lördag 5 oktober 2013

Sparsam skivmässa med högre priser

Pengarna bara rullar iväg till skivor denna månad. Efter stockholmsresa är det dags för skivmässa här i Sundsvall mindre än en vecka senare. Denna hösts skivmässa gick åter av stapeln på Pipelines lokaler och var tyvärr ingen av de mer minnesvärda vad gäller innehåll. Däremot var det bra med folk där vilket var kul! Problemet var dock att hårdrocksstånden var tillbaka, dom där med skivor för svindyra priser i en genre som jag inte direkt botaniserar i. Det var inget massivt antal utställare utan det var klart en mellanmässa.
Men och andra sidan ska jag inte klaga. Efter Stockholmsresan kände jag att jag borde hålla pengarna lite tillbaka så jag beslöt mig för att göra detta till en billig mässa och inte sväva ut i några dyrare köp, vilket jag tycker att jag lyckades bra med. Totalt 8 LP-skivor och två singlar, samt en näve gratis CD-skivor med, antar jag, lokal musik blev resultatet.

Årets köp på mässan dominerades faktiskt av soulmusik. Jag hittade en hel del riktigt bra soul från 70- och 80-talsskiftet. Jag har tidigare sagt att jag skulle samla äldre soul om jag hade plats och råd och jag har börjat nu till sist börjart snegla lite på 70-talssoul. Det ledde till en skiva med Quincy Jones från 1978, "Sounds". Den mannen har ju fått en viss kritik för sitt samröre med popmusiken av sina jazzfans, men jag tycker det är en styrka att han kan spela så många genrer och göra det så bra i samtliga fall. Oavsett om han gör elegant och skön storbandsjazz på 50-talet, skön funk som "Ai no
corrida" eller en av tidernas bästa plattor "Thriller" åt Michael Jackson så gör han det oftast så perfekt.
Några år nyare, från 1981, är den skiva med Rufus & Chaka Khan jag hittade, "Camouflage", som är den sista tillsammans med Chaka Khan. Dom gjorde en platta till innan hela bandet Rufus gick skilda vägar.
Ett kanonfynd på en tidigare skivmässa var Shalamars platta "Three for love". En riktigt smäktande och skön soulklassiker! Runt denna tid var bandet riktigt produktiv och släppte nästan en platta per år och i år köpte jag bandets totalt sjätte platta från 1982, "Friends".
Lee Ritenour står också med en halvfot i soulgenren, fast också med en stor dos funk och jazz. Denne fantastiske gitarrist har blivit en favorit och är expert på avkopplande jazzsoul, men kan också skön funk. 1981 kom plattan "Rit" som jag i skrivande stund lyssnar på. Det är en riktigt elegant platta där flera bekanta namn finns med, som Totos Jeff Procaro och Chicagos sångare efter Peter Cetera, Bill Champlin (som hörs bland annat på bandets jättehit "Look away" från 1989). David Foster är med och producerar och Johnny Mandell, som arrangerat många storbandsorkestrar, har arrat stråkarna. A-sidan är med sång och B-sidan instrumental, men det är svängigt och avkopplande på samma gång. Instrumentala "Countdown (captain fingers)" bör absolut kollas in, liksom låten "No sympathy", både dess sång och instrumentalversion.

Efter denna dos med soul och funk varför inte lite liveplattor? Ett riktigt kul fynd var en live-platta med The Fixx, vars samling växer stadigt. Plattan innehåller dessutom tre nya studiolåtar och är oöppnad faktiskt! Alla livespåren här är gjorda på konserter i Canada 1986 i samband med deras platta då "Walkabout", men självklart finns hits som "Stand or fall" och "Are we ourselves?" här.
En annan liveplatta, av modellen mini-LP, som numera ingår insamlingen är den väldigt svårhittade Paul Young-plattan "The live edition", som är en utgåva endast för den japanska marknaden. Även denna var helt oöppnad och den får ses som denna mässas stora fynd. Inspelningarna här är främst från hans solodebut "No parlez" och gjorda i London och Liverpool hösten 1983.
För en väldigt billig penning hittade jag även The Pretenders debutplatta från 1979 i en portugisisk utgåva. "Brass in pocket" må vara väldigt sönderspelad, men för mig som sett den genom alla år som bandets svagaste låt innan jag upptäckte den för några år sen först så är det riktigt kul!

Två singlar kom jag hem med också. Den ena är lite speciell. Det är Sting med låten "Spread a little happiness", som faktiskt är hans allra första solosingel från 1982, gjord medan The Police ännu jobbade på sin sista platta
"Synchronicity". Det är en nästan jazzig låt med stråkar och blås gjord till filmen "Brimstone & Treacle".
Den andra singeln är Lolita Pop, som börjar bli en skivmässeföljetång, och låten "Pay the piper" från 1990. En inte allt för vanlig Lolita Pop-singel, hämtad från plattan "Blumenkraft", men så är den inte någon av bandets mest säljande låtar heller, men riktigt kul att hitta, speciellt då den är relativt ospelad!

Dessutom försöker jag samla på mig alla James Bond-soundtrack, fram till de senaste filmerna med Daniel Craig alltså. Jag har haft relativt tur där med allt från "Goldfinger" till de mer moderna med "A view to a kill" och "Living daylights" och idag hittade jag skivan med musiken till "The spy who loved me".
Jag nämnde gratis CD-skivor. Precis vid Pipelines entré så låg en hög skivor som man bara fick plocka ur och är det gratis så kan man ju testa och prova lite, för även om dom troligast är från Sundsvall så har jag aldrig hört talas om dessa band. Smash Hit Wonders "Love your wife", samlingen "The event horizon", Kosmic "The end of irony" och Punsch "Fredag i blodet", samt en EP med Divine Dennis väntar på att upptäckas.

Som sagt, inga riktiga superfynd denna gång utom möjligen Paul Young, men en hel del spännande plattor och när jag skriver nu så snurrar Shalamar på skivtallriken, en riktig höjdarplatta! Men det är skönt att Sundsvall har en skivmässa som 2013 lockar så mycket folk och som kan få leva vidare!
Två låtar blir det från årets mässa. Dels Shalamar och en av dom starkaste spåren från plattan "Friends", "I can make you feel good" i ett framträdande från programmet Toppop. Dels Lee Ritenour, från plattan "Rit" och den lysande instrumentala låten "Countdown (captain fingers)", som då är ett albumspår och utan video.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...