Månadens bästa fynd - Augusti 2016 (David Bowie/Benny Goodman & Helen Forrest/Midge Ure/Björn Holm/Kraftwerk)

Ursäkta förseningen av ny text, det har varit lite jäktigt nu några dagar, men den som väntar på något gott... ja, ni vet. Men oj, oj, oj, vilken månad! Ur skivfyndssynpunkt så var augusti en helt otrolig månad! Här snackar vi högar med jazz-CD och LP-skivor med artister som normalt tillhör de dyrare. Och eftersom det mer eller mindre regnat in skivor så är det nog bäst att skriva om fler skivor än normalt denna gång också. Det blir fem tips denna månad. Flera av de andra kommer förhoppningsvis att dyka upp i separata artiklar längre fram.

David Bowie - Sex skivor från 70-talet
Detta är förstås guldkornet denna månad. Jag har flaggat för att jag vill upptäcka och köpa mera av David Bowies 70-talsplattor och hade väl inga stora förväntningar, eftersom Bowie-skivor, som var dyra redan förut, nu stigit i höjden ännu mer efter hand död. Jag hade dock inte för mitt liv kunnat ana att jag skulle springa på nästan hela Bowies 70-talskatalog på en och samma gång. Det var bara att hosta upp plånboken och ta tillvara på denna givna möjlighet! Därför kan jag nu presentera:
- The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from Mars (1972)
- Hunky dory (1971)
- Low (1977)
- Space oddity (1969)
- Young americans (1975)
- Diamond dogs (1974)
Tre av dessa har jag hunnit lyssna på, "Ziggy Stardust", som jag tänkte skriva om senare (vilket kanske skvallrar lite om hur bra jag tycker den är), "Low" och "Space oddity".
     "Low" är en intressant platta, som kanske har sina tråkiga stunder, men där helheten är en fascinerande experimentell resa, inte minst mot slutet där fantasin släpps lös till fullo.
Åt andra hållet går "Space oddity" (som egentligen tillhör 60-talet med ett år, men vem bryr sig) som är en mer naken platta med mer akustiska instrument och en lugnare stämning. Men det är också en skön och avkopplande skiva av slappa till! Totalt sätt så är det väl ingen stor överraskning om jag säger att dessa sex ligger bra till att bli en av årets bästa fynd.

Här väljer jag hela två låtar, eftersom det ändå är ett helt gäng med skivor. Det blir "Starman" från "Ziggy stardust" och "Always crashing the same car" från "Low".



Benny Goodman & Helen Forrest - The complete Helen Forrest with Benny Goodman

En stor månad också för fina CD-skivor med jazz, en hel del av dessa med mindre kända eller tämligen bortglömda stjärnor, och flera av dessa kommer jag också att skriva mer om senare.
Här i Sundsvall så finns det då en videobutik, vid namn "Videodrome", som säljer både gamla och/eller dyrare VHS-filmer eller DVD-filmer. Men de har också en liten hörna med skivor, både på vinyl och CD. Och det som lockat mig mest är en stor samling med fina jazzskivor från dels storbandserans allra första tid (slutet av 20- början av 30-talet) och dels den mer normala storbandstiden på 30- och 40-talet. Dessutom inte ogärna med mindre kända storbandsledare...

Men den som kändes mest speciell denna månad var en trippel-CD-box med Benny Goodman och sångerskan Helen Forrest. Helen Forrest var en vanligt förekommande och populär sångerska i storbandskretsarna, men utan att nå samma legendstatus som namn som Ella Fitzgerald, Billie Holiday eller Sarah Vaughan. Men jag har alltid någonstans tyckt att Helen Forrest och hennes lugna och mogna stämma känts som en allt för bortglömd stjärna. Därför är det kul med denna box som ett bevis på hur bra hon var. Helen Forrest sjöng med både Artie Shaw och Harry James, men Benny Goodman är en annan av mina favoriter så det höjer denna box ännu mer, förstås.
   
Att gå ut och lansera detta som en komplett samling av Forrest och Goodmans låtar ihop är dock något magstarkt, för jag kan direkt säga att det är det inte, även om det inte spelar någon större roll för min del. Denna Collector's Choice-utgåva är en magnific samling som även innehåller en stor del, mer än hälften, som innan denna aldrig blivit släppt på CD förr. Denna box är förstås ett måste för alla älskare av storbandsjazz från den gyllene eran!

Det är förstås svårt att välja en låt från en trippel-CD, men det blir "Perfidia".


