Utgivningsår: 1968
Skivbolag: Sunset Records
Betyg: 4/5
Wild Bill Davis är ingen Jimmy Smith, låt mig först säga det. Smith för mig som hammondorgenfreak är förstås hammondguden och svår, nästan omöjlig, att nå upp till. Joey DeFransesco kommer nära, men det gör inte Wild Bill. Men det gör inte detta till ett dåligt album. Tvärtom, detta är ändå ett enormt bra album som öser och svänger från början till slut. Däremot är det inte kanske finlir och elegantspel som dominerar, som vid Jimmy Smith ofta, utan Wild Bill gör skäl för sitt namn och vräker sig fram från första ton. Annars är Davis med känd för att också kunna gå långt ner i varv, och då tänker jag främst på hans mängder med inspelningar tillsammans med Johnny Hodges.
Det är amerikanska lågbudgetbolaget Sunset Records som givit ut denna platta och jag har en del kritik mot själva utgåvan. Jag är normalt sett inte alls ett fan av när man ger ut en jazzplatta helt utan
"Wild Bill merely assembled himself and four friends - a honking tenor saxophone man, two guitar players and a drummer - and let fly."
Däremot är det inte alls informerat någonstans om vilka hans fyra vänner här är och att googla sig fram till information var näst intill omöjligt också. I ett av filmklippen nedanför står det "Wild Davis Orchestra" och "Jack Saunders", men det finns en uppsjö av olika musicerande Jack Saunders, ingen av dom jazzmusiker med kopplingar till Wild Bill Davis, så det är ingen ledtråd till vad vederbörande här spelar. Men jag kan gissa mig till då att det är Saunders som är saxofonisten, för Johnny Hodges är det inte.
Vilket fall som helst så är detta ändå ett riktigt bra jazzalbum. Inte direkt elegant och speciellt, men med ett fantastiskt fullt ös rakt igenom. Lyssna bara på dom lysande omarbetningarna av låtarna från "My fair lady" (som "Just you wait" nedanför)! Och för mig som älskar ljudet av en riktig hammondorgel är detta förstås som snask! Skivan blir klart kvar i samlingen, utgåvan till trots!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar