torsdag 13 mars 2014

Kultstämplad Melodifestival Special

Nu har jag visat nog så mycket melodifestivallåtar från 80-talet så nu är det dags att stega ännu längre bakåt i historien. Jag tänkte visa några 70-talsklassiker från festivalen, även fast det var riktigt svårt att välja. Men det blev några riktiga kultklassiker, låtar som idag kanske inte är stämplade som dom allra bästa festivallåtarna, men ändå låtar som ingen glömmer. Därför passar det bra att slå ihop denna melodifestivalartikel med Kultstämplat, även om dessa låtar inte är lika obskyra och märkliga som flera andra singlar i den kategorin. Men jag gissar att dom ändå är så kultstämplade av dom flesta att dom platsar där.
Och som ni vet så är jag ju lite galen i såna låtar! Dessutom är alla tre låtarna kända för att ha hamnat långt ner i tävlingen.

Harlequin - Harlequin (Spela din melodi) (1978)
Lindrigast av dessa har denna låt kommit undan och den är väl också mest bortglömd av dom. Årets Melodifestival hade en discogrupp bestående av två tjejer och en kille (Alcazar) och tävlingen 1978 var inte sämre den. Gruppen Harlequin bestod av Agneta Baumann, Britt Wiklander och Sven-Erik Lundegård och ställde upp i tävlingen med en låt med samma namn som gruppen vars text inte är den mest klockrena i historien utan snarare rätt luddig. Men trots det är låten "Harlequin" en riktigt bra 70-talspärla med en lite skönt dramatisk stil vars melodi som sätter sig. Det gick inte så bra för låten utan den placerade sig på plats 8, långt från segrande Björn Skifs och hans nattliga bekymmer.

Singelns B-sida däremot passar klart i Kultstämplat. Låten heter "Oui mon amour" och är ett försök att låta som Jane Barkin modell light. En av tjejerna viskar och stönar fram klyschor och kärleksord på blandat franska och fejkad bruten engelska till en mollaktig discolåt och en refräng som skulle fått Army Of Lovers att jubla. Här är det grov skrattvarning för det låter mer komiskt än bra, men bedöm själva för båda låtarna måste lyssnas på!




-----------------------------------------------------------

Ann-Christine Bärnsten - Ska vi plocka körsbär i min trädgård (1975)
Elake Little Gerhard! Lura på blott 17-åriga stackars Ann-Christine en oskyldig låt om att flirta och plocka körsbär i trädgården när låten egentligen handlar om mycket grövre och hetare sexuella saker, vilket hon dock fick reda på först långt senare.
Däremot kan jag inte låta bli att tycka att låten är väldigt charmig och söt på nåt sätt och den har blivit en liten kultfavorit med åren, trots att Ann-Christine Bärnsten sjunger fruktansvärt hemskt och koreografin i framträdandet var riktigt usel. Men hon skapade sig ju ett namn tack vare låten så jag tror texten till trots så är hon nog rätt nöjd ändå.
Juryn var dock inte så snäll och gav den endast en 9:e plats, medan Lasse Berghagen och "Jennie Jennie" stannade hemma och försvarade dom svenska färgerna.
Ann-Christine vandrade sen på och blev kriminalförfattare och har bland annat skrivit en deckare i schlagerfestivalmiljö.


-----------------------------------------------------------
Forbes - Beatles (1977)
Allt var ju så perfekt uttänkt! Eurovision skulle gå i Birmingham, England, och vad är bättre då än att hylla det största och bästa England har, The Beatles? Dessutom ska man göra det med en fräsig och trendig poplåt! Om inte det lockar poäng och jubel i lokalen så visste nog inte dansbandet Forbes vad som skulle göra det! Fast så enkelt var det inte. Svenskarna lockades stort och låten vann den svenska finalen, men i England så skrattade delar av publiken i Wembley Conference Center och låten fick två ynka poäng av tyskarna och en sista plats.
Den här låten är egentligen för vanlig för Kultstämplat. Jag menar det är lite som att slå in öppna dörrar för det finns väl få svenskar som aldrig har skrattat eller fnissat åt textrader som:
"Alla skivor har vi kvar
Vi ska minnas Ringo Starr"
Eller:
"Yesterday, vad den var fin
Alla älska' melodin"
Nödrimmen haglade och till och med svensktoppsjuryn gav låten tummen ner där den bara var med i fyra veckor med en sjätteplats som bäst. Om jag ska ta Forbes lite i försvar så är melodin i sig en helt OK och bra schlagerpoplåt, även om texten halkar enormt. Men precis som med Ann-Christine Bärnsten så har låten blivit en kultklassiker med åren som folk minns och som bandet än idag får spela om och om igen. Så slutet gott, allting gott.
Jo, förresten, i Forbes nuvarande sättning spelar en viss mindre känd lillebror trummor som går under namnet Totte Päiverinta. Gissa vilka han har som systrar?

)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...