Garbage - Version 2.0

Det kändes som om det var dags för 90-talet igen och ett band som jag upptäckte relativt sent, vilket inte är ovanligt när det gäller mig. När jag hörde Garbage och sångerskan Shirley Manson för första gången 1996 så tyckte jag inte det var dåligt, men låtar som "Only happy when it rains", "Stupid girl" och "Queer" var lite ointressanta i mina ögon då och mina indieöron var fastnaglade på Suede och Oasis som jag då precis upptäckt. Men sakta växte bandet och när "Push it" kom 1998 så föll jag direkt. Detta var ju en lysande låt med en mästerlik produktion och en melodi som satt som ett knytnävsslag! Sakta lyssnade jag in mig på ovan nämnda låtar också och insåg att detta var ett skönt band som gick sina egna  vägar, men samtidigt gjorde det mesta så rätt. Shirley Mansons röst är riktigt bra, lite deprimerande och ledsen, men ändå förförisk, skön och avkopplande.
     Andra singeln, "I think i'm paranoid", var i mina ögon ännu starkare och med en refräng som jag tycker är minst sagt lysande och skön! Jag köpte plattan "Version 2.0" alltså därefter, jag tror det var på Skivbutiken 1999. P3 sände dessutom en konsert med Garbage i "P3 Live" som jag bandade och vevade ofta!
     Senare på sommaren åkte jag på ett läger på Borgholm på Öland och hade skivan med i en liten CD-väska tillsammans med min bärbara CD-spelare och lyssnade på plattan på tåget på väg ner. Men vid ett tillfälle när jag hängt ifrån mig CD-väskan så norpade någon den, med spelare, skivor och allt. Väskan innehöll allt från Oasis då nya "Be here now", Pontus & Amerikanernas senaste platta "Kasino" och Legacy Of Sounds debut-platta, samt då Garbage "Version 2.0". Att påstå att jag var sur var milt uttryckt och jag fick spendera flera år med att köpa igen alla skivor. Detta är alltså en senare second hand-köpt version, köpt på Fyndlagret för ett flertal år sen.

Här är jag medveten om att åsikterna går isär om denna platta. Många föredrar den självbetitlade debuten och anser att "Version 2.0" är för kommersiell och jag erkänner, "Garbage" är bra, riktigt bra. Men jag är

ändå enormt svag för den lite tillbakalutade, men ändå grymt sköna och häftiga 90-talsrocklarmet! Shirley Mansons texter är mörkare vilket kompletterar ljudbilden och melodierna bra och passar Mansons röst ännu bättre. Det är aldrig tråkigt utan plattan är lite som en karusell hela tiden, med undantag från den härliga och bombastiska balladen "Medication"! De första singlarna har jag nämnt som två av mina favoriter, inledande"Temptations waits" är annan stor favorit med en kanonrefräng! Sen är det rena eurodiscotrummorna som drar igång på några småställen, men jag är väldigt svag för kombinationen av att blanda dansmusik och rockiga gitarrer om det görs på ett snyggt sätt. Plattan röjer ändå mer än flera andra rockiga 90-talsplattor och även om man tagit i när det gäller produktionen så är detta ljuv musik i mina öron som både smeker och röjer på samma gång.

Hela sex singlar släpptes från plattan, förutom ovan nämnda två också, "Special", "When i grow up", "The trick is to keep breathing" och avslutande "You look so fine", vilket inte var så vanligt under 90-talet, om man inte spelade i pojkband möjligen.
     Sen går jag mot strömmen ännu mer och säger att Garbage James Bond-låt som kom 1999, "The world is not enough", är en av dom mest tragiskt bortglömda Bondlåtarna i modern tid!

Bandets popularitet dog ut sen och bandets platta "Beautiful Garbage" med låtar som "Androgyny" och "Cherry lips" passerade i alla fall mig lite obemärkt. Däremot lyckades jag köpa bandets senaste platta, "Not your kind of people" och kunde konstatera att plattan är helt OK och bandet är tillbaka! Garbage var ett säreget band under 90-talet som gjorde skön indierockmusik som lyckades både kännas avkopplande och röjig på samma gång. Med en rätt passande sångerska och lysande produktion och ljudbild så var dom en frisk fläkt för mig i det annars rätt sorgliga 90-talets slut!

Två låtar från plattan blir det, "I think i'm paranoid" och "Temptation waits"!