Indochine - 3

Den franska evighetsmaskinen som aldrig tycks minska i popularitet, det är Indochine. Bandets senaste platta från 2013, "Black City Parade", sålde platina och toppade den franska albumlistan! Det tragiska att detta inte spiller över alls på länder utanför den fransktalande regionen som undrar om "Kao bang"-gänget finns ännu. Jag har skrivit om Indochine förut, för snart sex år sen, januari 2010 då jag presenterade just "Kao bang"-plattan, "Le péril jaune". Där nämnde jag denna platta också, uppföljaren från 1985 som bär det enkla namnet "3", men jag kände att jag ville skriva mer utförligt om den plattan som är minst lika bra som föregångaren.

Om man jämför "3" med "Le péril jaune" så är ljudet klarare och fräschare och melodierna känns lite seriösare och ett litet steg från den lekfullhet som präglade låtar som hitsen "Kao bong" och "Miss paramount". Men Nicola Sirkis lite bitska och uppkäftiga röst som, jag någonstans alltid gillat, är det samma. Dessutom har jag alltid gillat gitarristen Dominique Nicolas gungande kompgitarr som gör musiken mycket mer dansant och som gett bandet sitt musikaliska kännemärke.

Den stora hiten här är en låt som för mig ligger mig närmare än "Kao bang", "Canary bay", som var en av hitsen på det allra första Tracks jag hörde och som med sin exotiska och fräcka produktion fick mig på fall

direkt. Vilken häftig låt det här var, även fast jag inte förstod ett enda ord av texten, och fortfarande är det ett riktigt nostalgiskt guldkorn från 80-talet!
     Men jag kan också varmt rekommendera uppföljaren "3ème sexe", en låt som inte har någon slagkraftig refräng som de två tidigare lalliga hitsen, men som är otroligt snyggt gjord och skönt tillbakalutande fransk 80-talspop!
     En flashback tillbaka till den förra plattans lekfullhet är låten "Monte Cristo" som påminner en del om någon sorts new wave-aktig rockabilly. Men det är en riktigt pigg poppärla som både känns aggressiv men samtidigt stilig!
     Annars är detta en riktigt snygg och välspelad platta som fortfarande har kvar sin flirt med den lite orientaliska världen, vilket bland annat märks i låten "Salombo". Dessutom rekommenderas låten "3 nuits par semaine" starkt!
     "3" är en både skön, lättlyssnad och smart platta som får en att både slappna av och lyssna noggrant! För mig blir nog det franska 80-talet inte bättre än så här, möjligen i konkurrens förstås med "Le péril jaune".

Jag kan också beklaga att bilderna inte är riktigt i hifi just nu, främst för att jag förnärvarande inte har någon kameramöjlighet utan fått använda webkameran för få bilder, men jag hoppas det går bra tills vidare ändå.
     Två spår blir det från denna platta, dels höjdarhiten "Canary bay", men också "3ème sexe".