oktober 2014

Skivresa till Stockholm 2014

Så var det dags för årets visit i den kungliga huvudstaden och precis som i fjol så sker den i oktober, men det blev ändå en annorlundare resa på många sätt och vis. Jag reste inte ensam nu utan blev bjuden på resan av min kompis Otto och vi gick runt i skivaffärer och hade det kul. Så håll i hatten, för detta blir en längre text med en väldigt massa skivtitlar!
     Det blev buss på vägen ner och direkt efter incheckning på hotellet så passade vi på att klara av dom affärer som låg närmast, vilket var dom som låg längs Sveavägen. Alltså blev första stoppet Stockholms Serie & Skivhandel, vilket inte är min favoritaffär eftersom den är rätt trång och jag sällan hittar så mycket där. Men dock blev det en skiva där, vilket i efterhand har fått mig att känna mig lite dum! Jag köpte Squeeze och plattan "The squeeze is on" från 1977. Men det har funnits TVÅ band med namnet Squeeze, dels det mer kända engelska bandet, som jag sökte efter, och dels ett australiensiskt band och naturligtvis fick jag med mig det andra. Jag har inte hört den här skivan ännu, men jag antar att jag har en intressant överraskning framför mig. Man lär sig av sina misstag...

En skivaffär i Stockholm kan jag såga lite, Gellborn Records, som ligger längre bort på Sveavägen. Jag visste inte om att den affären fanns och efter att ha varit där förstår jag varför. Skivorna som låg i lådor på utsidan var både dammiga, skitiga och vattenskadade och många skivor inne i butiken, som Viktor Klimenkos "Stenka rassin" eller den numera på loppis obligatoriska "Classics Up to date", hade grava överpriser på över 70 kronor! Känns knepigt när det finns så fina skivaffärer i Stockholm att en sån affär tydligen ska ha någon sorts försäljning.
     Istället styrde vi våra steg mot S:t Eriksgatan och skivmeckat där. För Otto var det debut som besökare i Stockholms skivvärld så den här resan blev mera för mig att visa mina favoritställen än att upptäcka nya, men
det behövs också att hålla sig uppdaterad på dessa ställen. Därför styrde vi kosan mot Atlas CD-börs, som ännu är en affär där man kan göra fina fynd. Här hittade jag en skiva med en artist jag velat ha en skiva med länge nu, Johan Lindell, en bortglömd svensk sångare med säregna texter. Däremot sålde han inte så mycket och därför är det svårt att hitta skivor med honom. Jag köpte hans skiva "Passageraren" från 1984, en skiva med lite svåra texter, men med en härlig svensk avkopplande popproduktion och sköna melodier!
Dessutom blev det en Commodores från 1978, "Natural high", den med monsterhiten "Three times a lady". Plattan är riktigt bra och med skönt funkig produktion! En 70-talshöjdare! Samt New Musiks platta "From A to B" från 1980. Dessutom en Level 42-singel, den tänkvärda "Children say" från "Running in the family"-plattan.

Record Hunter är en affär jag inte varit i så ofta, men det ska det bli ändring på numera för det visade sig vara en riktigt bra affär med intressant innehåll. Jag köpte ju skivor från dom på skivmässan nyligen också och här blev det en Sniff 'n the Tears från 1980, "The game's up". Men framför allt så hittade jag en skiva jag letat ett tag efter, The Smithereens platta från 1988, "Green thoughts", med den sköna hiten "Only a memory"! Dessutom en singel jag inte trodde fanns, indierockbandet The Armoury Show med "Love in anger". Plattan "Waiting for the floods" från 1984 hoppas jag kunna skriva om någon gång för det är en riktigt bra platta i sin genre, men det var inget storsäljande band och jag har därefter inte hört något om bandet. Den här singeln är från 1987, jag som trodde bandet splittrats då, och är riktigt bra!

Sista stoppet idag är en annan affär vars besökarantal förvånar mig, Skivbörsen, längre bort på S:t Eriksgatan. Jag var där för några år sen och vände direkt eftersom det var så trångt nere i butiken. Men nu var jag tvungen att gå ner, eftersom jag i lådan utanför affären hittade en jazz-CD från Verve med Cannonball-Addely och skulle betala. Men skivorna står staplade på varandra och på backarna och det är litet och trångt och nästan omöjligt att stå och bläddra där i rusningstid.
Sen blev det en pizza innan vi stegade mot kvällens begivenhet, Jazzklubb Fashing och livejazz med Nisse Sanströms kvintett. Det blev en höjdarkväll med härligt sväng och långt bättre musik än förra årets besök på klubben!

Nästa morgon blev det en riklig frukost på hotellet innan färden styrdes mot Södermalm för dagens utflykter i skivmarknaden. Här ligger affärerna lite mer utspridda än vid S:t Eriksgatan, som bekant, och det blev lite mer gående. Först ett besök på Emmaus vid Slussen, som åter var rätt svag. Jag hittade en sen Carol King från 1983 samt en Howard Jones-singel, men det var allt. I övrigt var backarna fyllda med Deutche
Grammofon-liknande klassiska skivor. Jag har gjort så mycket fynd på Emmaus att stället är ett måste, men dom senaste åren har det mer blivit ett måste än att man trott på att hitta något, vilket är synd!


