torsdag 5 januari 2012

Toto - The Seventh One

När det gäller Toto så är vi musikälskare uppdelad i två läger, antingen hatar man dom för att de är så otroligt tillrättalagda eller så älskar man dom för att det är så väldigt snyggt gjort, och jag tillhör grupp två. Det var genom radioprogrammet Kulan I Luften som jag hörde bandet första gången, utan att då riktigt bry mig om dom. Det kom diverse singlar som jag var tveksam till som "Stop loving you" och "Pamela", jag var synth- och disconisse då och tyckte väl att det hände för lite och var för lite synthar i låtarna. Men intresset för Toto växte rätt fort därefter och snart tyckte jag att bandet gjorde otroligt snygga låtar. "I´ll be over you" måste vara bland det vackraste och mest bortglömda ballader som gjorts under 80-talet! Samtidigt borde det också lyftas fram mer att Toto är långt mycket mer än de, förvisso bra, men ibland lätt sönderspelade "Africa" och "Rosanna".
Bland oss Toto-fans finns det en annan batalj som rasar, vem som är bandets bästa sångare genom åren? Bobby Kimball eller kanske Fergie Fredriksen? Men dessa sångare i all ära, dom är inte dåliga, jag har alltid föredragit och gillat Steve Lukathers röst bäst för den passar så lysande till bandets mer laid back-produktion så otroligt bra!
Det är också han som sjunger på den Toto-skiva som jag lyssnat på mest, "The seventh one". Inget originelt val direkt, men denna har jag idel minnen från. Jag köpte skivan på CD under mitt år på Härnösands Folkhögskola, vintern 1996, på varuhuset där, Prisma, som då hade en skivavdelning inklämd i hörnet på bokavdelningen. På folkhögskolan läste jag media och i vår datasal, där vi producerade vår skoltidning på, så kunde jag sitta på lördagsförmiddagarna, medan mina klasskamrater troligen vilade ut efter fredagens festande, och i lugn och ro göra mina allra första spännande surfanden på internet eller jobba på diverse egna projekt på datan medan denna skiva vevades om och om igen i datorns CD-spelare.
Jo, jag gillar idag dom låtar som jag rätt bryskt ignorerade 1988, "Stop loving you" och "Pamela", även om "Pamela" kanske inte är den allra starkaste hitlåten bandet gjort. Den rockigare och snärtigare låten "Straight for the heart" släpptes också på singel, men glömdes helt oförtjänt bort och borde ha blivit en större hit i mina ögon. Likadant med låten "Anna", som är min favorit på plattan och vars tillbakalutade balladstil inte ligger så långt i från "I´ll be over you".
En annan kanonlåt är den lätt afrikanskdoftande "Muchanga". Eller varför inte den skönt rockiga "Only the children"?
Efter denna platta kom den lika härliga musikaliska njutningen "Kingdom of desire" från 1992, också det med Lukather på sång. Har ni möjlighet så titta också på den sköna livevideon "Toto Live" som kom 1990 och som var bandets allra första i sitt slag och där samspelet och röjet mellan band och fans är enormt!
Toto är musikalisk genialitet på högnivå! Få band kan hålla sån jämn kvalitet på det man gör och nästan alltid göra det så bra som det bandet! Det är skönt, tillbakalutat, även när det är av rockigare art, och det är perfekt gjort! För att återknyta till fejden mellan Totohatare och Totofans så har bandet själv den skönaste inställningen till recensenter jag läst. Aftonbladets Per Bjurman, Totohatare, recenserade förstås ovan nämnda "Kingdom of desire" och sågade den längs fortknölarna med ett kryss i betyg. Få recensenter ger Toto bra betyg i Sverige! Man översatte recensionen och visade den för Steve Lukather, som var i Sverige för PR med bandet dan efter att skivan recenserats och han sa sen:
"Hahaha, vi skrattade hela tiden vi läste den. Han måste verkligen hata oss! Vilket jävla skitband vi är egentligen!"
Visst är det skönt med band med lite självdistans?!

Musiken här blir singeln "Stop loving you" och den vackra balladen "Anna".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...