George McCrae - Rock your baby
Utgivningsår: 1974
Skivbolag: T.K. Records/RCA
Betyg: 2/5
Det finns många plattor i second hand-backarna som vi alla skivsamlare ser exakt överallt. Inom popgenren handlar det oftast om diverse one-hit-wonders där artisten i fråga totalt misslyckats med att skapa fler låtar som attraherar. Till den skaran kan vi räkna George McCrae, som blev ett världsnamn med låten "Rock your baby" 1974. Egentligen så kunde även den låten ha gått McCrae förbi eftersom låten egentligen skrevs för hans hustru Gwen McCrae. Men när hon var sen till inspelningssessionen så spelade han själv in låten som sen skulle bli USA-etta och årets låt enligt tidningen "Rolling stone". Två år senare skiljde sig paret. Tillfällighet?
Plattan "Rock your baby" borde räknas till en av de vanligast förekommande plattorna i loppisbackarna, men eftersom den inte är religiös, är dansband och "Rock your baby" faktiskt är en kanonbra låt så har jag förstås funderat hur bra denna platta egentligen är? McCrae är trots allt satt under etiketten "soulsångare" så varför inte. Alltså gjorde jag en rövare, när "Vinylstallet" nu hade utförsäljning på sin 10-kronorsback och reade ut skivorna för 1 krona/styck.
Jag räds inte att ibland ge dessa loppisskivor en chans om känslan är rätt. Fast här kanske jag borde
ha lyssnat på varningsklockorna, för tyvärr så förstår jag varför den här plattan grovt floppade och har blivit en loppisklassiker. Om vi börjar med hiten "Rock your baby" så är den förstås ommixad och dubbelt så lång som på singel. Men man har inte gjort någonting med låten än att förlänga den välbekanta instrumentala melodislingan och en jättebra låt låter plötsligt enormt enformig och tråkig. Låten "Rock your baby" har en småputtrig och mysig ljudbild som man kan gunga i takt till, men även sötsaker kan man till slut bli mätt på. För refrängens och melodins uppbyggnad återkommer igen och igen och igen i nästan alla låtar. Dom låter inte som karbonkopior på hiten, det ska han ha en eloge för, men meningen är ändå att man ska få associationer till "Rock your baby" när man hör dom och det räcker. Produktionen låter allt segare och segare innan man inte orkar engagera sig längre. Plattan är alltså rätt tråkig, enformig och ointressant och man har till och med lyckats förstöra det säkraste kortet, hiten. Nu köpte jag också den självbetitlade uppföljaren för 1 krona, så McCrae kan faktiskt revanschera sig, men den här plattan åker nog tyvärr tillbaka till reabacken!
Istället för den sega albumversionen så väljer jag då en rockvideoversion av singeln och ni kan ju försöka fundera på hur många av dansarna som egentligen överlevde inspelningen med den totalt överkoreograferade uppvisningen. Ni får också uppföljaren, om ni nu har glömt hur den låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar