Sten-Åke Cederhök med flera - Jubel i busken

Jag har skrivit mer än 200 artiklar och först nu så inser jag att jag borde skriva mer om en av mina passioner, gammal klassiska humorskivor. Visst är man snabb ibland? Buskis är ju idag sett som något fult och det tragiska är att ordet har nästan helt övertagits av Stefan & Kristers tramsande, som jag aldrig förstått humorn med. Men det fanns en tid då buskis var något riktigt roligt och folkligt och inte så överdrivet. För om jag ska välja klassisk buskis så är Sten-Åke Cederhök och "Jubel i busken" min personliga favorit. Visst är det gammal humor som i vissas ögon kan ses som lite mossig, men jag blir riktigt glad av att höra detta!
"Jubel i busken" var egentligen en TV-serie och liveshow som gick på 60- och 70-talet och som sköt upp Sten-Åke Cederhök som stjärna, även om kritikerna rynkade på näsan. Vissa recensenter till och med ondgjorde sig över att det var så många tjocka människor på scenen, förutom Cederhök också Sonya Hedenbratt och Rulle Lövström. Jag kan ju tycka att man helt misslyckats som recensent om man istället för att kritisera det som är i manus koncentrerar sig på skådespelarnas volym och eventuella skönhet. Även Sonya Hedenbratt, som egentligen var jazzsångerska, fick först motstå en del kritik för att hon "tramsade" runt i detta.

Nå, "Jubel i busken" blev ändå en stor succé och många klassiska sångnummer och sketcher kommer därifrån och dessa finns utgivna på dom totalt fyra skivorna som släpptes ända fram till Sten-Åkes död 1987.
Denna första skiva är inspelad i september 1969.
Som sagt så blir jag glad av att höra detta, för det är en sån otroligt spelglädje och entusiasm från

skådespelarna. Jag hörde en intervjuserie nyligen där Uno "Myggan" Eriksson intervjuade Sten-Åke om Göteborgs teaterscener och en mer entusiastisk teater- och revymänniska än Cederhök var svår att hitta.
Detta andas Göteborg ända ut i fingerspetsarna med titlar som "Knô dej in" och "Kal den lelle" och med humöret på absoluta topp! Sonya Hedenbratt gör riktigt bra från sig i klassikerna "Sofie propp" och "Jag har en bagis" och självklart "Låt hjärtat va' me'", men annars är Sten-Åke förstås den stora stjärnan här. Hans lata och ständigt bekymmerslösa figur som är gift med den bastanta Tilda är en klassiker och här har han skaffat en "Frösabox" där Tilda dock är den som råkar mest illa ut. Dessutom har vi den klassiska "Sjukkassan" där han ska sjukskriva sig och hamnar hos "Vägförvaltninga i Skultorp".
En riktig favorit tycker jag "Spårvagnen" är där medresenärerna fullkomligt vräker fula namn över Sten-Åkes karaktär, som ändå är lika skrattande, klumpig och glad.

Jag tycker detta är en glad skiva som hittar det där perfekta samspelet mellan sketcher och musik som gör att revyn flyter och sitter underbart! Det är svårt att inte få ett glatt sinne efter att ha hört "Jubel i busken" för det är lättsamt, gör inte en fluga förnär, skådespelarna och publiken har kul ihop och samtidigt är otroligt underhållande. Detta är klassisk underhållning och humor som det finns för lite av idag, men som ännu känns rolig och träffsäker, trots att Sten-Åke, Sonya och Rulle sen länge är borta!

För att perfekt illustrera denna skiva så har jag valt en sång och en sketch, Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratts inledande "Knô dej in" och klassikern "Frösaboxen".