lördag 8 september 2012

Lennie Tristano - Subconscious Lee /Judy

Som synes har jag fått byta utseendet lite med skivomslaget högst upp, istället för inbäddat, och det kan jag/ni tacka blogger för. Tack blogger för det ert nya påtvingade gränssnitt som nästan omöjliggör möjligheten att bädda in en bild på ett snyggt sätt i texten! Så, från bitter ironi tillbaka till skivorna!

Jag har tidigare skrivit om min absoluta favoritjazzmusiker, Lennie Tristano, från mitt Stockholmsköp av hans LP med tidiga inspelningar. Men att hitta Tristanoinspelningar på LP eller CD är definitivt inga lätta saker i Sverige. Och gissa då hur lätt det är att hitta stenkakor med Lennie Tristano. Jag och en skivsamlarkompis satt och diskuterade detta för ett tag sen och jag kom fram till att skulle jag hitta en 78-varvsskiva med Lennie Tristano så skulle jag bli mäkta lycklig. Men ingenting är omöjligt, som Gunde Svan brukar säga. Och idag fick jag bli mäkta lycklig, för i en back med stenkakor på en mindre second hand i stan så hittade jag denna fantastiska 78-varvsskapelse, Lennie Tristano Quintets inspelning av hans första försök som bandledare, "Subconscious Lee" från 1949. Och, nej tyvärr, det är inte originalet från Prestige utan en svensk återutgåva på Gazell, men just nu så bryr jag mig föga om just det faktumet. Skivan är dessutom mer eller mindre ospelad!
Den klassiska kvintetten här består av Lee Konitz, altsax, Tristano, piano, Arnold Fishkin, bas, Billy Bauer, gitarr och Shelly Mann, trummor.
"Subconscious Lee" är ett skönt stycke klassiskt mästerverk inom jazzen och där man inte kan annat  än att älska Konitz och Bauers fantastiska samspel i melodin innan Tristano släpps lös i full frihet. Det är avslappnande cool jazz och man lutar sig tillbaka redan efter första tonen!

Andra sidan på skivan upptas av en låt där bandet är bantat till en kvartett och där trummisen Shelly Manne lämnat studion. Låten heter "Judy" och är en klassisk Tristano-låt med Lennie som för låten och ibland vandrar iväg bort från melodi och komp på små experimentella utflykter för att sen rätta in sig framför Billy Bauers trygga gitarr. Låt mig citera en av dom som kommenterade videon till "Judy" på Youtube , som ni kan se nedanför, som beskrev låten:
"Nice cool jazz, just right for a warm summer evening."

"Subconscious Lee" är den klart vanligaste Tristanoninspelningen, men det är också klassisk Tristano, där den coola jazzen blir till stort sväng och mysig jazz i den största divisionen. Och detta, plus känslan att få hitta nåt så otroligt som en Tristanolåt på 78-varv, gör detta till ett av mina bästa skivköp i år!

Och självklart, jag bjuder på båda låtarna, "Subconscious Lee" respektive "Judy".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...