America - Hearts Utgivningsår: 1975 Skivbolag: Warner Brothers Betyg: 4/5 America från Amerika har förekommit med texter två gånger tidigare på bloggen, dels med den helt fantastiska "Hideaway" för sju år sen och dels med debuten från 1971 för två år sen. Däremot har jag nämnt bandet ett flertal gånger och den här plattan köptes på Sundsvalls skivmässa hösten 2016 och jag nämnde där att jag hade köpt den. Däremot har jag aldrig skrivit om plattan i sin helhet. Jag har tidigare sagt att America är en av mina favoritgrupper från 70-talet av band i folk-singersongwriter-facket och mycket, och även i detta fall, beror på kombinationen av fantastisk sång och George Martins fantasifulla och sköna produktion. "Hearts" är bandets femte studioplatta och den stora hiten här är låten "Sister golden hair", en kanonbra låt vars intro man medvetet har erkänt att man inspirerades av George Harrisons "My sweet lord".
"Hearts" är en tillbaka lutande platta med sköna ljudmattor, stämsång och vackra melodier! Om man jämför med debuten så känns denna mer genomarbetad och snyggare. Däremot så framhåller jag "Hideaway" som en av dom bästa plattorna under decenniet så det är svårt att jämföras där. Men stråkarna är riktigt bra och jag gillar låtar som "Company" väldigt mycket och den avslutande enormt snygga "Seasons". Melodierna både överraskar och känns hemtama på nåt sätt. Och visst kan man höra Beatlesinfluenser både här och där. Det är inte heller svårt att till exempel höra Paul McCartney sjunga dessa låtar. "Hearts" är klart en av de bättre America-plattorna i samlingen, en platta att luta sig tillbaka och bara koppla av till och njuta av George Martins mästerliga ljudbild och trions stämsång! Ville ni ha mer nördfakta? OK, mannen som gjort omslaget är vi mer van att höra säga: "Hi, i'm Troy McClure! I was star in such film as..." Det är alltså Simpsons-skådisen Phil Hartman som gjort det.
Jag ska göra ett nytt kast tillbaka till mina nostalgiska radiodagar under 80-talet. 1988 gick ett program i P3 som hette "Tornado", där Bo Rehnberg presenterade 70-talets musik från A till Ö och spelade band i bokstavsordning från det decenniet. Jag var helt ovan musik från denna tid och beslöt mig för att lyssna och spela in låtar som verkade bra. Trots allt var upplägget och programidén riktigt lysande. Det blev hela tre band med musik från "Tornado" och jag spelade in artister jag aldrig förut hört talas om, men med musik som verkade riktigt bra. Ett av dom band jag föll för direkt vid första lyssningen var engelska bandet America och deras låt "A horse with no name" från 1971. En otroligt skön 70-talsklassiker som svalkar! Som tidigare sagts så kom och gick mitt intresse för 70-talets musik genom åren och jag noterade väl inte Americas musik så jättemycket, förutom den namnlösa hästen.
Flera år senare fick jag gratis ett gäng skivor av en familjebekant, varav flera var från 70-talet och band jag mindes från "Tornado", inklusive America. Inte den självbetitlade debutplattan, som "A horse with no name" är på, men väl plattan "Hidaway" från 1976. Jag minns att jag hörde plattan en gång, men den passerade mig rätt obemärkt då och jag la ner mina 70-talsskivor i källaren av platsbrist, tänkandes att jag aldrig skulle bry mig så mycket om dom ändå. Men nu när 70-talet kommit till mig igen så har jag plockat upp dom igen och gett "Hideaway" en ny chans. Lycklig så kunde jag inse att det är en fantastiskt skön platta! En platta som verkligen får dig att koppla av och bara njuta av en fantastisk ljudbild och musik. Tyvärr är mitt exemplar en cutout, men låter det så här snyggt så kan jag leva med det.
America bestod här av Gerry Beckley, Dewey Bunnel och Dan Peek och dom började spela 1969 och kallade sig America för att ingen skulle tro att dom var engelsmän som försökte låta amerikanska. "A horse with no name" blev en världshit och dom blev snabbt ett namn. När den här plattan kom så hade deras popularitet sakta börjat att falna, detta trots att dom också har George "Beatles" Martin som producent. Men det hindrar inte detta från att vara en otroligt välproducerad och snygg platta med otroligt snygg stämsång. Orkesterarrangemangen är lysande, inte minst på låtar som "Watership down" och "Who loves you". Låtarna är både avkopplande, men även ibland riktigt snyggt rockiga, som i "Don't let it get you down". Och i "Watership down" kan man faktiskt höra lite Beatles runt kanterna på låten.
