Faithless - Insomnia

Inom dansgenren finns det ju låtar som har melodier som varenda 5-åring kan sjunga med i och som sitter som ett knytnävsslag. Det finns också instrumentala låtar som man inte alls minns efteråt, men man ändå drömskt lyssnar på, också finns det låtar som har det där geniala uppbygget som man bara gapar över. En sån är en houseklassiker från 1996 som på sin tid fick många att klia sig i huvudet. Den var verkligen originell i sin uppbyggnad, men ack så genial. I en intervju med bandet själva var den först bara tänkt som en utfyllnadslåt, men blev ändå den jättehit som det dansades flitigt till detta år. Jag talar om London-gruppen Faithless och deras numera klassikerförklarade "Insomnia". När låten kom, 1996, så föll även jag för låten nästan pladask och dess udda sound. Faithless i sig, som lade ner verksamheten 2011, är ett band som jag tycker gjorde kanonbra danssinglar och har gjort många bra låtar ("Take the long way home", "God is a DJ", "Salva mae", "We come 1"). Låtarna är drömska och vackra och en fröjd för örat. Däremot var deras album monstertråkiga, enligt mig, där singlarna i regel aldrig var i singelversion utan 5 minuter längre och dom andra låtarna tämligen ointressanta. Därför hyllar jag den låt som för mig, och troligen för dom flesta, kanske är mest Faithless.

"Insomnia" börjar lite kusligt med en skum och drömsk inledning innan rapparen Rollo förklarar sina sömnproblem. Framför allt är denna lite kittlande textrad intressant:
"Let me dream about making mad love to my girl on the heath,
tearing of tights with my teeth"
Produktionen är förförisk och samtidigt pumpande, som en klocka som räknar ner, och till slut exploderar låten i en trancekaskad som är riktigt häftig, kanske låtens häftigaste del. Detta är kanske en av dom mest oförutsägbara danslåtarna som har släppts, men samtidigt så är den medryckande och vacker.
Tyvärr finns den i ett otal massa mixar, bara på denna singel finns det två radioversioner och tre mixar. Som alla som följer denna blogg vet vid det här laget så är jag ogillande till långa mixar helt utan melodi, så därför blir det förstås den äkta och riktiga radioversionen här.