Chesney Hawkes - The one and only

Välkommen till avdelningen artister vars namn man glömt bort till dess att en låt nämns eller spelas då det klickar till i huvudet. Personen i fråga är en så kallad "one-hit-wonder", alltså en artist som fått en enda hit och sen har man inte sett röken av honom. Denna betäckning används på tok för lätt idag. Det räcker numera att man själv bara minns en enda låt med artisten för stunden så är det en "one-hit-wonder", oavsett om det fanns ett koppel hyggligt stora hits vars enda problem troligen är att dom inte spelas i dagens ultrakommersiella top 40-mediavärld. Men Chesney Hawkes kan vi nog med säkerhet räkna som en äkta "one-hit-wonder".

Han har lite kändisnamn att surfa på, ja, nåja... hans pappa, Len "Chip" Hawkes spelade med i 60-talsbandet The "Silence is golden" Tremeloes. Chesney var bara 19 år när han fick huvudrollen i filmen "Buddy's song", där hans enda hit var med i, "The one and only". Jag hörde den låten första gången i Metropols "Flipp eller flopp" våren 1991, där den testades och det som fick mina öron att spetsas var det faktum att den är skriven av ingen mindre än min gamla 80-talsidol Nik Kershaw. Men jag är ju obotligt svag för radiohits som sitter som ett knytnävsslag och detta är ju en sån. En låt som inte gör någon förnär utan är en väldigt snygg skapelse i låt och ljudbild, varken mer eller mindre och någonstans kan man höra Nik Kershaws röst sjunga den lika bra som Chesney! Det kan väl med hästlängder också sägas vara Kershaws dittills starkaste hitlåt på lång tid.
"The one and only" vandrade upp till både englandslistans och trackslistans första plats och alla talade om denna yngling och det handlade både om hans musikaliska talanger och hans yttre. Personligen så lyssnade jag gärna och ofta på låten och det gör jag än. Många stora hits känner man idag en enorm mättnad på, men "The one and only" är ingen av dom utan den känns ännu som en fräsch Kershaw-pärla som sjungs av en ung musiker som fastnade i en vanlig fälla, att låta en känd artist skriva sin stora hit och sen få sämre kompositörer till resten av sin låtkatalog. B-sidans "It's gonna be tough", som också finns på plattan "Buddy's song", skvallrar om det. Ingen dålig låt, men den passerar rätt obemärkt förbi. För ingen av Chesney Hawkes efterföljande låtar sålde ens i närheten av den här. Därmed inte sagt att dom är dåliga. 1993 kom en låt som var riktigt bra, "What's wrong with this picture", som förvisso också är en Kershaw-komposition.

Numera är Chesney Hawkes 43 år, bor i USA och dyker upp i olika TV-jippon och evenemang för att hålla stjärnstatusen uppe. Och tycker ni att ni ser The Whos Roger Daltry i videon så stämmer det. Han spelade Chesney Hawkes pappa i filmen "Buddy's song".