torsdag 16 juni 2016

Stefan Remmler - I don't go to USA

En gång på 80-talet så fanns det en tysk grupp som gjorde en av dessa irriterande låtar som man minns med fasa och som man gärna hoppar över när den dyker upp på någon blandskiva. Dessa låtar är också oftast one-hit-wonders och så är fallet även här. De flesta av er minns förstås Trios låt "Da da da", en av 80-talets kanske mest meningslösa låtar. För mig är den inte ens kult, den är bara ett irritationsmoment.
     Trios sångare hette Stefan Remmler och hade som kännetecken att på tyska pratsjunga med en väldigt monoton mörk röst. Han lät ungefär som om han hade tagit ett par sömntabletter för mycket och nu var på väg in i sömnens rike.

Trios låt hörde jag första gången först i rätt modern tid, men en låt som jag hörde 1987 en hel del var istället Stefan Remmlers sololåt "I don't go to USA". I original hette den först "Keine sterne in Athen" och blev en jättehit hemma. Den blev så stor att man satsade på att lansera den utanför de tysktalande länderna och den översattes till "I don't go to USA". Märk väl också hur man uttalar USA, med ett vanligt U ("USEj") och inte ett engelskt uttal.
.    Låten hamnade aldrig på Tracks, men önskades många gånger på P3s önskeprogram, som "Måndagsbiten" eller "Upp till 13" och därmed hamnade den på diverse blandband hos mig ändå och blev ett kul minne vars singel jag till slut lyckades hitta på en loppis. För visst är denna låt en skön kultis, något töntig, men oemotståndligt charmig, trots (eller kanske tack vare här) Stefan Remmlers robotsliknande insats. Remmler är alltså tysk, men låten ska få oss att längta till de österrikiska alperna där Remmler envist och säkert säger sig föredra att sitta än att följa med flickvännen på semester till USA. Texten, som ju då är troligen medvetet gjort lite komisk, är ju riktigt kultigt skön där han säger att han hellre sitter och ser solnedgången vid bergen med sin "schnapps" i handen och sen ser på TV istället för att åka till det, enligt honom, överfulla och skräniga USA. Jag gissar att låtens kultstatus ligger lite i att få förmodligen skulle ha hållit med honom, samt givetvis den envist malande och lätt synthindränkta ompa-pompa produktionen. Den är egentligen så långt ifrån en hitlåt som det går och enormt stel, men samtidigt kan man inte låta bli att le och nynna med när man hör den! 1987, när jag fortfarande var rätt ny som popnörd, så var detta bland det mest udda i popväg jag hade hört på listorna och för just det och för att den känns så fel, men ändå så är rätt, så har jag valt att kultstämpla den här. Stefan Remmler utanför Tyskland blev en klar one-hit-wonder och hördes aldrig från igen och 1996 lämnade den idag 69-årige tysken musikbranschen.

B-sidan på låten på den här singeln är helt enkelt den tyskspråkiga originalversionen, "Keine sterne in Athen". Dessutom har låten kanske en av de mer gräsliga videor jag sett på bra länge, men det spär väl bara på kultstatusen på låten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...