Blancmange - Mange tout

Det var väldigt länge sen jag dök ner i 80-talets brittiska synthvärld så jag hade tänkt att göra det nu och haka på min vurm för band som är oförtjänt bortglömda idag. Hur många idag minns engelska Blancmange (eller "Blanka Mange" som jag lite skämtsamt brukar kalla dom)? Nej, tänkte väl det, men för att fräscha upp minnet tänkte jag tipsa om en väldigt bra och speciell new wave platta. Denna deras andra platta, "Mange tout" från 1984, hittade jag i Stockholm på ett lite kul sätt. 2009 var jag där mitt under Stockholms kulturvecka och hade en riktigt kul helg (jag skrev om den i början av denna bloggs karriär när jag både skrev om Lennie Tristano samt min genomgång av Stockholms skivaffärer, där jag också nämnde denna skiva). Sista dagen, precis när jag skulle gå ner till centralstationen och åka hem, så såg jag att dom hade en bokmarknad längs hela Drottningsgatan och flera av bokhandlarna hade satt ut skivbackar också. Blancmange hade jag hört i ett gammalt Metropol från 1984 sen dess hittat några få singlar, så gissa om jag var jublande lycklig när jag i en av dessa backar, precis när jag ska åka hem, hittar denna platta för endast 20 kronor! Sen dess har jag hittat än fler singlar med bandet, medan fullängdsskivorna är mycket svårare.

Blancmange, döpt efter en efterätt, bestod av sångaren Neil Arthur och Stephen Luscombe och hade flera hits på den engelska hitlistan, men förblev utan hitplacering i Sverige, trots att program som då Metropol spelade dom. Troligast stack deras låtar inte ut på samma sätt som större kollegor vid samma tid som Ultravox, Depeche Mode eller OMD, i alla fall inte för ett land som Sverige som gärna stött sig på refränger

som sitter som ett knytnävsslag i magen. Ändå är Blancmange låtar inte alls svåra utan ofta väldigt glada och lättsamma och med väldigt sköna synthmattor och discoljud. Neil Arthurs röst är väldigt kraftig och speciell, men väldigt bra för engelsk new wave!
"Mange tout" rör sig smidigt mellan snygga, pigga och roliga synthdängor och sentimentala och välgjorda ballader. Singlarna på plattan "Don't tell me", "Blind vision" och kanske framför allt "That's love that it is" är bortglömda klassiker och för mig är det en gåta att den sistnämnda låten inte blev en jättehit i samma kalliber som OMDs "Enola gay" eller Human Leagues "Don't you want me, baby".
Lyssna dessutom på den riktigt snygga versionen av en av ABBAs sista låtar, "The day before you came", en låt som i England faktiskt blev populärare än ABBAs original som bara var två år bort. Det är riktigt modigt måste jag säga att göra cover av en av, i England, heliga ABBAs minst populära låtar och få en hit med den.

Men detta är en riktigt glad och vacker new wave-platta som alltså sorgligt blivit på tok för bortglömd. Detta var Blancmange mest sålda album för direkt efter denna så tappade bandet totalt i popularitet även i England och 1987 la man av helt och Luscombe satsade på mer relaxmusik, innan man 2011 gjorde comeback med plattan "Blanc burn" och en ny turné. Jag har tyvärr inte hört nya plattan än.
I 80-talets retrokretsar och skivsamlarkretsar har Blancmange ändå fått ett litet rykte som ett väldigt bra synthband som ändå var bra, även om man inte nådde till dom stora giganterna. Förhoppningsvis kan resten av musikvärlden nån dag få höra mer av och upptäcka Blancmange.

Jag kommer inom kort att visa synthplattor från 80-talet på min Youtube-sida och absolut prata mer om Blancmange där. Men just nu så bjuder jag på två låtar från bandet och det blir "That's love that it is" och ABBA-covern "The day before you came" och, jo, det är faktiskt Agnetha Fältskog som syns i videon till den sistnämnda.