måndag 15 maj 2017

Skivresa (bland annat) till Stockholm 2017

Inte ens ett år efter förra resan var det dags för ännu en Stockholmsfärd, denna gång var målet kanske inte i första hand att köpa skivor, men dagen måste ju fördrivas med något. Jag var egentligen där med en kompis från jobbet för att se WWE Live på Hovet på lördagskvällen, men är man i Stockholm så är man och vi åkte ner på fredagen. Och denna resa var en fullkomlig succé där allt stämde!
     Boendet skedde på Mostebacke Hostel denna gång, vilket är ett vackert hotelliknande vandrarhem nära Katarina Kyrka och Mosebacke Torg. Kvaliteten var LÅNGT bätte än på Hostel Bed & Breakfast i oktober och även här ingick frukost i priset.

Här var mitt mål att hitta skivan jag letat länge efter, Chicagos debut "Chicago Transit Authority". Ska den vara så svår att hitta?! Men det blev dock jackpot direkt, för bara några kvarter nedanför vandrarhemmet så fanns Skivhögen. En gång tidigare har jag varit där och vänt direkt eftersom här snackar vi vinylskivor av den dyrare karaktären. Men jag gick direkt till bokstaven C och fann en Chicago-kategori där debuten väntade på mig för 100 kronor. Seek and you shall find! Priset kunde jag inte bry mig mindre om! Självklart slog jag till och jag kommer att senare göra en egen artikel om denna skiva.

Södermalm får numera konkurrera med St Eriksgatan om titeln Stockholms skivmecka, eftersom flera skivaffärer i det gamla stråket längs St Eriksgatan har gått i graven sen länge. Det fanns ett myller av affärer runt där vi bodde och jag gick förstås till min favoritaffär, Record Mania på Östgötagatan. Här kan man rota billiga 10 kronorsskivor av högsta klass direkt på gatan utanför affären och de dyrare inomhus. Och de billigare här har ofta mer kvalitet än loppissakerna på normala second hand-butiker. Idag blev det en remixplatta med Jody Watley, Eric Gadds debut från 1987, "Hallå", The Alarms platta "Change" från 1989 och Dan Fogelbergs "Captured angel" från 1975! Jag var i tron om att jag hade alla The Alarms 80-talsplattor och blev väldigt glatt förvånad av upptäckten av den här! Sen blev klockan så pass att affärerna började stänga och vi gick till Lennart "Hoa Hoa" Dahlgrens krog "Lokes bar" och åt en köttbit, tillagad av herr Dahlgren själv.
Kvällen blev lugn eftersom inga evenemang av värde fanns denna dag och vi ville spara oss till showen kvällen efter.

Vädret på lördagen var helt perfekt, vilket var behövligt eftersom vi dragits med nästan 0 gradigt och totalt växlande mellan regn, moln och sol hemma i Sundsvall. Jag gick till Emmaus som i tidigare Stockholmsartiklar varit en stor guldgruva och som nu endast hade lite klassiskt och James Last för 1 krona styck. Som själv arbetande på second hand så förstår jag givetvis att det är trögt att få in skivor, inte minst i dessa dagar när vinylen fått ett värde igen och folk hellre vill ha pengar för dessa än att skänka dom gratis till hjälpaffärerna. Men det är ändå tragiskt att se en favorits uppgång och fall vad gäller skivsäljande för det känns som att dagarna då jag köpte gamla engelska 20-30-talsband på vinyl eller Pretenders och Q-Tips plattor är långt borta!
     Istället åkte jag till en annan favorit, Mickes Serie, CD & Vinyl på Långgatan. Bättre lycka! Gilbert O' Sullivans debut "Himself" kan man hitta exakt överallt på varenda loppis, men det är då givetvis den europeiska versionen. Ni har säkert sett den någon gång om ni har gått igenom en loppisback med skivor. Jag hittade då den amerikanska utgåvan med ett helt annat omslag och där hiten "Alone again (naturally)"
ingår. Mer 70-talspop, en låt jag gillat sen barnsben är Carly Simons "You're so vain". Vem låten handlar om har debatterats många gånger och gör så än och både Mick Jagger, Warren Beatty, David Bowie och James Taylor har varit misstänkta utan att Carly Simon erkänt. Jag har dock hört småsnuttar av denna hennes tredje platta "No secrets" och den verkar vara riktigt bra med lysande låtskrivande och producering!
     Vad vore ett besök i Stockholm utan jazz? Ganska tråkigt faktiskt och även denna gång blev det en hel del av denna genre, där jag köpte en samling med amerikanska 20-talsorkestrar, en CD med radiokonserter med Benny Carters orkester samt en liveplatta från 1959 med Jimmy Witherspoon, Coleman Hawkins och Earl Hines. Jimmy Witherspoon ska jag villigt erkänna att jag aldrig har hört och smålyssnande på skivan ger vid handen att den, trots många stora jazznamn, är mer blues än jazz och jag vet ännu inte om den kommer att bli långvarig i samlingen.
   
