Chicago Transit Authority - Chicago Transit Authority

Mitt mål med denna blogg är inte att dra igång diskussioner om digital musiks vara eller icke vara i jämförelse med fysisk media, men det finns gånger då jag känner en sån glädje som folk som laddar ner eller streamar sin musik i min värld knappast kan känna på samma sätt. När jag i en back i en affär hittar en skiva som jag har letat länge efter och äntligen får köpa den och hålla den i min hand, lyssna på den, läsa på omslaget, skriva in den i databasen och sen stolt ställa in den i hyllan, och kanske visa upp den någon gång också! Under min senaste resa till Stockholm fick jag uppleva den lyckan igen. Som följare av bloggen vet vid det här laget så är Chicago ett av mina favoritband som jag samlar på. Det har gått tre år sen jag skrev om bandets andra platta. Innan min Stockholmsresa var det bara de modernare utgåvorna samt tre äldre (och lite liveskivor och sånt) som saknades i min samling och min dröm var debuten, "Chicago Transit Authority"! Den plattan är inte något som kommer in på second hand-affärerna i Sundsvall så ofta och hittar man den så är den till löjligt högt pris. Men så innehåller den några av Chicagos allra funkigaste och skönaste nummer, "I'm a man" och "Question 67 and 68". "I'm a man" på vinyl, vilken dröm!!!

Sagt och gjort så åkte jag, som minnesgoda läsare minns från förra artikeln, ner till Stockholm för att gå på WWE Live på Hovet och dök in på Skivhögen tre kvarter från vandrarhemmet. Om jag ska ha en chans att hitta skivan denna gång så är det att gå in på en av dessa mer dyrare affärer istället på de mer second hand-inriktade. Jag letade efter bokstaven C och hittade en hel avdelning med Chicago och längst bak bland titlar jag redan hade så fanns den. Som många läsare redan vet så är det inte riktigt min normala vardag att inhandla dyra skivor, men självklart kunde jag nu inte bry mig mindre om att skivan kostade 100 kronor, och, tro det eller ej, det är tangerat rekord med Lennie Tristanos och Earl Swoops "The Lost Sessions". I Sundsvall har jag letat i flera år, medan jag i Stockholm hittar den i första affären jag knatar in i.

Chicago hette från början "The Big Thing", vilket jag har lite svårt att tro att man skulle ha kunnat klarat sig på. Lite tamt namn, milt uttryckt. Därför bytte man snart namn på bandet till Chicago Transit Authority, fick

skivkontrakt med Columbia och släppte ett legendariskt debutalbum. Sen under turnén drog man ner namnet till det mer bekanta Chicago, efter att företaget Chicago Transit Authority hotat med stämning.
    "Chicago Transit Authority" från 1969 är ett dubbelalbum, vilket är rätt ovanligt för ett debutalbum och Columbia var också väldigt tveksam till idén, men accepterade det om bandet accepterade att man fick mindre royalty för skivan.

Jag ska inte säga att "Chicago Transit Authourity" är ett perfekt album från start till mål. Den har en svart fläck, vilket jag förmodligen inte delar med alla fans av detta album. Men att ha en låt som "Free form guitar" där Terry Kath i nästan 7 minuter bara står utan komp och försöker hitta på allsköns ljudeffekter och stilar man kan få fram ur en gitarr tycker i alla fall inte jag är särskilt roligt att lyssna på! Skickligt spelat, absolut, men njutbart på vinyl, nja, ytterst tveksamt! Men så är låten en hälsning till Jimi Hendrix, som jag aldrig varit intresserad av.
     I övrigt gör Chicago, som jag ändå för enkelhetens skull kallar dom här, själ för sin egen beskrivning av sig som "Rock and roll with horns". Detta är vackert och röjigt på samma gång! En mer ösig låt i sin genre än
"I'm a man" är svår att hitta, möjligen i konkurrens med uppföljarens "25 or 6 to 4". Jag bara älskar Robert Lamms orgel i den här låten!
     Musikaliskt är detta så otroligt välgjort och skönt att man bara gapar och njuter, som i låtar som "Beginnings", "Does any body know what time it is?" eller "Poem 58". En annan låt som jag direkt föll direkt för var "Someday (august 29, 1968)" som både är nyskapande och ett barn av sin tid. Här har man samplat en autentisk färgad militant demonstration som skanderar "The whole world's watching" och som på ett lysande sätt lyfts in i låten och som går som ett tema här och var genom den. När man efter ett tag har hört "The whole world's watching" i låten så sitter den där som ett godartat tuggummi!

Om man bortser från "Free form guitar" så är detta en lysande och ikonisk platta som bjuder på en stämning och ett ös som är rätt unikt i musikhistorien. Blåset är perfekt och det är så enormt vackert spelat och gjort! Den är kanske dyr om man hittar den, men väl värd varenda krona! Trots gitarrgneket så lär den här plattan hamna rätt högt bland årets bästa fynd när året är slut.

Jag valde två låtar från plattan. Det finns gott om liveklipp med Chicago på Youtube och självklart blev det ett sånt med "I'm a man" från 1970, samt "Someday (august 29, 1968)".