Soulig skivresa till Gävle

Jag brukar försöka göra skivresor till Stockholm en gång om året. I år vet jag inte hur det blir, av ekonomiska skäl, men det hindrade inte mig att i slutet av juli i alla fall först åka halvvägs. Alltså tog jag tåget till Gävle, som är precis mellan Sundsvall och den kungliga huvudsaken. Jag åkte bara över dagen, men gjorde denna resa eftersom tågpriset dit var väldigt billigt och det var en kul dagsutflykt till en stad jag nästan aldrig besökt på riktigt. Ett par skivaffärer finns i Gävle, men dom låg för avsides för att jag skulle hinna dit om jag bara ska vara där över dagen, så jag valde att koncentrera mig på Second Hand-butikerna. Här snackar vi inte skivor av de kanske mest värdefulla sorten, men det var ändå en kul skivletardag med mycket kul fynd, framför allt i genren 70-talssoul.

Gävle är en riktigt vacker stad, med ett stiligt och mysigt torg, Gävleån med en fin allé runt om och en liten stadsdel som heter "Gamla Gefle", där man byggt husen så att det ska likna 1800-talet, liknande Stockholms Gamla Stan modell mindre. Gamla Gefle var riktigt vackert att se på och man klev många decennier bakåt i tiden plötsligt. Däremot är Gävle ingen nöjesmetropol. Staden är stilig, men rätt tråkig, om man bortser från att det var stadsfest precis den dagen jag var där.

Jag började skivletandet med att besöka Myrorna i Gävle, som ligger väldigt nära torget. Myrbutiken här var rätt stor och skivavdelningen likaså! Det fanns mycket 70-talssoul som jag spanade in, men en del av dom var lite sviktande i kvalitet, men jag hittade en kul godbit i Thelma Houstons "Any way you like it" från 1976. Plattans mest kända hit är då "Don't leave me this way", en cover på Harold Melvin & The Blue Notes hit ett år tidigare. Plattan i övrigt är en riktigt bra och avkopplande soulplatta utgiven på Motown som står precis i gränslandet mellan soul och disco.
Nästa fynd skedde just i Gamla Gefle där det ligger en antikaffären Antikbod som har ett utbud som är rätt imponerande vad gäller gamla och antika saker. Däremot är det väldigt trångt så man får gå försiktigt så man inte river ner saker. Här blev det också ett fynd, i en riktigt stor skivhylla. Jag visste förstås att skådespelaren Bruce Willis spelat in skivor, men jag har aldrig hittat något allster själv med honom så därför var jag riktigt glad över att hitta hans musik till filmen "The return of Bruno" från 1987, utgiven på Motown, som inkluderar hans överraskande hit "Under the boardwalk".

Nästa stopp blev en kul upplevelse. Min mor har jobbat 16 år på Statsmissionen RIA här i Sundsvall, som hjälpte utslagna människor innan det lades ner 2003. Men i Gävle lever RIA och man har till och med en

Second Hand-butik. Den ligger precis på andra sidan järnvägen och järnvägsstationen och varorna är väldigt billiga! Här kan man fynda kläder för endast 20 kronor och skivavdelningen är riktigt stor. Däremot är skivorna i sig inte särskilt spännande utan innehåller väldigt mycket loppisskräp som man hittar exakt överallt, Mia Marianne & Per Philip, religiöst, Kamahls elefantsång, James Last och dansband till tusen. Men dom är billiga, 5 kr/styck, och jag hittade ändå en kvartett som verkade rätt intressanta. Engelska tjejgruppen Toto Coelo blev känd genom deras enda hit, "I eat cannibals" och det brukar inte båda gott för hur vettig skivan är. Men den hiten är nog så galen så jag tyckte att det kunde vara värt att chansa och jag köpte deras platta "Man o' War", liksom en hammondplatta med tyske hammondorganisten Franz Lambert.
Lite kul tyckte jag det var att hitta en liveskiva med Sven-Bertil Taube med Ulf Björlin och Stockholms Barockensemble. På plattan "...många hundra gröna mil - Sven Bertil Taube på Berns salonger" tolkar han både pappa Evert och franska och engelska visklassiker.
Eftersom jag är lite svag för svensk 60- och 70-talsschlager så blev jag lite glad åt en samlingsplatta med norsksvenske Stein Ingebrigtsen. Samt att jag hittade en livevideo med U2, "Popmart" från 1998!