Som jag sa så har St Eriksgatan fått konkurrens om titeln Stockholms skivmecka, vilket dock förstås inte hindrade mig från att åka dit. Diamond Records och Masens är sen länge borta, men ännu finns det en hög med spännande skivaffärer kvar och mina favoriter där är Record Hunter och Atlas Records. Atlas Records är alltså Atlas CD-börs och att affären bytte namn känns inte en dag för tidigt. Det kan inte vara lätt att försöka kränga LP-skivor i dessa retro vinyltider och samtidigt heta samtidigt som det skivformat som officiellt tappar mest i försäljning.
     Här blev det dock resans andra megafynd! Jag har berättat i en tidigare "Månadens bästa fynd" i år om konstellationen MFSB, Mother Father Sister Brother, som var Philadelphia Records husband som släppte en hel del egna kanonhäftiga soulplattor! Två har jag hittat i år och nu hittade jag hela TRE till och på tre månader har jag fått tag på 80 % av deras hela katalog! Gissa om jag blev både lycklig och förvånad när jag bläddrade igenom backarna och hittade för en billig peng "Universal love" från 1975, "Philadelphia freedom"
också från 1975 samt "MFSB: The Gamble & Huff Orchestra" från 1978. Nu ska det strömma funkig Phillysoul från hemmet i Sundsvall! Nu blev inte dessa tre samma succéer som "Love is the message" med jättehiten "TSOP (The Sound Of Philadelphia)", men jag har bara höga förväntningar på dessa tre!
     Record Hunter höll jag medvetet lite igen på eftersom jag visste att kvällen på WWE Live skulle bli rätt dyr så jag nöjde mig med två jazzplattor med Maynard Ferguson och pianisten Red Garlands trio, men tjuvlyssning på dessa ger vid handen att de verkar vara riktigt sköna plattor och jag kanske skriver mer ingående om dessa vid något tillfälle.
     Sista skivstoppet denna resa blev på Snickars Records några gator bort från vandrarhemmet. Affären hette förut Mosebacke Records och jag har varit där förut. Affärsinnehavaren har numera ett konstgalleri utåt och en skivaffär med inriktning på dansmusik och house på lagret. Två skivor till blev det och dessa verkar riktigt spännande. Duke Ellington och Grieg, passar dessa ihop? Det tyckte i alla fall storbandsledaren själv i alla fall och spelade in skivan "Swinging suites by Edward E. and Edward G." där han, förutom hans egen svit och hyllning till John Steinbecks "Sweet thursday", spelar en storbandsversion av Griegs "Per Gynt". När Charlie Norman ett år tidigare spelade in sin boogieversion av stycket så lät inte protesterna vänta på sig och givetvis blev reaktionerna samma här, fast från svenskt håll. Musikaliska Akademin ansåg att Ellington kränkte den nordiska musikkulturen. Ellington drog därefter tillbaka skivorna och inget mer hände. Ack, dessa dagar då musik var så heligt att INGEN fick nästan ta i den om man inte hade rätta avsikterna.
     Men skivan är riktigt häftig med sköna storbandsarr av både "Morgonstämning", "Bergakungens sal" och "Anitra's dans", kanske det häftigaste jag hört Ellington göra på VÄLDIGT länge, mil ifrån de uttjatade "Take the 'A'-train" och "Satin doll"!
     Totalt bortglömda i 80-talssoulgenren är amerikanska duon Aurra, som jag bara hört i en låt, en väldigt smart och skön soulhit från 1986 som hette "You and me tonight". Den låten finns inte med här, men jag blev ändå väldigt nyfiken på deras platta från 1985, "Like i like it", och tjuvlyssningar på den ger vid handen att den verkar vara en kanonhäftig 80-talsindränkt soulpärla!

Därefter blev det en pizza av modellen jättestor innan en underbar kväll på Hovet med WWE Live väntade och dagen efter åkte vi hem! En riktig kanonhelg i Stockholm med sol, vackra byggnader, fantastisk mat och underhållning samt skivfynd deluxe, kan man begära mer? Jag tror inte det!

Tre låtar väljer jag från denna höjdarresa, dels "My mood" från en av MFSB-plattorna, "Universal love" från 1975, Duke Ellingtons och hans orkester med "Morning mood" samt "Scarlett" från The Alarms 1989-platta "Change"!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...