Sommarplågor #2: Bill Lovelady - One more reggae for the road

Hur jag än letar så hittar jag inget speciellt fakta om Bill Lovelady. Jag tittar i mina musik- och listböcker och det står i en bok om svenska topplistan att Bill Lovelady är en brittisk sångare samt att han toppade försäljningslistan 1979 i juli med "One more reggae for the road". Jag tittar på Wikipedia och på svenska sidan står det att han är den brittiske sångaren, född 1945, som hade en hit med "One more reggae for the road". På den engelska Wikipedia står hiten nämnd, men Lovelady har ingen egen Wikipediasida. Ja, på Discogs står det att han var med i två band, Phil May & The Fallen Angels och Oasis (nej, INTE bröderna Gallaghers Oasis), den sistnämnda med Andrew Lloyd Webbers bror Julian. När den engelska Wikipediasidan skriver mer om alla svenska dansband som spelat in låten än om artisten och låten i sig så vet man att man har uppförsbacke i sitt letande.
   
Och andra sidan kanske det inte är så konstigt att engelska sidor inte skriver något om denne man för "One more reggae for the road" var knappt någon hit i England. Det var i stort sätt bara i Sverige och Norge som låten blev en monsterhit sommaren 1979, så stor att det alltså inte fanns ett dansband som under 80-talet inte hade spelat låten någon gång på antingen skiva eller på scenen.

Det jag har förstått om Bill Lovelady är att han är en artist som gillar reggae, i alla fall om man lyssnar på de andra titlarna han har gjort. Någon som minns uppföljaren? Den heter "She´s done me in" och blev en mycket mindre hit, till ingens förvåning, men den är nästan mer reggae än den här låten. "One more reggae for the road" är trots titeln mer i mexikansk stil än en sommaerreggae, men den har det där som gör en låt till en hit. Jag hörde nyligen på ett program om 90-talets svenska dansgiganter Denniz Pop och Max Martin och dom förklarade att det som gör en låt till en hit är att skapa det där introt som gör att man direkt fattar vilken låt det är och sen antingen skruvar upp eller av radion. Och väldigt få svenskar har nog inte haft den känslan när man hör pianointrot till den här låten. Sen har den en refräng som sätter sig som ett tuggummi och som alla kan sjunga med i, inklusive det fastgnagande melankoliska munspelet i den.
"One more reggae for the road - gotta sing it to you before I go - everybody" "One more reggae for the road" är en aning melankolisk och sorgsen i sin stil och som ung var jag inte alls så förtjust när en låt var allt för ledsam. Men ändå tyckte jag att den här låten var väldigt kittlande och skön och just den melankoliska stämningen gör låten ändå rätt udda i sin stil. Sen har då låten spelats totalt sänder på exakt alla radiostationer sen 1979 och det är klart att det finns sommarplågor jag hellre lyssnar på idag än Bill Loveladys hit för miljonte gången. Men att låten är en klassiker går inte att förneka, eller att Bill Loveladys karriär mer eller mindre totaldog efteråt för att försvinna i intet. Jag hittade till slut en ledtråd om honom idag, i kommentaren till en annons på Amazon om hans första hit året före, "Reggae for it now". Tydligen är han chaufför för IT-taxibolaget Uber i USA. Då så, då är det mysteriet löst...