Inte bättre var det på nästa ställe, en affär som jag trodde var död vid det här laget, Vinylshop vid Urvädersgränd. Men när detta skrivs så är den nog historia, för denna dag var det utförsäljning, eller vad man ska kalla det. När jag var här senast 2011 så fick jag nyheten om att en ny affär öppnats där, men vände direkt när jag såg 60 kronor för ABBA-skivorna. Här skulle man ha 65 kronor för Deutche Grammofon-skivor med Telemann, vilket inte känns seriöst alls! Men man hade billigare skivor för 20 kronor och jag köpte en Raydio-skiva betitlad "Two places at the same time" från 1980 och en öppnad skiva från 1982 med The Fixx, "Reach the beach". Men affären kommer jag inte att sakna i sig. Man kan inte ta vad som helst bara för att det heter vinyl!

En bit längre bort ligger en affär jag inte varit i på bra länge och sen dess hade den ändrat utseende också, Mosebacke Records. Då var det en renodlad skivaffär som var trång vid entrén och med en rymlig men dyr källardel. Numera pryddes entrén av ett konstgalleri, ägd av samma person, medan man hade skivförsäljning i källaren. Numera var man mest inkörd på dansmusik och maxisinglar, men hade en stor hög 10 kronors-skivor ändå och det var trevlig personal så jag ger den ändå tummen upp! Man har inte övergett skivbranschen utan bara utökat det! Efter ett tags letande köpte jag fyra skivor, Chaka Khans "What cha' gonna do" från 1981 (en av hennes första samarbeten med Arif Mardin), en till Raydio, "Rock on" från 1979, en till New Musik, "Any where " från 1981, The Temptations med "A song for you" från 1975, som har ett litet kul väskliknande skivomslag, samt en skiva jag hoppas skriva till Kultstämplat längre fram. Den är nämligen så bisarr att den är riktigt komisk, en skiva utgiven av Olympiska kommittén 1980 där våra Olympier, som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Frank Andersson och Börje Salming läser ur Aisopos fabler.
Så min nya favoritaffär, som vad jag förstår tyvärr kommer att få flytta på sig eftersom man fått nya hyresvärdar, Record Mania på Östgötagatan. Jag hoppas att de hittar en ny lokal fort för det vore inte alls bra om den gick i graven, för den behövs! Detta år köpte jag en jazzplatta med George Benson från 1989, "Tenderly", som är riktigt avkopplande och snyggt gjord. Dessutom en skiva jag letat länge efter, i nästan 20 år, Evelyn "Champagne" Kings platta "So romantic" från 1984 samt en platta med tysk jazz från 50-talet. Den sista kanske låter lite konstig, men det är riktigt skön 50-talsjazz från ett land som inte direkt är känd för sin jazzmusik!

Detta år satte jag personligt rekord vad gällde skivköp i Stockholm och främsta anledningen var att en affär lades ner och hade utförsäljning. Sorgligt nog är det en affär som jag har besökt väldigt ofta under mina resor, skivaffären vid Blå Bodarna i Slussen, eller som den officiellt hette "Slussen Film & Musik". Att den går i graven är inte att förvåna. Dels har den haft rätt oregelbundna öppettider påsistone, men framför allt är läget hopplöst! Klädaffären bredvid håller också på att gå i konkurs och att lägga en affärsverksamhet i ett skummare område som är rätt dolt för allmänheten kan inte vara lätt. Intresset för LP-skivor som företeelse har påsistone ökat markant och det håller i sig, men däremot håller det på att utkristallisera sig vilka affärer som kunderna använder på ett annat sätt. Tydliga och bra affärer klarar sig, medan dom mer undangömda och dom med märklig policy håller på att sorteras bort. Att Slussen Film & Musik försvinner är jättesynd, för jag har gjort många billiga och bra fynd där, men det är inget som förvånar, tyvärr.
Men nu ska vi inte gräva ner oss i ömkan utan hylla fynden som gjordes där. Man sålde ut skivor för 2 kronor styck och jag köpte på mig en stor hög! Det blev:
- Sanne Salemonsen "Sanne Salemonsen", 1985
- Andy Gibb "Shadow dancing", 1977
- Uwe Johst & Heino Schildt "Hammond non stop dancing"
- Leo Sayer "Another year" 1975
- Dionne Warwick "Reservations for two", 1987
- Ruby Turner "The motown song book", 1988
- Nathalie Cole "Good to be back", 1989
- Jill Jones "Jill Jones", 1987
- Denice Williams "Water under the bridge", 1987
Dessutom så fanns det en låda utanför butiken där man gav bort diverse CD-skivor gratis. Kan det bli bättre? Jag tog 10 stycken av dessa med. Här var det en hel del jag aldrig hört talas om innan utan passade på att chansa när det nu var gratis så jag ska inte rabbla för mycket namn, men bland dom mer bekanta tittlarna fanns Just Ds platta "Plast" från 1995, Cornelias "Before the pain" (alltså Erik Gadds fru), amerikanska Gin Blossoms "Congratulations i'm sorry" och Vincents "Lucky thirteen" (den med hiten "Miss blue" på). Förhoppningsvis dyker någon av dom andra okända skivorna upp här någon gång, eller bland recensionerna på min hemsida Retrogalaxen.

