Bandet hette Drum Theatre och fick en stor hit i flera länder i Europa, inte minst i Italien, med en låt som hette "Eldorado". Det skrevs rätt bra om bandet och deras lite annorlunda klädstil. I svenska tidningen OKEJ beskrevs bandet som "omdiskuterat", detta trots att Sverige var en av de länder där "Eldorado" passerade tämligen obemärkt. Jag förstår varför, inte för att just den låten är dålig, den är riktigt bra, men för att här är det uppföljaren som bandet är främst känd för och den är långt mer trallvänlig. Uppföljaren hette "Living in the past" och jag minns att jag föll direkt för låten när jag hörde den för första gången. När jag lyssnade på Tracks i P3 på 80-talet så var jag väldigt kräsen. Låtarna på listan var A och O, där fanns spänningsmomentet i programmet, om det sen dök upp en ny låt med något band jag gillade sen förut så kunde jag tänka mig att spela in den. Men att spela in en låt med en artist jag aldrig hört och chansa lite? Aldrig!
Men när "Living in the past" drog igång i ett av programmen på våren 1986 så framträdde en av dessa ögonblick i livet då en låt slår ner som en blixt från en klar himmel och man tänker:
"Himmel, vilken HÄFTIG låt!"
Jag bara älskade trummorna, syntarna, rytmerna och melodin! Inspelningsknapparna åkte ner direkt, fast jag aldrig hört talas om bandet, och jag kände inom mig att detta måste ju bli en hit! Jag kunde inte tänka mig annat och så blev det eftersom den kom in på trackslistan veckan efter. I Sverige är därmed "Living in the past" låten som man förknippar Drum Theatre med, inte främst "Eldorado".
Men i utlandet hade intresset redan börjat dala och "Living in the past" blev ingen massiv succé. Hemma i England var intresset sisådär redan från början. "Eldorado" landade på plats 44 på Englandslistan och det
Som de flesta vet så handlar dock en karriär väldigt mycket om timing och bandet hamnade i interna bråk en längre tid och delades på hälften. Endast tre man är medlemmar på bandets debutalbum "Everyman", som ut först 1987, alltså nästan två år efter "Eldorado". Intresset för bandet hade vid det laget totaldött Europa över och plattan floppade, var på bandet upplöstes efter bara en enda platta. Tragiskt eftersom bandets enda platta faktiskt är en riktigt skön pärla och Drum Theatre vid släppet av "Eldorado" till och med av vissa målades upp som Duran Durans efterträdare.
Mitt exemplar av "Everyman" köptes på Thylins skivaffär 1990 då den reades ut rätt kraftigt, men det hindrade aldrig mig eftersom jag minns mina favoritlåtar från 1986 och köpte plattan lyckligt bums! För "Everyman" är otroligt välgjord och snygg med sångaren Gary Tans röst längst fram. Jag gillar Tans röst för den är säregen och cool på nåt vis. Produktionen är fylld med både percussionrytmer och tillbakalutande snygga synthmattor, som "Moving targets", en riktigt snygg och vackert gjord låt! Lyssna också på rytmkaskaden i "Rhythm of your heart".
Jag förstår varför "Everyman" floppade, att vänta så länge som två år med att släppa en platta, då bandet dessutom i praktiken redan har splittrats, och inte smida medan järnet är varmt är förödande, inte minst för en debut! Men rent musikaliskt borde den ha haft förmågan egentligen att konkurrera med vilket annat popalbum från England som helst vid den tidpunkten. De kanske inte hade kunnat bli den nya Duran Duran, men man var värda en långt bättre karriär än det blev. Nå, helt lottlösa gick man inte från äventyret. Gary Tan blev efteråt en hyggligt framgångsrik filmskapare med flera filmpriser i Europa som merit.
Eftersom den här plattan innehåller så väldigt mycket bra musik och jag inte kan välja så har jag valt hela tre låtar. Dels ett liveframträdande från tyska programmet Formel 1 av låten "Home (is where the heart is)", dels förstås "Living in the past" och dels den lugnare och mer atmosfäriska "Moving targets".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar