Gerry Mulligan & Lee Konitz - Revelation

Får jag lov att presentera en levande jazzlegend, Lee Konitz. Jag säger levande för det är få ur den klassiska jazzskaran som är det numera, men Lee Konitz lever ännu faktiskt och spelar fortfarande 86 år gammal. Så bara därför tänkte jag hylla honom med en av dom allra bästa plattorna med honom, den med honom och Gerry Mulligan som heter "Revelation" från 1953. Dom som har följt mina jazztexter här på bloggen vet att min absoluta husgud är pianisten Lennie Tristano och det finns en solklar koppling mellan Tristano och Konitz; Konitz var elev till Tristano och spelade på många av pianistens legendariska inspelningar.

1950 var han en del av Miles Davis "Birth of the cool"-projekt, en skiva ni kunde läsa om här för flera år sen. Det var där han började spela med Gerry Mulligan och här om ger sig dessa två av en samling idel intressanta namn, främst då saxofonisterna Allan Eager och Zoot Sims samt trumpetaren Chet Baker på flera spår. Dessutom är det lite kul att gamle Count Basie-gitarristen Freddie Green medverkar på några låtar också.
Denna skiva hittade jag lite överraskande på en mindre känd second hand här i stan för ca 7-8 år sen och blev strålande lycklig! Detta är då inte originalutgåvan utan en fin återutgåva på Blue Notes Re-Issue-serie. Inspelningarna är delvis live i Los Angeles och delvis i en studio i New York.

Musiken på denna skiva är cool jazz av sitt finaste märke där Mulligans barytonsax och Konitz altsax kompletterar varandra bra. Framför allt spelar dom mycket bra ihop med Eager och Sims på de spår där gruppen växt i antal. Lyssna på blåsarnas lysande samspel i "Sextet I" eller "Four and one more". Lee Konitz är riktigt skön i den svalkande balladen "Lover man" och den häftiga "Two marvelous for words".
Den här plattan är riktigt skön och avkopplande 50-talsjazz som bjuder på både mästerligt samspel och solospel och man bara njuter till! En av de klart bästa jazzplattorna i min samling!
Det ska också noteras att det inte finns ett enda piano här, vilket skulle bli Gerry Mulligan och Chet Bakers signum i deras senare samarbete. Normalt tycker jag att ett piano någonstans hör hemma i ett jazzkomp, men dessa herrar visade på att det går att skapa härlig jazz med ett instrument mindre i sättningen.
För Lee Konitz vandrade karriären på och förhoppningsvis orkar han åka runt på jazzfestivaler och klubbar och fortsätta spela ett tag till. Det är sorgligt när en efter en av dom gamla jazzklassikerna försvinner, men lika roligt att se när de få som ännu lever ger allt för musiken in i det sista!

Två spår blir det från plattan. Dels "Too marvelous for words" med en skönt spelande Konitz och dels titelspåret "Revelation", där både Allan Eager och Zoot Sims är med.