Efter det så var det dags att återvända tillbaka till hotellet och vi gick på kvällen till Max och tog en hamburgare. Någon vettig underhållning denna kväll fanns inte utan vi gick till den enda skivaffären som var öppen den här tiden på dygnet (som var 21.00), Mickes CD & Vinyl. Denna affär upptäckte jag för två år sen och blev glatt överraskad över den fina jazzhörna man hade. I den hittade jag en väldigt spännande liveplatta från Metropolitan Opera House 1944 där man samlat många av USAs mest kända namn, som
Louis Armstrong, Benny Goodman, Lionel Hampton, Billiw Holiday och Roy Elridge, i en konsert och sen spelat in den. En väldigt spännande jazzplatta! Dessutom kom jag hem med Björn Holms platta "Änglarna ger mig ingen ro" från 1985, en platta i samma relaxande vispopstil som Johan Lindell.
Sen åkte vi till Gamla Stan och strosade runt där i kvällen innan vi kom till en second hand-affär som, trots att klockan var vid 22.00 faktiskt hade öppet. Det var lite speciellt att kunna gå in i en loppis den här tiden på dygnet och inne fanns en kul och egen mager man med mustasch som berättade att källaren hade varit en fängelsehåla för länge sen. Det var riktigt spännande att se och jag köpte en singel med Steve Winwood, "Valerie" (ni som hört Eric Prydtz låt "Call on me" vet vad jag talar om).
Sen fanns inget mer att se och vi tog tunnelbanan till hotellet igen.
   
Tredje dagen spenderades i Uppsala och tittandes på ännu en stad som jag aldrig besökt. En helt fantastiskt vacker stad med gamla hus och en egen stil! Dessutom gled jag där in på skivaffären Örat, som hade svindyra skivor, förutom en maxisingel som var snäppet bättre än allt annat, OMDs singel "Le femme accident" från "Crush"-plattan. Det roliga här var att den var en begränsad importerad dubbel-maxisingel där den andra skivan innehöll "Enola gay" och en livversion av "Locomotion". Och den kostade bara 20 kronor!

Så kunde en mycket intressant, kul och händelserik Stockholmsresa sluta. Det var en väldigt nöjd och belåten man som satt på tåget tillbaka och gick igenom hela sin stora hög av inköpta skivor i godan ro! Hur detta ska kunna slås när jag kommer tillbaka till Stockholm vete gudarna, men det får framtiden utvisa!

Två låtar hade jag tänkt att bjuda på här. Det blir The Commodores med den vackra "Three times a lady"; en av det bästa låtarna som kommit ur Lionel Richie! Dessutom OMD, Orchestral Manouvers In The Dark, med "La femme accident" från 1985.




2 kommentarer:

  1. Kul med skivresa. Minns min ungdoms tågresor till Göteborg i samma syfte, där man satt med högvis med vinyl och pillade bort prislappar på vägen hem.

    Nästa Stockholmsresa måste du åka till stans absolut bästa affär för dina syften. Delicious Goldfish i Solna. Lite utanför innerstan (10-12 minuter tunnelbana) men en fantastisk oas med 80-talsskivor för jättebra priser. Hur mycket gamla singlar för 5 spänn som helst (hundratals backar) och även bra sortiment på en massa ocoola saker som italodisco och udda 80-talare.

    Där köper jag nästan alla mina chansningar numera. Nostalgipalatset på St Eriksgatan är rätt bra också, men mycket dyrare (det kan man ju förstå med innerstadsläget jämfört med en källare i Solna).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Roger,
      ja, jag tycker det är en av årets höjdpunkter att kunna åka ner och bara slappa några dagar och köpa skivor! Det var riktigt skönt att sitta på tåget hem och bara frossa i sina fynd, som kan ses på bilden ;)

      Jag tackar för tipset om Delicious Goldfish. Jag har hört talas om den, men aldrig varit där. Jag har ännu en del affärer jag inte hunnit besöka och Solna-affärerna har blivit lite undanskuffade eftersom dom ligger nog så långt bort. Men det verkar vara en bra affär att absolut ha i åtanke!

      Däremot är det lite märkligt att jag inte så Nostalgipalatset i år när vi var på St Eriksgatan. Men det ska också kommas ihåg. Som sagt, jag är glad att jag ännu har mycket kvar att besöka till framtida resor! :)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...