Ibland kan en musikupplevelse slå dig i huvudet så hårt att du inte kan glömma bort det. Så var det vid ett tillfälle en marskväll 2012 då jag gick på konsert på Sundsvalls jazzklubb och hörde på norsk-svenska gruppen The Real Thing. Jag hade aldrig hört talas om bandet innan, men såg att dom spelade hammondorgel och det stod i presentationen på jazzklubbens hemsida att dom spelade hammondjazz i Jimmy Smiths anda. Sagt och gjort, jag gick dit! Det blev en MYCKET trevlig konsert med svängig bluesjazz på hammondorgel, roligt prat emellan av bandet och en skön publik! Under pausen så stod det som vanligt ett antal från jazzklubben och sålde skivor i ett hörn. Jag brukar normalt inte bry mig så mycket i dom eftersom priserna inte är särskilt vettiga. Men nu kände jag ett enormt sug att stödja detta band och köpa en av deras skivor. Däremot blev det lite konstiga blickar mot mig när jag hellre köpte en äldre live-CD än deras senaste studioalbum. Förklaringen var enkel, även om jag inte vet om jazzklubbens representanter hade mer förstående för det: Jag gillar den här typen av hammondorgel bäst jazz LIVE! Lyssna på vilken Jimmy Smith-skiva som helst. Det är ett helt annat ös i en liveinspelning när publiken är med och tänder bandet enormt. Så jag köpte skivan "The Real Thing live" från 1995.
Efter en fantastiskt svängig konsert så gick jag glad i hågen med min skiva till bussterminalen och fick även samtala med en annan person i väntan på bussen som varit på samma konsert och vi var båda överens om att det var en höjdarkonsert.
När jag väl satt på bussen så kände jag att jag inte kunde hålla mig utan plockade fram min portabla CD-spelare och lyssnade på skivan hela bussresan igenom i ett försök att återuppleva konserten igen! Skivan var nästan lika bra som konserten, kunde jag konstatera när jag klev innanför min dörr sent på kvällen!
The Real Thing har spelat ihop sen 1992 och bildades av hammondorganisten Paul Wagnberg och saxofonisten Sigurd Köhn, men hade ett avbrott på fem år när Köhn avled 2005. Idag är det britten Dave Edge som sköter saxofonen (och gjorde det vid konserten jag var på också). Däremot har Sverige en representant också i form av gitarristen Staffan William-Olsson. Åtta plattor har dom hunnit ge ut totalt.
Den här skivan, där bandet har skrivit nästan alla låtar själva, blandar både funkjazz och bluesjazz, men lyckas också svänga till det med en låt i mer traditionell jazzstil då och då. Konserten är inspelad på Rebekka West i Oslo i oktober 1995 och publiken är i toppform och härlig! Funken lyser igenom i låten med den ganska udda titeln "Attack of the killer mutant groove" eller i låten "Horsefeathers". Sen diggar man stort till den bluesiga "Waffler shuffle", medan öset i "Breaksong" är fenomenalt! Missa inte heller den helt underbara balladen "Everlasting love"! Det här är en liveupplevelse som man kan känna närvaron i när man blundar och lyssnar noga. Den svänger enormt och bjuder också på nya och spännande musikaliska upptäckter.
Jag hoppas att jazzklubben får för sig att bjuda in denna fantastiska kvartett igen för då är undertecknad given som en i publiken. Till dess så får jag lägga på denna skiva, blunda och njuta av oerhört sväng som tar jazzmusiken på både helt oväntade och samtidigt välbekanta vägar med ett enda mål; det ska svänga!
Tyvärr så har jag inte lyckats hitta något klipp från just den här skivan på Youtube, men däremot så kan man tjuvlyssna på smakprov av skivan på den här sidan på Amazon, så följ länken och bli lockad som jag.
Men jag bjuder också på ett par andra filmklipp med The Real Thing; dels ett klipp från en klubb i Oslo och dels ett kort klipp från konserten jag var på på Sundsvalls jazzklubb, där bandet spelar låten "Red alert".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar