Jack Ross - Ching ching (happy José)

Denna låt är i gränslandet mellan två fack här på Skivguiden. Jag skulle lätt kunna sätta den i Kultstämplat för den är tillräckligt galen och har element i sig som egentligen borde klassas som usla. Samtidigt så är den ju ändå för bra för att hamna i en genre fullt med ändå rätt usla singlar. Och den är ju inte mer udda än att man i Sverige och övriga delar av Europa stordiggade den på 60-talet.
Jag är ju ingen samlare av 60-talsmusik, däremot udda låtar som sticker ut och såna fanns det tonvis med på både 60- och 70-talet. Och amerikanske trumpetaren och kapellmästaren Jack Ross tillhör den genren och när jag hörde "Ching ching" från 1962 första gången så undrade jag stillsamt: "Vad fasiken är detta?!?!?!". Men idag så är den en av 60-talets skönaste och piggaste hits!
Låten börjar med en blåssektion som låter som hämtat från en obskyr och hemsk James Last-skiva. Nu är ju den här låten långt före de flesta av James Lasts skivor, men blåssektionen låter verkligen lika hemskt som dessa tyska dansplattor. Sen följer en manskör sjungandes: "Ching ching ching, oop-bop a-loop-a loop" varpå en man (José, antar jag) helt omotiverat och galet bara asgarvar åt inget. Sen är det visslande för hela slanten och man märker snart att man gungar glatt med. En del kanske springer efter Bill Haleys låt "Happy Homer" två år tidigare vars melodi låten är snodd av. Men låten är så pigg, galen och udda att man kan inte låta bli att älska den och Josés helt galna skratt överallt.
Och med dessa förutsättningar kan man förledas att tro att andra mer sansade låtar med Jack Ross är långt ifrån lika bra, men på denna EP så får man en riktigt chockerande bra jazzversion av "Limehouse blues". Mer udda, men ändå en bra bit i från "Ching ching", är sida tvås "Milwaukee stomp" och "Margarita".

Detta är alltså en EP-utgåva och inte originalutgåvan, en normal singel som innehåller en version av jazzklassikern "Sweet Georgia Brown" på B-sidan istället. Den här är köpt för ett par år sen på Sundsvalls just nu enda skivaffär "Harvest Records" och är som sagt inget mästerverk rent produktionsmässigt och ljudmässigt, men den är ändå så pass härlig, galen och speciell att den är en riktigt skön påminnelse om att musik måste få vara galen också, inte bara topplistor och pengar!

Och Jack Ross var nog inte missnöjd heller. Redan med uppföljaren, den minst sagt moderniserade versionen av Askungen, "Cinderella", fick han en ny hit, nu också i hemlandet som aldrig föll för "Ching ching". Och "Ching ching" fick han dessutom höra ett otaligt massa covers av runt om i Europa av alla möjliga bandledare, bland annat Flamingokvintetten här i Sverige.