torsdag 19 januari 2012

One More Time - Den vilda

Tidigare för ett par år sen skrev jag ju om Sound Of Musics debutplatta och mitt stora intresse för musik av paret Grönwall, Peter och Nanne. Då skrev jag också att jag gillade dom oavsett vilket format som dom var i, Sound Of Music, Nanne solo eller One More Time. Passande nog så tänkte jag presentera en skiva av just One More Time. Detta band existerade under ett par år i början av 90-talet och var först fyra medlemmar, men Therese Löf hoppade av och man fick det mer bekanta utseendet paret Grönwall och Maria Rådsten. När detta band dök upp så hade medlemmarna i bandet gravt floppat i att lansera sig som Peters Peters Popsquad. Jag förstår om ingen minns det namnet, men letar man på loppisar så kanske man kan hitta singeln "Have you heard?" som var riktigt bra, men som missade alla hitlistor.
Sen fick man ett till försök som just One More Time och släppte singeln "Highland" 1992, vilket gick mycket bättre! Än idag är "Highland" en bortglömd svensk 90-talsklassiker med en mästerligt produktion! Än mer oförtjänt bortglömd var uppföljarsingeln till den, som varmt rekommenderas, den svalkande och grymt snygga "Calming rain", som åter lockar fram det från Sound Of Music som jag verkligen älskade, det lite mörka och mystika.
Innan jag går på den platta jag ska skriva om, låt mig också rekommendera ett par spår på bandets andra platta från 1994. Dels balladen "Anguish kept in secrecy", en låt om människans utseendefixering, och dels "The dolphins", en vacker ballad om kärlek mellan djur. Båda med en liten droppe folkmusik i den mäktiga produktionen.
Nå, 1996 ställde One More Time upp i Melodifestivalen med "Den vilda" och vann och blev så småningom trea i Dublin. Jag gick på folkhögskola i Härnösand och minns ett härligt schlager-SM i TV-rummet på elevhemmet där jag bodde där vi var ett gäng som hade minst sagt skilda åsikter: Dom andra ansåg att låten inte hade i tävlingen att göra och jublade varje gång som den missade fullpoäng i tävlingen och jag, som ensamt lojalt OMT-fan, jublade när det gick bra för bandet. Som sagt så vann jag striden och jublade inför ett gäng rumskamrater med långa näsor när "Den vilda" framfördes i sin segerversion. Än idag så anser jag att "Den vilda" är den bästa melodifestivallåten nånsin! Sorry Peter Grönwall, bättre än din pappas bidrag i tävlingen.
Till sommaren kom plattan "Den vilda" och jag jobbade på en närradiostation som hade hållpunkten med "Veckans platta", alltså att en platta lånades från "Skivbutiken" och recenserades och spelades ifrån. Därmed kunde jag höra denna platta och blev riktigt glad över den folkmusikindränkta schlagerpop som strömmade ut. Så glad att jag bara några veckor senare förstås köpte mig ett eget exemplar av skivan i samma affär.
Plattan "Den vilda" innehåller alltså en hel del låtar med schlagerpopkänsla som inte ligger så långt från Nanne Grönwalls musik idag, men också en del låtar som är riktiga flirtar med folkmusiken, allt kombinerat texter som är både riktigt fyndiga och roliga, men också djupt spännande och mystiska.
Till plattans absoluta höjdpunkt hör låten "Kvarnen", som enligt mig är en av de skönaste låtarna någonsin! En mäktig folkmusikkaskad med fioler, flöjter och ett skönt gångtempo som till det har en riktig rolig textpärla om alltför blind kärlek. Mer avkopplande tror jag inte musik blir än så här!
Lyssna även på den mer spännande och schlagerdoftande "Labyrinten" eller på den tuffare "Hela täcket för mig själv".
Skivan "Den vilda" blev aldrig någon jättesäljare, främst kanske eftersom den släpptes rätt sent efter melodifestivalen. Men samtidigt så minns jag att jag blev irriterade då över hur man från radions sida bara negligerade "Kvarnen", som var satt som andra singeln från plattan, och knappt spelade låten i nåt program.
Men storsäljare eller inte så är plattan en undanglömd svensk schlagerklassiker som borde lyftas upp mer för dess roliga, charmiga och sköna musik med otroligt bra texter som plockar inspiration från oväntade håll och med en fantasisk ljudbild! Än idag räknar jag denna som en av de bästa plattorna i min samling. One More Time är helt klart en av Sveriges mest underskattade band från 90-talet!

Låtar här blir självklart "Kvarnen" samt den mystiska "Labyrinten", ingen av dom har en normal video, men musiken är ju lysande.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...