tisdag 10 juni 2014

Meco - Star Wars and other galactic funk

När jag var liten så var jag ett stort fan av science fiction och rymdserier. "Transformers" var mitt absoluta favoritprogram, på kabel-TV såg jag på TV-serien "Captain Power & The Soldiers Of The Future" och hologramdetektiven "Automan" var min favoritdeckare. Däremot hade jag ett ganska konstigt förhållande till science fictiongenrens flaggskepp, "Stjärnornas Krig", eller "Star Wars". Skratta inte nu, men även fast jag är ett barn av 80-talet så såg jag inte filmerna förrän 1995. Jag vet inte varför, troligen för att ingen av filmerna visades på någon TV-kanal som jag hade. Däremot så var min kompis Otto ett Star Wars-fan och genom honom så fick jag en musiksaga kopierad som jag vevade om och om igen och därigenom så blev jag ett Star Wars-fan, och hade till och med tre figurer, utan att ha sett så mycket som en trailer av filmen. Ibland är livet märkligt, jag vet! Förutom musiksagan så fick jag också kopierad en häftig version av filmtemat i discotakt som jag också lyssnade på ofta. Jag blev alltid fascinerad när jag hörde på den för den var så fantasifull och händelserik. Då visste vare sig jag eller min kompis vad låten hette eller vem som gjort denna dansmix, men numera är jag självklart medveten om att det var Mecos numera klassiska version, som även nådde högt på USA-listan, som jag hade hört. Några år senare fick jag denna skiva gratis faktiskt, av vem minns jag inte, men den har funnits i min under många år tämligen bortglömda 70-talssamling, till dess att den numera har fått en självklart plats i min samling, som alla mina andra skivor från detta decennium.

Amerikanaren Domenico "Meco" Monardo var från början jazzmusiker och spelade med bland andra trumbonisten Kai Winding innan han hörde Petula Clarks "Downtown" och bestämde sig där att satsa på popbranschen. Han producerade många klassiska 70-talsdiscohits, som Gloria Gaynors "Never can say goodbye". Efter att 1977 ha sett första Star Wars-filmen ett flertal gånger i rad så fick han idén att göra temat i discotappning och så föddes Meco-projektet. Men bandet Meco, som hörs på skivan, och det Meco, som framträdde live med låten, var inte alls samma. Det hindrade inte låten dock från att gå ända upp till USA-listans första plats 1977.
Denna låt är verkligen rätt unik som hitlåt betraktad. Den är helt instrumental och i dess fulla längd hela 15 minuter lång. John Williams originalsoundtrack har klippts ihop till ett långt stycke som nästan påminner om en hel discosymfoni om man så vill som tar en med på nya vägar hela tiden. Fortfarande tycker jag att detta är ett helt otroligt stycke som är kanske en av dom mest oförutsägbara och mest välproducerade discolåtarna som givits ut, även om man som jag sett filmerna (numera) och hört originalet flera gånger.
Meco har även givit ut en discoversion av "Emire strikes back" också, som inte är lika spännande, men kul som företeelse.
B-sidan ska också nämnas, "Other galactic funk", en titel som är ungefär lika spännande som kall havregrynsgröt, men som i sin skapelse är värd ett öra. Detta är en egen gjord discofunklåt i marchstil som lätt passar som fortsättning på "Star Wars"-temat.

Därefter blev detta med discofierade filmlåtar lite av Mecos kännemärke. Ingen av hans senare låtar har nått upp i samma försäljningssiffror, men "Empire strikes back" blev nummer 18 på USA-listan och även temat till "Närkontakt av tredje graden" ("Close encounters") blev en mindre hit. Den idag 74-årige Domenico Monardo lämnade musikbranchen 1985.
Jag funderade lite vart jag skulle lägga denna, eftersom den är lite maxisingelartad av sig, men samtidigt finns en mindre singel med den vanligaste delen av temat utgiven och denna är lanserad som ett album, så självklart  räknar jag den som en fullängdare.

När det gäller videon så tänker jag vara riktigt generös. Dels finns här en underbart bisarr video gjord för holländsk TV på 70-talet där man av någon anledning valt att göra ett westerntema på låten och där två hologrambilder av vita motorcykelknuttar spelar en central roll. Det känns lite som: Hur tänkte man här?! Den rekommenderas dock varmt för den kommer att ge många skratt.
Dessutom bjuder jag också på hela Star Wars-låten på drygt 15 minuter.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...