Månadens bästa fynd - Maj 2017 (Afraid Of Mice/Bomb The Bass/Joey De Fransesco/Morrissey)

Efter en veckas internetproblem och sjukdom så kommer här en väldigt försenad "Månaden bästa fynd" och förhoppningsvis så ska allt flyta på som vanligt nu. Majmånad var en OK månad där CD-skivorna dominerade, eftersom biblioteket här i Sundsvall hade en utförsäljning av en del av sitt CD-utbud och där ur kom en hel del godbitar av jazz- och indiepopkaraktär! Eftersom det då var så pass mycket i CD-väg så bjuder jag på en extra skiva denna gång.

Afraid Of Mice - Afraid Of Mice (1981)

Engelska Afraid Of Mice var ett band som var väldigt kortlivat, endast 6-7 år och släppte bara några singlar samt en platta. Lite synd faktiskt, för bandet var väldigt begåvat, om man ska tro denna skiva i alla fall.
Jag hörde talas om bandet första gången när jag bläddrade i "Virgins Encyclopedia Of Indie And New Wave" och tog lite anteckningar om band och artister jag ville kolla upp. Plattan är indierock från 80-talet, ibland med lite mörkare toner i kanterna, ibland med punkrock med lite synth i och en snygg och pigg ljudbild! Det kanske inte är låtar som är gjorda för att hamna överst på en hitlista, men väldigt begåvat!
Här hör vi "Intercontinental"!



Bomb The Bass - Unknown territory (1991)

Bomb The Bass, aliaset för Tim Simenon, får räknas som en av den engelska housemusikens tidigaste företrädare. Ändå är detta andra album ett steg åt ett annat håll i jämförelse med hits som "Beat dis" och "Megablast" och plattan innan, "Into the dragon". Housespår finns och singelhiten "Winter in July" är en klassiker i genren, men i övrigt är plattan väldigt experimentell med samplingar och stundtals hårdare och tuffare i ljudbilden. Inte sällan får jag tankar till en förhistorisk variant av Fatboy Slim och det sena 90-talets Big Beat-musik! Men jag gillar detta, eftersom jag då gillar Chemical Brothers, Fatboy Slim, Apollo 440 med mera. Detta är oförutsägbart, snyggt, skönt och häftigt och jag ser fram emot att hitta mer med Bomb The Bass musik! Jag har valt en av de mer experimentella tidiga big beatliknande låtarna, "Switching channels".



Joey DeFrancesco - Incredible! (2000)

Detta är en liveplatta jag har hört förut och äntligen har ett eget originalexemplar av! Joey De Francesco har försökt gå i Jimmy Smiths fortspår och även om han givetvis inte når upp till dennes kapacitet så är han, i alla fall på denna liveplatta, jag har inte sett något annat med honom tyvärr, en fantastisk hammondspelare med en unik spelstil. På den här plattan, inspelad vid en jazzfestival i San Fransisco, så gör han orgeljazz helt i Jimmy Smiths anda, där även en av Smiths mer klassiska låtar, "The champ", förekommer. Det roliga dock är att Jimmy Smith själv dyker upp som gäst vid plattans två sista låtar, som är ett par medleys av hans mest kända och bästa låtar. Samarbetet mellan DeFrancesco och Smith är lysande och man kan höra att för DeFrancesco är detta en dröm som gått i uppfyllelse. En helt lysande och skön livekonsert med grym hammondjazzkänsla!



Morrissey - Live at Earls Court (2005)

Vi går på en konsert till när vi ändå är i farten, eftersom denna också är från biblioteksförsäljningen. Den här konserten finns både som DVD och CD och är en av de mer klassiska med Morrissey. Den innehåller musik från Morrisseys alla delar av hans karriär. Det finns låtar från hans The Smiths period ("How soon is now", "Big mouth strikes again"), hans lite mer undanskymda solotid på 90-talet ("November spawned a monster", "The more you ignore me, the closer i get") och hans renässans och hitlisteperiod runt tiden när skivan är utgiven, 00-talet ("I have forgiven Jesus", "Irish blood, english heart"). I samtliga fall låter detta lysande och är en samling klassisk live indiepop av bästa märke!
Vi tar en Morrisseyklassiker, "The more you ignore me, the closer i get"!