Fake - New Art

Jag har ju behandlat engelsk synthig 80-tal en hel del, men tänkte nu påminna om att Sverige också hade en hel del bra elektronisk musik vid denna tid. De kändaste namnen är förstås Ratata, Lustans Lakejer, Adolphson & Falk eller Nasa, men ett band som med åren vuxit till något av ett spännande alternativband är Fake, kanske just för att det bandet blev väldigt stora med sin enda platta men, till skillnad från de andra, aldrig återförenats eller levt på sina gamla framgångar.
Fake består av Eriks Strömblad, Stefan Bogstedt, Stefan Sverin, Tony Wilhelmsson och Ulrica Öhrn. Den sistnämnda är kanske bandets mest kända namn, åtminstone för er som sett filmen "G" ett antal gånger.

Tracks var åter anledningen till att jag upptäckte detta band och egentligen levde jag de första tio åren efter att jag hört deras hit "Brick" på att bara ha hört just den låten. Åter bevisas att man alltid spelat för lite 80-tal i radion.
"Brick" i sig är ett stycke legendariskt 80-talistiskt mästerverk! Men låtar som "Donna Rouge" och "Memories of pan" är också stora hits med bandet som allt för få idag minns. I Sverige placerade sig både "Brick" och "Memories of pan" bra på Trackslistan, medan man i sydeuropa var enormt stora och man framträdde bland annat i italiensk TV.

Denna skiva är köpt på en affär som hette Skivboden 1998, som fanns i Sundsvall under ett par år i slutet av 90-talet. Jag minns än den totala lyckan över att ha hittat denna när jag som sagt knappt hört mer än en låt med bandet dessförinnan. "New art", Fakes enda platta, tillhör kategorin album som man gärna ska höra ett par gånger för att riktigt få grepp om och såna skivor brukar jag normalt ha lite svårt för, men denna har en sorts spänning och mystik i sig i både produktionen och musiken som jag föll för direkt, även om melodierna inte alla gånger är särskilt klara. Titelspåret "New art" och "Frogs in Spain" är till exempel till större delen instrumentala med bara lite sporadisk sång på vissa ställen. Rätt osammanhängande melodiskt, men ändå otroligt snyggt och mysigt gjort och producerat!
Annars är en annan av Fakes stora styrkor sången där Erik Strömblad och Ulrica Öhrn sjunger oerhört bra tillsammans och där deras röster kompletterar varandra på ett speciellt sätt, som gjorda för new wave-synth från 80-talet. Det bevisas bland annat i den lätt popfunkiga "Arabian toys" som för tankarna lite till ABCs tidiga låtar. Lyssna också på de mjukare och mer avkopplade syntharna i "In love" eller discokaskaden i "Right" som skulle kunna ha blivit en hit om inte bandet så plötsligt splittrats.

För nästan direkt efter att "Brick" släppts så hamnade bandet i bråk med varandra och Ulrica lämnade bandet. Men låten blev en jättehit och när en video skulle spelas in till låten fick man hyra in en ny sångerska istället.
Ulrica Öhrn jobbar idag som musikjournalist på SVT medan Erik Strömblad jobbar med reklam och media. Tony Wilhelmsson vandrade vidare åt den kristna stilen och bytte namn till Tony Strepin och utbildade sig till präst.
2001 möttes bandet igen och talade om en återförening, men övergav idén.
Skivor med Fake har med tiden blivit lättare att hitta. "Brick" är jättelätt att hitta och "New art" kan man hitta om man letar noga, medan "Memories of pan" och "Donna rouge" är betydligt svårare att se i skivbackarna. Ett bevis på att ett band som på sin tid var lika stora som de stora namnen i samma genre i Sverige, men som med tiden blivit lite spännande för många 80-talssamlare och allt för bortglömda för den stora massan.

"Memories of pan" och "Arabian toys"  blir mina smakprov från denna platta.