Bamboo - Bamboogie

Det finns flera gånger i mitt liv när jag har stött på låtar som jag inte borde gilla, som tidigare gått emot allt sunt förnuft av vad jag tyckt har varit bra musik och som jag ändå till slut accepterat som en låt som jag ändå inte kan låta bli att gilla. Några av dansmusikens mest irriterande och tjatiga trender under 90-talets andra halva och 00-talets första del, främst från England, var den där man samplade refrängen av en gammal känd låt, vevade den ett oändligt antal gånger och la på ett hippt housesound som komp. Ni minns väl Bucketheads "The bomb" från 1995 (med refräng lånad från Chicagos "Street player") eller när trenden kom tillbaka i samband med Eric Prydz slakt på Stevie Winwoods "Valeri" i "Call me". När man har hört refrängen ca 8-9 gånger och det bara gått 1 1/2 minut av låten så börjar man titta på räkneverket och undra hur mycket det är kvar.

Men 1998 kom en till sån låt som ändå stack ut och som gjorde mig, efter en del om och men förvisso, intresserad. Låten var gjord av engelske discjocken Andrew Livingstone under namnet Bamboo. Livingstone var producent och hade bland annat legat bakom 70-talsljuden i Take Thats cover av "Relight my fire" fem år tidigare. Bamboo var ett experimentellt houseprojekt som höll väldigt kort tid, i stort sätt bara två singlar. Låten i fråga, "Bamboogie", hade lånat sin refräng från KC& The Sunshine Bands "Get down tonight" från 1975, vilket inte heller borde ha borgat för att jag skulle köpa låten.

Men "Bamboogie" har en produktion som sitter som ett knytnävsslag och en otroligt häftig låtuppbyggnad. Jag gillar verkligen hur trumpeterna successivt hela låten igenom bygger upp för den kitchiga refrängen och låten sitter perfekt ihop, trots att den egentligen bara haft två delar. Den borde stämplas som enormt tjatig, men jag kan inte låta bli att älska den här låten och dess skapelse. Detta är på tok för skönt och snyggt gjort! Denna singel köptes ett par år efter dess utgivning på, tror jag, Fyndlagret.

Dessutom är videon riktigt skön, där man satt ihop X antal klipp från olika tecknade svartvita 30-talsfilmer.
Den maxisingel jag har av låten innehåller dessutom två mixar, som vi kan lämna därhän, och en ny låt som heter "Vegas", som egentligen bara är en fräck dansloop utan melodi.

Jag kommer att skriva om en del bortglömd och fräck dansmusik som kom under 90-talets slut och 00-talets början som mot alla odds fastnade på min hjärna och i min samling.