måndag 15 december 2014

Stevie Wonder - Songs in the key of life

Så här nära jul så känns det helt rätt att skriva om en platta som är nästan helgonförklarad och med all rätta också. Jag skriver väldigt ofta om bortglömda artister och plattor, men nu, kors i taket, tänkte jag ta upp en platta som räknas som en av dom stora plattorna i musikhistorien. Det är en platta med låtar som än idag spelas ofta i radion och som räknas som några av dom mest odödliga soullåtarna i historien. Jag talar då om Stevie Wonders klassiska dubbel-LP "Songs in the key of life" från 1976. Stevie Wonder röst har jag alltid högaktat och under mina glada musikdagar 1985 så gick "Part-time lover" från "In squared circle" varm.
Däremot så tog det många år innan jag lärde mig att gilla hans äldre material också, men till slut fick även jag kapitulera. Stevie Wonder är en soul- och funkkung utan dess like och med en musikalisk kunskap och genialitet som spränger alla gränser! Idag är han en av mina stora favoriter inom soulmusiken! Han kan smeka skönt med dom varmaste kärleksballaderna, tala med hjärtat till dom som har det svårt och samtidigt ösa på med världens drag i en riktig funkklassiker, och allt detta medan han samtidigt också då är blind.

Plattan tog lite mer än ett år att göra och då hade Stevie nyss skrivit historiens största skivkontrakt, ett gigantiskt kontrakt med Motown på sju år där han fick full kontroll över allt han gjorde. 130 personer jobbade med albumet och Stevie slet dag och natt, ibland utan att vare sig äta eller sova. Bland dessa 130 fanns namn som Herbie Hancock, George Benson, Minnie Riperton, Deniece Williams och Michael Sembello

"Songs in the key of life" lånade jag först på biblioteket i mitten av 90-talet och kopierade av på kassett, men dum som man var då så spelade jag bara in dom bästa låtarna, eftersom plattan var nog så lång. Så småningom, för undefär 10 år sen, såg jag hela skivan på Harvest Records här i Sundsvall, inklusive den
bonus-EP som följer med plattan (innehållandes fyra extra låtar) och köpte den direkt. Sen dess har jag hört plattan några gånger och den känns lika fräsch och häftig varje gång! Singlarna är ju klassiker ut i fingerspetsarna, "Sir Duke" med sitt karaktäristiska blås, "Isn't she lovely" tillägnad Stevies dotter Aisha, den råfunkiga "I wish" och balladen "Pasttime paradice", som norpades av Coolio och blev monsterhiten "Gangsta's paradice" 1995.
Lägg där till den underbara instrumentala jazzfunkkaskaden "Contusion", den sköna och svalkande "Summer soft" och balladen "Knocks me off my feet". Normalt brukar jag inte vara så förtjust i låtar som vandrar över 7-8 minutersgränsen, men i det här fallet så är låtar som "Love's in a need of love today" och "Black man" såna rytmiska mästerverk att tiden står still och man tänker inte alls på det. Men om ni ska köpa plattan, se till att bonus-EPn är med, för för mig känns albumet inte komplett utan den.

"Songs in the key of life" är både tidstypisk i sin funkiga ljudbild, men samtidigt tidlös eftersom den än idag passar öron i alla åldrar. Texterna behandlar både stor kärlek och viktiga samhällssaker på 70-talet. Dessutom är plattan väldigt oförutsägbar och man vet inte från ena låten till det andra vad karln ska hitta på. Det är många plattor som står strax utanför listan över dom 10 bästa plattorna någonsin (som ni kan läsa i en länk ovan), men denna är absolut en av dom!

Plattan blev en gigantisk framgång och bara en platta hindrade den från att bli 1976 års mest säljande album i USA och den har ni också kunnat läsa om här, alltså Fleetwood Macs "Rumours".
     Stevie Wonder gör inte så mycket plattor längre, men spelar vid 64 års ålder ännu en del och har inte allt för sällan två var sina barn, nyssnämnda Aisha och sonen Keiland, med sin på sång respektive trummor. Japp, han är "bara" 64 år år fast det gått så lång tid. Stevie Wonder är en av dom artister som alltid tycks vara där och alltid finnas, oavsett om han släpper nytt material eller inte. Han har gjort en sån inverkan på folk med sin musik och sitt engagemang för andra och med den genialitet som han har att skriva starka låtar att han känns odödlig!

Jag väljer tre låtar från denna platta, det är ju ändå ett dubbelalbum. Dels singeln "I wish" i en liveupptagning från Tokyo 1982, dels den instrumentala låten "Contution" i en liveupptagning och dels balladen "Knocks me off my feet", också det live.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...