Visskivor till midsommar

Jag brukar ju göra något speciellt till midsommar, om det så är att skriva en sommarkrönika, tipsa om sommarmusik eller något annat. Förra året skrev jag om en visskiva och det fick jag blodad tand av. Visst är det mycket fest och festmusik till midsommar, men någonstans inom många oss så finns det nog en längtan till den gamla svenska midsommaren, med blommor i håret, sju blommor under huvudkudden, middag på någon brygga och vackra visor som ackompanjemang. Nu har midsommar fått en stämpel av regnkaraktär. På jobbet så har jag inte hört något annat denna vecka än:
"Det brukar ju regna på midsommar..."
Så även om det regnar på midsommarafton så låt mig pigga upp stämningen med tre visskivor, alla av helt olika karaktärer, som kan skapa en riktig mysstämning var ni än är! Trevlig midsommar på er!

Carl Anton - Visor på Överby
Carl-Anton Axelssons röst har jag alltid gillat. För mig har den alltid på något sätt varit en av dom naturligaste rösterna för visor. Dessutom är hans texter både vardagliga och trovärdiga, men samtidigt otroligt intressanta och fylld med vackra beskrivande bilder av den svenska sommaren vid havet. Därför har jag nu också börjat att samla på skivor med denne vislegend. "Visor från Överby" kom 1973 och är en samling nyskrivet material som han spelade in tillsammans med några av landets bästa musiker i genren, som Thorstein Bergman, Giovanni Jaconelli och Hans Wahlgren. Tillsammans samlades de en sommardag i Carl-Antons stuga på Överby i Stockholms skärgård, satte upp en liten studio med inspelningsapparater, öppnade dörrarna och till ackompanjemang av fågelkvitter och sommarsol spelade in denna platta, allt enligt Carl-Antons egna ord på skivomslaget. Kan det bli mer sommar än så? Man kan inte heller annat än le åt slutorden i texten:
"P.S. Hör du nåt som inte borde höras, kan det bero på att vi slog en mygga då och då. D.S."
Låtarna, gjord i traditionell visstil med dragspel, flöjt, fiol och gitarr, doftar också sommar i nästan varenda låt, utom möjligen i två låtar som bär de mindre lockande titlarna "Hösten kommer, regn och blåst" och "Höstvisa från Överby", där man ändå lyckas få även såna låtar att passa in i sommartid.
Men här finns annars "Jag seglar mot vinden", den vackra och somriga "Polska till Isabel" och berättelsen om "Fiskar-Blom". Skivan är både avkopplande och vacker, med väldigt målande texter!
     Tyvärr kan jag inte bjuda på något smakprov från den, eftersom det inte finns nåt på Youtube, men för att ge något till sommarfesten så väljer jag att för första gången i bloggens historia länka till en låt som inte hör till den omskrivna skivan! Det får bli klassikern "Om maskros och tjärdoft", som jag just köpt på singel, så den kanske passar lite ändå...



Lena Dahlman - Fröding i ord och ton med Lena Dahlman

Gustaf Fröding, en av våra mest besjungna skalder, levde ett rätt trasigt liv, plågad av klena nerver och sinnessjukdom. Trots det har han ändå skrivit några av de mest klassiska dikterna i svensk historia.
     Få skivor om denne skald har dock känts så äkta och speciell som denna med nyligen avlidna skådespelerskan och sångerskan Lena Dahlman. När jag var ung såg jag henne i diverse småroller samt i olika frågesportprogram i TV. Men här har hon gjort en väldigt snygg visskiva med sånger av Fröding tillsammans med flera av jazzens största namn, Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg och Georg Riedel. När svensk visa och svensk jazz möts musikaliskt så brukar det dofta folkmusik väldigt mycket och så även här. Arrangemangen är väldigt snygga och upplägget på skivan är riktigt bra där Lena sjunger både Frödings med glada och pigga sticken, som "Men", och de mer tragiska och melankoliska, som "Mordet i Vindfallsängen" eller "Elin i hagen", kanske en av de vackraste visorna i modern tid. Också förstås "Dans bort i vägen", mil ifrån Sven-Ingvars hurtighet...

Men skivan rymmer också flera spår där Lena läser dikter rakt upp och ner med sin bästa och piggaste värmländska (Lena Dahlman var trots allt född i Hagfors). Dessutom finns här också några riktigt vackra och sköna instrumentala låtar i folkmusiktempo, signerad Domnérus, Hallberg och kompani. Detta är en skiva som rymmer både skratt, gråt, glädje och spänning. Kanske en av de mest speciella visskivor jag hört...

Här kan vi lyssna på den spännande och tragiska berättelsen om den snälla och glada bondflickan som genom kärlek förvandlas till en galen och farlig person, "Elin i hagen".



Gösta Linderholm - Jordsmak

Den visskiva med den mest moderna tonerna är då denna med Gösta Linderholm. Linderholm är ingen sångare jag brytt mig i, förrän på senare år. Jag ska med glädje lämna hans mer tramsiga dagar med Sveriges Jazzband och "Brittas restaurang" därhän, för när jag hörde en låt som hette "När morgonen gryr" så vände min åsikt en hel del om Gösta Linderholm. Detta var ju mästerligt gjort! Till min glädje så lyckades jag också hitta hela plattan med nyss nämnda låt på en second hand här i stan för en väldigt billig peng. Genomgående för alla tre visskivorna är att några av de största svenska musikerna i olika genrer spelar med och så även här. I kören finns både Marie Bergman och Maritza Horn, Stefan Nilsson spelar piano, Lasse Englund gitarr och framför allt Björn J:son Lundh, som är nästan plattans andra huvudperson eftersom han har arrangerat mesta delen av plattan. Och det är hans arrangemang som är en av plattans största styrkor, för här finns enormt vackra och drömska låtar med en otroligt ljuv ljudbild. Som "När morgonen gryr", med en målande text och melodi som verkligen doftar en gryende sommarmorgon med daggen och disen som ligger över ett vackert landskap!

Men som kontrast så kan Gösta då och då också plötsligt passera gränsen mellan visa och pop och drar igång med en röjig rockcountrylåt i "Speed-way" eller en bluesig Bob Dylan-cover "Så långt bort - för länge sen" ("Long ago, far away"), för att nästa sekund smeka och slappna av i den vackra "I Stockholms City". Tyvärr får vi också dras med den svagaste låten på plattan, den väldigt uttjatade zydecopastischen "Rulla in en boll och låt den rulla". Men plattan rymmer dock väldigt många sinnen och i "Tiden flyr" blir musiken plötsligt skönt gungande och bluesfunkig. "Jordsmak" är en spännande och vacker platta som aldrig blir tråkig och som lyckas både slappna av och plötsligt riva i och gör detta till ett helt otroligt skönt arrangemang. Här väljer jag självklart "När morgonen gryr"!