Gladaste överraskningen fick jag när jag precis bredvid hittade en liten affär jag inte hade tagit med i min söklista, Redo, som drivs av ABF. Här kunde jag konstatera att det fanns en hel del bra 70-talssoul! Hemma i Sundsvall har jag haft det lite trögt med min nya satsning på 70-talets soulvärld, men i Gävle tycks det gå mycket bättre. Amerikanska duon Peaches & Herb har funnits sen 1968, även om "Peaches" bytts ut flera gånger. 1978 var det Linda Greene som använde artistnamnet "Peaches" och bandets fjärde album "2 Hot" kom ut som blev en jätteframgång. Denna platta, som jag då köpte, har jag inte hört hela av än, men väl lite små smakprov och det ger vid handen att det verkar vara ett riktigt snyggt album fyllt med både smäktande och välsjungna balladduetter och funkiga snabbare låtar.
Ett annat idag rätt bortglömt band i soulgenren på 70-talet är Rose Royce, frontad av sångerskan Gwen
"Rose" Dickey. "Car wash" är deras kanske mest kända hit idag, men dom spelas inte särskilt ofta numera. 1980 kom dock ett trevligt "Greatest hits"-album med deras hits från 70-talet som till och med blev albumetta i England. Detta album är den engelska utgåvan och har en sida med bandets ballader och en sida med bandets snabbare låtar, en uppdelning jag inte alls är så förtjust i. Det kan göra att plattan blir rätt stel och haltande, men rent musikaliskt är detta ändå ett riktigt snyggt album!
En av dom stora soulhitsen 1979 var "And the beat goes on" med The Whispers, vars självbetitlade platta jag blev glad av att kunna lägga beslag på. Plattan är bandets bäst säljande och låten "And the beat goes on" kanske en del känner igen från Will Smiths hit "Miami" från 1998.
Dessutom hittade jag två singlar; den sorgligt bortglömda sångerskan Tina Moe och en låt från 1990, "Kära (f d vän)" och en tidig singel med gruppen Fingerprints, ett år innan deras genombrott i 1989 års melodifestival, och låten "Make my day".
Efter detta kände man hur magen kurrade och på Pizzeria Denniz smakade lite kycklingfilé och ris gott innan jag tittade lite på Gävles stadsfest och åkte tåg hem igen.

Om man ska hitta dom mest värdefulla skivorna och är rätt kräsen i sina skivval så är kanske inte Gävle den stad man ska satsa mest på, men när det gäller second hand-affärer med stora skivavdelningar så har staden helt klart ett gott utbud! Jag var överlycklig över att min relativt nya samling 70-talssoul denna dag fick en härlig utökning med skivor för en billig penning som jag inte hittat hemma i Sundsvall! Jag kanske inte bosätter mig i Gävle frivilligt, men återkommer gärna för en ny dagsutflykt, för stan är ändå vacker och det finns ännu ställen jag inte hunnit besöka än.

Jag tänkte bjuda på tre videor som minne av denna resa. Dels Toto Coelos "I eat cannibals", där man bara inte kan annat än älska tjejernas minst sagt udda plastkreationer som dom har på sig. Dels Bruce Willis och låten "Respect yourself", där en ung blivande John McClane dansar runt i en bar och sjunger med en sopkvast som mikrofon. Till sist lite soul förstås, här i form av Herb & Peaches och ett TV-framträdande där dom sjunger hiten på plattan "2 hot", "Shake your groove thing".