Singelhitsen är "Today's the day" och "Amber cascades", varav den sistnämnda är snyggare, utan att för den skulle låta någon skugga falla över den första, som också är riktigt bra, om än lite ruffigare!
Bandet finns ännu och spelar in låtar och spelar live, trots att Dan Peek sen ett par år tillbaka är avliden och man är en duo numera. Americas musik är så dock snyggt och skönt att det känns tidlöst och speciellt! Jag kan nog räkna med mer America-plattor i samlingen framöver!
Två spår blir det. Dels singeln "Amber cascades" och dels den snygga "Watership down". Rockvideor var ju inte så förekommande på 70-talet så här blir det låtarna och inga rörliga bilder.
Sundsvalls skivmässa rullar på och med samma entusiasm och besökarantal. Tumme upp för det! Normalt brukar det vara övervikt åt endera hållet, antingen fyllt med dyra säljare eller billiga säljare med många 10 kronorsskivor, men i år fanns det den perfekta blandningen av alla. Det fanns nästan nåt för alla och jag hoppas det fortsätter så.
Det fanns klassiska säljare som mannen från Gävle och Record Hunter från Stockholm och det fanns nya säljare som förhoppningsvis återvänder till våren.
Mässan för min del hade jag tänkt skulle bli en billigare variant, eftersom det inte var långt innan jag var i Stockholm. Men det gick väl så där med den idén. Jazz dominerade följt av 70-tal, men det fanns också plats för både visa, revy och 80-talsrock. Att hitta Hagge Geigerts revy från 1967, den som hade en ung debutant vid namn Leila Westersund som skulle återkomma år efter år, var riktigt kul liksom att hitta Cornelis Vreeswijks "Ballader och oförskämdheter" eller hela två skivor med Isaac Hayes! Här kommer då en näve av dom intressantaste och bästa fynden denna gång! Som vanligt, hatten av till Tomas Lundmark för hans lysande arbete med denna mässa.
Clifford Brown & Max Roach - Brown and Roach Incorporated (1954)
Den legendariska kombinationen mellan Clifford Brown och Max Roach släppte så oerhört mycket bra jazz under de dryga två år de spelade ihop innan Clifford Browns tragiska dödsolycka 1956. Clifford Brown var något av jazzens straight edge, som nobbade droger och inte var förtjust i alkohol. Också spelade han gudomligt bra, vilket visas i denna skiva från 1954. Här är det duon i sitt esse tillsammans med saxofonisten Harold Land, pianisten Richie Powell (bror till Bud Powell och som dog i samma olycka som Brown) och bassisten George Marrow. Clifford Brown flyger fram över trumpetens knappar och Roach gör kanske några av genrens bästa trumsolon. Missa framför allt inte den roliga, udda och bisarra versionen av "I get a kick out of you", som nästan börjar som en jazzvals, men som plötsligt helt bryter av och byter stil och stämning. Plattan är en lysande jazzklassiker som rekommenderas varmt! Den öser på från början till slut och blir aldrig tråkig!
America - America (1971)
70-talets kanske bästa singer-songwritergrupp bestod av Dewey Bunnell, Dan Peek och Gerry Buckley, mer kända som America. Jag har skrapat ihop en ansenlig mängd plattor med dom under de dryga fem år jag samlat 70-talsmusik och min favorit har jag redan skrivit om, Hideaway från 1979.
Detta är bandets första platta, som till en början inte alls sålde något nämnvärt. Den saknade något som stack ut och bandet tvingades av skivbolaget skriva en låt som till slut blev bandets genombrott, "A horse with no name". För mig är den låten, trots den lite tvetydiga texten, en av mina favoritlåtar från 70-talet, men den är faktiskt inte med här. När "Horse" blev en jättehit så återutgav man denna platta året efter och detta är den europeiska originalutgåvan utan megahiten. Och visst saknas det kanske något på plattan. Detta är inte bandets bästa platta, men ändå en riktigt bra platta med en skön stämning i sig även om de stunder som bara innehåller medlemmarna och en gitarr kan kännas lite intetsägande. Men de sjunger så otroligt bra i kör att man ryser och det finns riktigt bra och klassiska låtar här så ändå en tumme upp för detta klassiska 70-talsalster! Till exempel "Donkey jaw", med ett lysande gitarrsolo på slutet!