Midge Ure - 10/Fragile

Det känns fel att utelämna en platta när jag nu hittat två relativt nya plattor med samma artist vid exakt samma tillfälle. Däremot har jag ännu bara hört en av dessa, den äldre "10" från 2008. "10" är en skiva där Midge Ure från Ultravox gör covers på olika låtar, som Carpenters "Goodbye to love", David Bowies "Lady stardust", Thin Lizzys "Song for while i'm away" och filmlåten "Alfie". Plattan är mer akustisk än det man är van att höra Midge Ure i, men det är för det ingen dålig platta. Han lyckas riktigt bra att skapa en sorts singer-songwriterstämning på nästan alla låtar och här är hans ikoniska röst också fortfarande intakt. Men det känns mer som ett kul experiment som jag inte tror jag skulle vilja höra honom göra igen. Men som idé och utförande är det riktigt intressant och bra.
   
"Fragile" är Midge Ures senaste platta, från 2014 och att hitta den i perfekt skick för endast 10 kronor gjorde mig jublande lycklig! Den har jag då inte hört än, mer än singeln "Become", och här är syntharna tillbaka. Däremot har hans röst falnat något med åren, men det är ändå riktigt skönt att Ure är tillbaka och syntharna med honom! Det finns alltså anledning att återkomma till denna skiva längre fram förhoppningsvis. Dock väljer jag från "10" här, Lulus "To sir with love"


Björn Holm - Bortom gränsernas hav

I Sundsvall har vi ett årligt evenemang utanför stan kallad Selånger Marknad. Denna marknad fylld med allsköns lågbudget och hemgjorda saker har funnits sen 1983 och var helt klart roligare förr. Numera går man en timme mest av tradition, i alla fall jag. Men i år hade något hänt, då en loppisägare från det lilla samhället Hamsta långt utanför stan hade letat sig dit. Han hade en stor hög med skivbackar med sig och det blev det dyraste marknadsbesöket för mig på många år. Av den hög med, mest, svenska skivor jag köpte väljer jag här en skiva med en artist som kanske är rätt ny för många, för Björn Holm är ett riktigt bortglömt namn i dagens svenska musikvärld. Han tillhörde samma musikaliska fack som Dan Tillberg eller Dan Hylander, alltså svensk pop på skånska. En del kanske minns låten "Änglarna ger mig ingen ro" från 1985 och en skiva med samma titel som faktiskt är riktigt bra svensk pop!
     Björn Holm, som tyvärr inte är med oss längre då han dog 2010, hade en väldigt behaglig, ljus och mjuk röst, nästan på gränsen till mesig, vilket dock passade riktigt bra till den lätta popmusik som han gjorde. Dessutom är hans texter väldigt bra och eftertänksamma. Bortom "Gränsernas hav" från 1983 är en skiva signerad Coste Apetrea och innehåller en av de mer saligt bortglömda svenska popklassikerna idag, "Invitation top the blues". Plattan är en fjäderlätt och mysig poppärla från 80-talets början med vackra texter där låtar som "Anna" och "Stockholm en vanlig kväll" lyser riktigt starkt.


Kraftwerk - Exceller 8

Att hitta vettiga Kraftwerkplattor nu för tiden är ett hästjobb, eftersom de är löjligt dyra i pris. Därför blev jag glad åt att hitta denna, trots att det i praktiken bara är en samlingsplatta. "Exceller 8" är en platta som egentligen sattes ihop av skivbolaget Vertigo för att rida på framgångsvågen för låten "Autobahn". Denna platta innehåller alltså låtar från bandets allra första plattor. "Kraftwerk", "Kraftwerk 2", "Ralf & Florian" och "Autobahn". Som sagt, hade det varit någon annan artist så hade man rynkat åt näsan åt det och kallat det ihopjäktad och desperat snabbmat, men nu är det då synthpionjärerna alla kategorier vi talar om.

Jag har bara två Kraftwerk-plattor sen tidigare, "Man-machine" och "Trans-Europe Express", och jag ska därför erkänna att jag är rätt obevandrad i bandets allra första alster och bara därför var detta väldigt spännande! Det finns många stämningar här. Det är ursinnigt på vissa låtar, som den mer gitarrbaserade "Ruckzuck", det är TV-spelsmusik på vissa låtar och avslappnande relaxmusik som för tankarna till Jean-Michel Jarre. Men det är ikonisk musik och otroligt snyggt och aldrig tråkigt! Bara därför kan jag med glädje rekommendera denna tidiga samling från 1975, musik som skapade en helt ny genre!

Jag väljer här en av de mer lättlyssnade spåren, "Comet melody 2" från "Autobahn".