tisdag 26 november 2013

Yello - Flag

Experimentell och udda musik som är gjord med känsla och hjärna gillar jag. Musik som man inte riktigt vet var det tar vägen, och ett sånt band är schweiziska Yello, Dieter Meier och Boris Blank. Bandet är verkligen ett av 80-talets mest udda inslag, vars gimmick bara den sätter myror i hjärnan, en äldre snobb och en med playboystil. Men just därför har bandet blivit så omtyckt hos många, dom hade en stil som ändå var rätt passande i 80-talets yuppieera, men vars musik inte passade in alls.

Som för många andra så var det nog "The race" som var biljetten till Yellos musik för mig och 1991 så stegade jag in på Thylins skivaffär i Sundsvall och köpte denna skiva, "Flag" för ett, vill jag minnas, reapris. Kanske inte det mest originella valet av Yello-skiva. Många ser "Stella" som deras mästerverk och den är också kanonbra, men för mig är "Flag" ljuv nostalgi. Inte bara för "The race", utan för en annan singel på plattan som blivit mer bortglömd, gravt oförtjänt sådan. Bandet gjorde inte bara experimentell musik utan försökte emellanåt också göra mer normala låtar, fast med texter som ungefär ingen förstod. En sån låt hörde jag på Tracks 1989 som hette "Of course i'm lying", ett mästerverk som har en härligt mystisk och spännande ljudbild med en text som är väldigt gåtfull, vilket gör låtens hel het riktigt skön.

"The race" har blivit en låt som jag gillat allt mer med åren. Den må vara bandets mest vanliga låt, men jag har svårt att höra mig mätt på produktionen och dess helt oförutsägbara melodi som tar olika vägar hela tiden.
En annan låt som är mycket väl värd ett öra är den lite dramatiska discodängan "Blazing saddles" med den av Boris Blank sjungna lite spännande refrängtexten:
"The summertime has gone, you'll never ever be alone"
Och vill man ha en dramatisk stämning och snygg ljudbild ska man absolut lyssna på låten "3rd of june". Dom svävande syntharna och gitarriffet som plötsligt dyker upp är riktigt snygg!
Den svala latinoballaden "Otto di catania" ska också nämnas som en av plattans snyggare spår! Dieter Meiers spanska talinsats på låten gjordes på knappa 10 minuter i en enda tagning, enligt en intervju med bandet.


"Flag" är aldrig tråkigt utan det är ett sånt otroligt välgjort och snyggt album, där rolig experimentlusta och dansbeats blandas med lugnare låtar som verkligen är avkopplande, vackra och spännande med en viss glimt av ironi och humor. Precis som det ska vara med Yellos musik, fast "Flag" för mig räknas som det absolut bästa exemplet på det.

Yello håller på än, vilket är kul eftersom Dieter Meier är hela 68 år gammal, även om det går långt mellan albumen. Den senaste singeln kom 2011 och heter "Mean monday" som är lika bra som bandets äldre låtar!
Men här blir det förstås äldre låtar. Jag har valt låtarna "Of course i'm lying" och "Blazing saddles" som låtexempel, vars videor förövrigt är regisserade av Dieter.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...