Orchestral Manouvers In The Dark (OMD) - Architecture & Morality / Sugar tax

Det är hösten 1985 och jag lyssnar på Tracks med Kaj Kindwall. En av låtarna på listan är med ett band jag hör för första gången och som jag blir intresserad av, Orchestral Manouvers In The Dark, eller OMD som vi synthfreaks från 80-talet säger. Låten i detta fall var "Secret" från den riktigt bra plattan "Crush".
Sen dess är OMD ett band som förföljt mig som ett otroligt bra band i den engelska 80-talssynthens tidevarv. Deras album har förvisso haft varierande kvalitet. 1983 års album "Dazzle & Ships" var rätt medioker medan dom två album jag tänkte presentera är riktiga klassiker. Men när det gäller att skapa sköna synthhits och spela eleganta små poppärlor så är OMD svårslagna! OMDs originalsättning är Andy McClusky och Paul Humphries som bandets ansikten och med diverse medmusiker i bakgrunden, numera då med Martin Cooper och Malcolm Holmes som också var med vid bandets mest framgångsrika 80-talsperiod. Andy McClusky är den som brukar sjunga mest på låtarna och gör det också riktigt bra. Jag ska verkligen inte säga att han har en vacker sångröst. Svenska indiesynthband brukar ofta kännetäcknas av att man har har sångare som låter rätt amatörmässiga och inte träffar tonerna helt perfekt jämt och Andy McClusky är väl lite av föregångare där, även om han har en långt mer ljusare och gnälligare röst en dessa. Men den är karaktäristisk och väldigt passande för sin musikstil och sin tid!
1988 splittrades bandet och McClusky körde på med OMD ensam. Ofta brukar det innebära att fansen sviker och bandet självdör, men OMD fick istället en ny vår med plattan "Sugar tax" som blev en jättesuccé. 1996 lämnade McClusky OMD-namnet när intresset för synth var extremlågt och britpopen hade tagit över. Tyvärr så ägnade han mer tid till att producera skräpband och blaskig dussinpop som Atomic Kitten.
Därför går vi nu tillbaka till OMDs storhetstid. Jag skrev när jag presenterade OMDs "Sailing on the seven seas" i mitt midsommarspecial för en månad sen att jag skulle skriva om "Sugar tax" nån gång, men eftersom OMD nästan har två karriärer och så otroligt mycket bra musik kändes det fel att bara skriva om den utan jag väljer att presentera två skivor denna gång, en från bandets barndom och då succéskivan då McClusky ensam styrde skutan.
Den äldsta av dom två är "Architecture & Morality", som också är en av bandets mest framgångsrika. Den är även medtagen i boken "1001 albums you must hear before you die". Plattan är lite speciell eftersom man använder den under det tidiga 70-talet flitiga instrumentet Melotronen, men som under 1981, när plattan kom, nästan helt dött ut. Denna skiva var även utgiven med olika färger på skivomslaget, men detta är den vanligaste, den gula varianten.
Skivan är förövrigt köpt på Sundsvalls Skivmässa för ett antal år sen.
"Architecture & Morality" är en platta som är rätt före sin tid i instrumentering och sound. 1981 var den engelska synthmusiken ännu i sin linda, men här låter det väldigt modernt för denna tid, som ännu försökte tvätta bort det värsta 70-talet. Ett bevis på det är den dansanta och pigga låten "Georgia". Lyssna även på den första versionen av "Joan of arc", en låt som finns i två varianter, dels då den mer synthpopiga och dels den med undertiteln "Maid of Orleans" som är en mer valsballadaktig. "Maid of Orleans" blev dock den mer framgångsrika på listorna och den första versionen är nästan bortglömd idag. Första låten på plattan "New stone age" är också en väldigt snygg och lättsam synthhistoria väl värd ett öra! Totalt är plattan otroligt snyggt gjord och lättlyssnad, men ändå genialisk på flera sätt i sin komposition och produktion.

Tio år senare är syntharna fortfarande kvar i OMD, om än något modernare sådana förstås, men produktionen är mer lättsam pop än blippbloppande synthmusik. Men ändå känns OMD igen och i en tid då syntharna var på väg bort ur musiken när 90-talet ångade på så var OMDs framgångar en mindre sensation. "Sailing on the seven seas" var med alla veckor på den sommarens "Sommartoppen" och uppföljaren "Pandoras box" blev 1991 års åttonde största låt på Tracks, vilket var långt mer än nån av deras 80-talshits lyckades med. Men så är också "Pandoras box" enligt mig en av OMDs allra snyggaste popklassiker, så udda för året, men ändå så enkelt snygg! Och denna pigga och snygga pop är också typisk för plattan, som dock också är uppblandad med skönt gjorda synthballader. "Speed of light" är en snabb och härlig låt som lika gärna skulle kunna ha blivit en lika stor hit som de båda storhitsen på plattan. Men en av mina personliga favoriter på "Sugar tax" är "Walking on air", en mollaktig ballad med en riktigt bra text om saknad och med en melodi som sitter!
Plattans tredje singel, "Call my name", är förstås också en riktigt bra låt som borde blivit en större klassiker än den blev.
Denna platta lånade jag först på Örnsköldsviks bibliotek 1994 och kopierade på band (jag vet, fy mig!), innan jag långt senare även köpte hela plattan på, tror jag, Fyndlagret. Men sen 1994 har jag ändå hört plattan ett par hundra gånger för det är en riktig popklassiker med tidlösa pophits som verkligen sitter.
När man ändå är i farten kan man också lyssna på OMDs efterföljande plattor "Liberator" och "Universal" som innehåller tre låtar till som för mig är tidlösa OMD-låtar, "Walking on the milky way", "Stand above me" och framför allt "Dream of me", som borde ha blivit en lika stor sommarklassiker som "Sailing on the seven seas".
OMD återförenades alltså i dess originalsättning för ett par år sen och släppte 2010 comebackplattan "History of modern" som är ett steg tillbaka till klassiska OMD-stilen från 80-talets början.
OMD bevisade att man kunde skapa fräsch pop med enkla medel så att det ändå lät nytt och speciellt! Enkla hits som blev ihågkomna som speciella och häftiga och som på sitt sätt bevarade en klassisk synthperiod!

En låt från vardera platta har jag valt, dels "Georgia" från "Architecture & Morality" och dels "Call my name" från "Suger tax". Den sistnämnda är ett liveklipp från den tyska nyårsgalan "Peters Pop Show" från 1991.