Real Life - Heartland

Det har varit alldeles för lite new wave i Skivguiden nu så jag hade tänkt skriva lite om ett band som kunde ha blivit ett stort band i genren och som hade hiten att bli det, men som istället blev nästan ett one-hit-wonder-gäng. På den allra första trackslistan i september 1984 hittar man en låttitel som idag är rätt bortglömd hos den stora massan, men som på den tiden var riktigt stor, australiensiska Real Life med låten "Send me an angel". Jag minns än när jag hörde låten för första gången i slutet av 80-talet. Jag bara gapade över den helt otroliga synthproduktionen. Detta var så vackert, och då var inte "Send me an angel" första gången jag hörde talas om bandet. Redan 1984 hade jag tittat på Cia Bergs program "Bagen" där man spelat uppföljaren, "Open hearted", som jag redan då tyckte var en otroligt bra låt! Den var så spännande och mystisk på nåt vis och häftig med sina synthtrummor. Hur coolt var det inte när trummisen i öknen spelade på sina sexkantiga synthtrummor i videon? Plattan utkom 1983 enligt skivomslaget, men det var alltså först sommaren 1984 som singlarna entrade dom svenska hitlistorna.

Real Life, från Melbourne, har den gnälliga sångaren David Sterry som frontfigur och dom fick alltså jackpot direkt med sin allra första låt, "Send me an angel", som är ett mästerverk i 80-talets synthpopvärld! En annan singel från deras debutplatta "Heartland", "Catch me i'm falling", blev också en mindre hit och räddade bandet från att helt bli ett one-hit-wonder. För "Open hearted" floppade helt, vilket för mig är en fullkomlig gåta. Den borde ju ha alla förutsättningar att bli en riktig synthklassiker under 80-talet, men nu ville det inte så. Plattan "Heartland" blev dock en storsäljare hemma i Australien och fick priser, men snart gnisslade det i maskineriet. Plattan skrevs av sångaren David Sterry och keyboardisten Richard Zatorski och den senare hoppade av bandet efter den floppande uppföljarplattan "Flame" 1985.



1989 lyckades en nymix av "Send me an angel" att bli en riktigt stor hit i USA, men utöver det så har bandet kämpat i det tysta och tappat medlem på medlem och idag driver David Sterry bandet själv.

Skivan är köpt under tidigt 90-tal, troligen runt 1991, på Förlorade Favoriter här i Sundsvall och är, som ni, ser en cutout, men den musikaliska kvaliteten kan man inte ta i från för det. Den här storsäljaren, "Heartland", är, ska jag säga, inte helt perfekt, men ändå ett mycket bra new wave-album från ett band som hade förmågan att skapa hits, för alla tre singlarna från plattan är alltså klassiker. Men man ska för den sakens skull inte glömma dom övriga låtarna. "Under the hammer" är en snygg synthpärla som kunde ha passat som fjärde singel, liksom den snärtiga och snabba "Broken again". Titelspåret och den avslutande "Burning blue" visar upp en lugnare sida av bandet som funkar lika bra. David Sterrys röst är alltså inte den allra bästa, men ändå inte så jobbig att den stör utan den funkar ändå till bandets produktion.
Ska jag klaga på något så är det i så fall att den inte sticker ut i sin stil på något vis, om man jämför med flera andra engelska band vid samma tid som har en stil och nisch som man ändå fastnar vid, OMDs glada synthar, Ultravox dramatiska ljudbild och Depeche Modes tunga och mörka synthpop. Något av detta skulle nog Real Life ha behövt, för ibland kan produktionen bli lite färglös och intetsägande. Men likväl är detta en riktigt bra new wave-platta att koppla av till och som ändå är snygg och som har bra och intressanta melodier. Detta är ändå synthigt från 80-talets mitt när det är som skönast och ett bevis på att Australien, redan här, var en stormakt i musiken att räkna med.

Med all respekt för "Send me an angel" så känner jag att jag vill vara lite originellare och tar därför två andra spår från plattan. Den gravt underskattade synthpärlan "Openhearted" och albumspåret "Broken again".