Mark Hollis - Talk Talk-sångaren tillhörde 80-talseliten!

Det finns mängder av band inom den engelska new wave-vågen från det tidiga 80-talet som jag lärde mig gilla först långt efter att genren dött ut och stämplats som mossig och stenålders. Namn bortom de vanliga jag lyssnade på som nyfrälst musiknörd i 80-talets mitt, OMD, Depeche Mode, Erasure osv. Ofta fanns det anledningar, när jag började lyssna på popmusik som allra mest så var synthpoperan på upphällningen och dessa var vad som återstod. Därför hamnade band som Talk Talk, som redan tidigare knappt hade några hits här och aldrig låg på trackslistan, i glömskan när de knappt spelades i radio.

Runt 2000 började jag på allvar att lyssna på engelska Talk Talk och blev frälst direkt. Nämner man synthpop eller 80-talspop för gemene man idag så får man i bästa fall ett frågetecken tillbaka från en stor del. Men för mig har bandet vuxit till ett av mina favoritband i genren, kanske främst genom deras tre första lysande plattor mellan 1983-86. Därför är det med en liten tår och tyngd i hjärtat som vi nu får ta farväl av bandets karaktäristiske sångare och låtskrivare Mark Hollis som avled igår i en ålder av 64 år. Hollis har sen 80-talet tog slut levt ett tillbakadraget liv så vad han dog av är ännu inte fastställt.

Hollis hade en speciell röst, en kan man säga naken och sårbar ljus röst som på ett genialiskt sätt passade med bandets avkopplande och svävade new wave-låtar. För det var ju det som var hans

kännemärke också som låtskrivare, lättsamma poppärlor ackompanjerad av ett luftigt och mjukt sound som man kunde drömma bort till! Sen är detta ju en smaksak. När jag nu tittar runt på Facebookgrupper och olika folk som skriver om Hollis död så framhålls nästan mer bandets två sista mer experimentella plattor, "Spirit of Eden" och "Laughing stock", medan jag tycker att bandets tre första är dom klart bästa. Den sistnämnda har jag inte ännu ska jag ärligt säga och "Spirit of Eden" är ingen dålig platta, men jag har svårt att  ta till mig den på samma sätt som de andra lättsammare plattorna. Förmodligen är det synthpoparen och 80-talsnörden i mig som gör att jag tvekar något. Men det var lite så med Mark Hollis och Talk Talk, man gillade inte riktigt att följa strömmen av vad som krävdes som en stor säljande popstjärna. När "It's my life" kom så ville man protestera mot det man ansåg var urfånigt, att mima i videorna, genom att visa naturklipp på diverse djur och sen en bild på Mark Hollis med en svart ruta för munnen. Deras skivbolag EMI gillade inte alls detta och insisterade på att man skulle göra en normal video vilket bandet gjorde irriterat till slut där man mimade väldigt överdrivet mycket istället.

Nu kanske det låter som om jag kritiserar bandets antikommersiella stil, men jag tycker att detta faktiskt var befriande på något sätt. Ett band som vågade gå sina egna vägar i musikbranchen, oavsett hindren och det faktum att det var 80-talet och fick folkets uppskattning för det! Det behövs verkligen fler artister som vågar det idag. Men samtidigt går det  inte att förneka lysande poppärlor som "Such a shame", "Dum-dum girl", "Talk talk", "Call in the night boy" och det tunga och häftiga pianot i "Life's what you make it", alla med Mark Hollis som ensam- eller medkompositör samt sångare. När det gäller de mest legendariska kompositörerna i syntheran på 80-talet, så finns dom där Martin Gore, Vince Clarke, OMD, Midge Ure och Billy Currie och i den skaran vill jag nämna Mark Hollis, även om han som namn i jämförelse med större delen av dom andra inte är ett lika välkänt namn för den stora massan.

Först 2003 fick Talk Talk något av en renässans tack vare No Doubts version av "It's my life", en helt OK cover som ändå var ett bevis på hur många av dagens artister som ändå såg upp till Mark Hollis jobb som kompositör och musiker. Talk Talk är ett allt för förbisett band idag och Mark Hollis förtjänar mer credit för sitt artisteri. Det är Talk Talks alla låtar och plattor ett stort bevis för! Musikhimlen har fått ytterligare en stjärna som försvann från oss alldeles för tidigt!