Lolita Pop - Falska bilder (1981)
Jisses, vad underskattade Lolita Pop har blivit numera. Det fanns en tid då bandet sas vara ett av Sveriges bästa och mest originella rockband och fick lysande recensioner. Sveriges Pretenders fick man stundtals epiteten som. Numera känns det som om bandet främst är känd som bandet vars gitarrist (Benkt Söderberg) är pappa till First Aid Kit. Men Karin Wistrand hade en fantastisk sångröst, som lät både mogen och intensiv och bandet skrev massor av lysande svenska rockklassiker! "Falska bilder" är då deras debut utgiven på Pipaluckbolaget, som drevs av kulturföreningen AllKonst i Eskilstuna. Vi snackar alltså så långt från den stora marknaden som det går. Fast ändå är "Falska bilder" det bolagets största framgång.
"Falska bilder" är kanske inte Lolita Pops allra bästa platta, men jag gillar den ändå jättemycket! Det är ändå ett riktigt skönt driv i plattan och Karin Wistrands röst gör otroligt mycket för helheten. Det är en platta som är barn av sin tid och känns mysig och skön i sin koppling tillbaka till den svenska new wave-vågen i det tidiga 80-talet!
Thåström - Karenina (1989)
När jag ändå är inne på artister från nya vågen-perioden, en av 2017 års mest överraskande och lysande comebacker var Thåström och låtarna från hans platta "Centralmassivet". Thåström är en artist som haft lite olika skepnader genom åren och tyvärr är det lite bortglömt hut bra egentligen hans solodebut från 1989 också var. Den som innehöll klassiker som "Alla vill till himmelen" eller "Pang boom krasch". Den här låten såg jag på TVs "Listan" med Annika Jankell på sin tid, men den grep aldrig tag i mig och passerade mig tämligen obemärkt på sin tid. Men jag är ju då alltid efter min tid och äntligen kunde jag hitta ett exemplar av denna låt på singel. För "Karenina" är en lysande låt, med en lugnare Thåström och en suggestiv och sugande produktion, kanske inte i närheten av det som han skulle göra vare sig före eller efter, men ändå vackert!
Normalt brukar jag skriva om Sundsvalls skivmässa direkt efter att den har varit, men på grund av tidsbrist då jag också varit upptagen med att redigera filmerna från Stockholmsresan så kommer den först nu, men bättre sent än aldrig antar jag.
8 oktober var datumet för Sundsvalls skivmässa i år och som vanligt var platsen Pipeline. Denna gång konkurrerade ingen mässa i Gävle och andelen försäljare var rekordstort, där två stycken också fick sitta i cafeterian och sälja. Men trots det så verkade de nöjda med försäljningen, för andelen folk på mässan var också riktigt bra. Med andra ord så var det en höjdarmässa med massa lysande fynd och även om mitt mål var att hålla igen lite efter Solna skivmässa så gick det förstås i stöpet rätt fort. Vill ni se hur mässan ser ut kan ni titta på denna film eftersom jag för Youtubes Vinyl Communitys räkning filmade där.
Fynden i år var som vanligt en galant blandning mellan 70-tal, 80-tal och lite jazz, vilket bland annat var lika med en fin liveplatta med Art Tatum. Två band dominerade, Eldkvarn och America med två skivor var. Jag hann inte gå många minuter på mässan innan jag i Stockholmsaffären Record Hunters monter hittade Eldkvarns "Musik för miljonärer" från 1980, vilket snart följdes av en platta jag velat ha länge; klassikern "Legender ur den svarta hatten" från 1990. Här finns några av bandets allra bästa låtar, som "Vi föll genom natten" och den sköna och avkopplande "Madelaine, jag kommer hem".
Den sistnämnda köptes från en av mina nya favoritsäljare på denna mässa, ett par som har ett paketpris med tre skivor för 100 kronor. Skivorna är oftast i bästa kvalitet och i varierande genrer. Förutom Eldkvarn lyckades jag till sist hitta två skivor med ett band jag letat länge efter mer skivor med, vilket inte är lätt alls, nämligen America. Denna lysande och musikaliskt genialiska trio, producerad av George Martin, är något av mina favoriter med 70-talets blandning av mjuk pop och sing-and song-writerstil. "Hideaway" från 1978 är ännu en av mina absoluta favoritplattor från 70-talet. Men jag kan också rekommendera skivan jag köpte här, "Harbor" från 1977. En mjuk och intelligent poppärla, riktigt snyggt producerad av George Martin.
