Robin Beck - Trouble or nothin'

Aaah, 80-talet och dess olika artister som man såg något år och sen försvann direkt från rampljuset. Det finns många exempel på artister som är förknippade med ett specifikt år i pophistorien och man sen aldrig hört från denne efteråt, mycket tyvärr, eftersom i de flesta fallen var det artister som var värda ett bättre öde. Robin Beck är ett sånt fall, utan att nu ha någon som helst koll på hennes övriga material i karriären.
     Robin Beck är den mörkhåriga snygga amerikanskan som 1989 sjöng en låt till en Coca-Cola-reklam som blev så stor att man snart släppte låten på singel, utan reklamtext. Låten hette "First time" och var en vacker rockballad av stilen som i USA blivit enormt populär, alltså powerballad. Vad alla andra nu än säger så tänker jag inte stämpla Robin som en one-hit-wonder. "First time" må ha varit hennes enda mastodonthit, men de två följande singlarna, "Save up all your tears" och "Tears in the rain" var båda hits som letade sig upp på trackslistans topp 10.
     Jag var ett stort fan av alla tre singlarna och ett Robin Beck-fan direkt (och ja, Robins version av "Save up all your tears" är mil bättre än Chers väldigt bleka kopia). Dels var hon enormt vacker och en väldigt talangfylld sångerska med både riv och smek i rösten och dels så var låtarna lysande rocklåtar, signerade de kompositörer som bäst av allt var förknippad med genren, Diane Warren och Desmond Child.

I högstadiet så lånade jag hennes då färska debutplatta "Trouble or nothin'" av en kvinnlig klasskompis och kopierade snabbt av den. Jag minns ännu hur häftigt det var att lägga på den relativt nya skivan på skivtallriken och lägga på skivarmen. Den magiska kraften hos vinyl!
     Steget mellan Robin Beck och 80-talets bombastiska Jim Steinman-producerade Bonnie Tyler är egentligen inte så långt och på papperet borde det inte vara till Robins fördel. Mitt intresse i överhuvudtaget för Steinmanns pompösa och dramatiska operarock är lika med noll och intresset för Bonnie Tylers

kraxande och hesa röst är om möjligt ännu mindre. Ett par låtar här är till och med covers på Tyler-låtar, som "If you were a woman and i was a man" eller "Hide your heart". Den sistnämnda är bland annat skriven av Paul Stanley i Kiss och var tänkt till Kiss platta från 1987, "Crazy nights", men nobbades och gavs sen till Bonnie Tyler och när den versionen blev tillräckligt bra så fick Kiss till slut tillåtelse att göra sin version av låten på 1989 års platta "Hot in the shade". Men om man ska återkoppla låten till Bonnie Tyler så lyckas Robin ta låten bort från det överdramatiska och göra en skön normal rocklåt av den och samma med "If you were a woman...". Istället så smälter de mycket bra in i resten av plattans 80-talsrockiga stil, för det är det som är det karaktäristiska med plattan, en amerikansk rockstil av modellen 80-tal, som är mycket mjukare än hårdrock, men samtidigt ändå studsar lätt på dess linje. Också rösten, som lyckas både att passa lysande till de rockiga låtarna och de lysande balladerna. En liten kul kuriosa är att Bonnie Tyler många år senare vände på steken och gjorde en cover på Robin Beck istället, "Save up all your tears", även den väldigt blek.
   
Den här skivan köpte jag snart i sin fysiska form på Fyndlagret och har haft den bra länge i samlingen. Den är både en rockklassiker från det gyllene decenniet och samtidigt ett nostalgiskt minne från tiden då man lånade skivor av klasskamraterna och fick på så sätt ändå en bra koll på aktuella skivor utan att behöva ut lägga allt för mycket pengar. Fast ibland kan jag önska att man var lite generösare med sig själv som ung.
     Robin försvann rätt omgående och jag har faktiskt lyckats se omslaget på hennes uppföljarskiva, men aldrig höra något från den. Däremot var hon faktiskt här i Sundsvall för några år sen som en del av ett packet av kända rockartister från förr, med bland annat Totos förre sångare Bobby Kimball och Joe Lynn Turner. "First time" lär hon aldrig bli av med, men jag tycker inte den är fullt så sönderspelad som den borde vara. Den är fortfarande en balladklassiker värd att höra på och koppla av till och resten av plattan är 80-talsrock ut i fingerspetsarna, skapad av några av genrens allra största.

Jag kände att "Save up all your tears" är ett måste, även om jag inte lyckades hitta en bra video mer än denna kollektion med bilder till låten. Dessutom ännu en kanoncover, Pat Benatars "In a crazy world like this".