Den andra skivan jag köpte, som jag inte hunnit höra än, är "Hearts" från 1975, innehållandes hiten "Sister golden hair".
I samma genre är för övrigt Seals & Crofts där jag köpte plattan "Diamond girl" från 1973.
En platta jag blev jublande glad åt att hitta var Commando M Piggs platta "Time beats" från 1985 (den sista under 80-talet under namnet Commando M Pigg, innan de blev bara Commando) och därmed har jag komplett med Commando-plattor, från förr alltså. Comebackskivan "När dom dumma har fest" från förra året har jag dock ännu inte.
En väldigt rekommenderbar skiva jag hittade ärStevie Wonders klassiska "Talking book" från 1972, som jag velat ha länge men inte hittat till ett vettigt pris förrän nu. Denna Motown-klassiker har ett par legendariska Stevie-låtar i form av "Superstition" och "You are the sunshine of my life", men lyssna även till den mjuka "You've got it bad girl" eller "Tuesday heartbreak". Det är en Stevie Wonder som både är funkigare än på länge, i låten "Maybe your baby", men samtidigt också väldigt mjuk och stämningsfull!
I övrigt kan också nämnas en sen Gladys Knight & The Pips, "Touch" från 1981, Chris Reas "On the beach" och Depeche Modes samling "The best of", egentligen ingen nödvändig samling, eftersom deras tidigare "Singles"-samlingar är mer komplett, men ändå kul att ha för samlingen!
Också den skiva som jag jublade mest åt, Oscar Petersons tredje del i hans serie "Night train", som han gör tillsammans med basisten Ray Brown och trumslagaren Ed Thigpen. Jag har länge haft volymerna 1,2 och 4 och längtat enormt efter den sista pusselbiten. Någon gång ska jag skriva om hela denna klassiska serie, men nu lyckades jag ÄNTLIGEN komplettera denna fyra delars-serie med ikonisk pianojazz. Favoriter på denna platta är bland annat den finurliga "Diga diga doo" och den ovanligt snabba versionen av Gershwins "Summertime" ur "Porgy & Bess".
Något som var riktigt roligt var att jag äntligen fick köpa mycket vinylsinglar, där en säljare från Timrå sålde en stor hög med såna för fem kronor styck! Det blev väldigt många och jag ska inte nämna alla, men bland favoriterna finns bland annat en legendarisk soulklassiker från 70-talet, MFSB featuring Three Degrees och
"T.S.O.P (The Sound Of Philadelphia) från 1974, som också ett tag var klassisk signatur till ett av USAs populäraste program för soulmusik, "Soul train". Ett flertal program av denna musikshow finns på Youtube, kolla gärna in dessa för skön soulmusik och en kanske något överdriven dansorgie. MFSB, som stod för "Mother Father Sister Brother", var lika med Philadelphia Records husband, som spelade på bolagets storsäljande artister som O'Jays, The Stylistics, Harold Melvin & The Blue Notes och Billy Paul. Jag vet inte vad det är med mig och Spandau Ballet-singlar just nu, men plötsligt regnar dom över mig. Fyra stycken hittade jag i Stockholm och två till här, "Highly strong" från 1984 och "Empty spaces" från 1989.
Vidare Jean Beauvoirs sorgligt bortglömda "Gamblin' man" från 1988, Adam And The Ants "Goody two shoes" i en specialutgåva med poster, Janet Jacksons "Escapade", Ace Of Base "Happy nation", 2 Unlimiteds "Maximum overdrive" (alltid lika glatt överraskad av att hitta 90-talets dansmusik på vinyl), Rupert Hine, som jag faktiskt aldrig sett en singel med förut, och "The set up" samt en singel som jag hoppas kunna skriva om i "Kultstämplat" snart, den före detta svenska modellen och James Bond-bruden Mary Stavin och hennes försök på skiva, "Feeling good, being bad".
Detta var en strålande mässa med många fina köp och som vanligt, hatten av för Pipeline och Tomas Lundmark som i dessa tider då Sundsvall inte har någon egen skivaffär ser till att vi kan hitta annat än bara loppisskivor på second hand-affärerna och arrangerar detta väldigt viktiga andningshål!
Tre låtar från tre album har jag valt. Eldkvarn och ett TV-framträdande från 1980 och låten "Desperados" från "Musik för miljonärer". Dessutom Oscar Peterson trio från "Night train vol. 3" och den svala "Come dance with me", samt lite funky 70-talssoul med MFSB och Three Degrees och "T.S.O.P. (The Sound of Philadelphia)" med dansklipps från just "Soul train".
